Vad göra egentligen?

Okej, jag behöver någon professionell syn på detta.
Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 6 år, åren tillsammans har alltid varit en berg och dal bana. Vi har gjort slut i snitt en gång om året. Men alltid blivit tillsammans igen.
Vi har problem att prata i mellan oss har alltid varit så.
Han har aldrig ställt upp att göra saker för mig (tex fara och hälsa på vänner,släktingars födelsedagar och sånt) vilket har en stor betydelse för mig. Det har gått så långt att jag inte ens vill ha med honom längre till vissa av mina släktingar och vänner.

Jag har varit tveksam till vårt förhållande ända från början, men det är inget jag har visat mer än att det har tagit slut (ibland är det jag som har gjort slut och ibland han)
Sommrarna har alltid varit värst, då jag har velat göra saker och han inte ( han hade en depression första året tillsammans som jag tror gör sig påmind på sommaren igen)

Förra året gjorde vi slut igen för jag kände mig så hopplöst ledsen över allt. Vi var isär i två månader och allt kändes bara bra för mig, men jag tog ändå tillbaka honom efter dessa två månader- Antagligen för jag inte vågade släppa honom helt.

Jag bokade en resa över halva jordklotet och lämnade sverige för ett halvår sedan. Vi har haft skype kontakt och sms. Han säger att han saknar mig jätte mkt och längtar till jag kommer hem igen (början av feb)
 Nu har alla dessa tankar kommit tillbaka till mig, jag kan ha så mycket roligt om vi skulle göra slut. Mitt liv skulle kunna ta en HELT annan vändning än det planerade livet jag har hemma. 

Så i lördags tog jag mod till mig och satt mig ner (via skype) och vi pratade, jag sa att jag  planerat på att göra slut med honom från samtalets början. (jag känner innerst inne att det är det rätta att göra) Både för hans skull då han börjar längta efter familj och flytta ihop. Jag känner bara en stor panik över det hela. Men jag blir så tveksam varje gång jag ser och pratar med honom, så jag gjorde det aldrig. Nu har vi ett löst förhållande och jag vet inte riktigt vart vi är. 

Något måste vara fel då man har ett behov av att göra slut varje år?  
Jag har problem att säga hejdå till människor.
Vad får du för känsla då du läser detta?
Är ju självklart mkt mer som har betydelse i detta, men detta är det stora hela.. Hjälp en gång för alla. :(