Anonym (Sårad)

Äldre 10 Oct 10:24

126 svar

Det mest sårande någon sagt till er..?

Jag har några minnen av elakheter som folk sagt, som aldrig gått över. Varje gång jag kommer i närheten av samma situation igen, så kommer det där minnet upp och ekar i huvudet på mig. Det hjälper inte ens om det var 25 år sedan och den personen som sa det är död och begraven sedan länge...

Här är ett av mina mest sårande minnen. När jag var i 20-årsåldern blev jag helt besatt av opera! (Jag kunde få sådana specialintressen när jag var ung.) Jag hade ingen vän att dela det med, så jag brukade ta med mig operakassettband lite varstans och vilja att folk skulle lyssna tillsammans med mig. För jag ville så gärna dela upplevelsen med någon. Jag pratade förstås operor och operasångare hela tiden!

En gång när jag hade spelat upp en kärleksduett hemma hos en äldre släkting, så sa personen, irriterat och föraktfullt: "Det där slutar du med när du kommer igång med livet". Jag har aldrig i hela mitt liv tagit åt mig så mycket för någonting! För jag var väldigt ensam, och jag tänkte plötsligt att det kanske var sant som personen insinuerade. Typ att jag använde de där kärleksduetterna och männens vackra röster som en ersättning för kärlek (och sex?) i verkligheten... Jag kunde aldrig hitta tillbaka till operavärlden mera efter det.

Nå - det mest sårande någon har sagt till er, och vilka konsekvenser fick det..?

Anonym (:))

Äldre 17 May 22:32

#111

Kan komma att tänka på tre händelser:

När mina föräldrar låg i skilsmässa var min pappa väldigt ledsen och sa att han kände sig sviken av mig för att jag inte ville träffa honom så mycket. Jag tyckte inte det var roligt att sitta hemma hos honom när han bara grät hela tiden. Jag var åtta år då. Jag tror inte att han kommer ihåg idag att han sagt det, det kom väl i stundens hetta. Inget jag tänker på dagligen, men blev klart ledsen där och då.

En gammal vän till mig hade ett mycket märkligt humör, kunde bli sur för allt möjligt, helt utan förvarning. Vid ett bråk skrev hon att "hon inte ens önskade sin värsta fiende att möta mig". Blev ledsen då, men nu nästan 10 år efteråt kan jag mest skratta. Idag känner jag samma sak med henne. Vi har ingen kontakt idag - och det är jag glad för.

Min mamma klagar ständigt på min vikt, att jag är tjock och borde "bry mig mer om mitt utseende". Visst, det är några "love handles" på mig och jag är ändå relativt ung, men inget hälsofarligt eller något jag bryr mig om själv. Vill jag förändra det är det upp till mig. Men att ständigt höra den kommentaren är rätt drygt. Det är väl de som sårar mest nu tror jag - att hon inte är nöjd med mig.

Anonym (Högskoleklass)

Äldre 18 May 07:53

#112

Det finns förresten flera händelser från min ungdom, jag behöver inte dra dem i detalj, som handlade om samma sak. Jag var väldigt ensam som tonåring och en bit upp i 20-åren, hade egentligen bara mina föräldrar att vara med på fritiden. Och detta förstod folk överallt i skolor och på arbetsplatser - jag vet inte HUR de förstod det. Jag kunde ju ha haft kompisar som gick i en annan skola, eller ha varit en gift mans älskarinna och därför inte kunnat prata om honom på jobbet eller ta med honom på företagsfesten. Men jämt när man blev osams om något, så var det DET de drämde till med: att jag var ensam, oskuld, bara satt med mina föräldrar... De förstod väl att det var det som sårade mest. Människor är onda, tyvärr.

Anonym (Göran)

Äldre 23 May 09:28

#113

När man har stor snopp så är det inte lätt att gömma den för omgivningen..göran..röran..!

Anonym (Göran)

Äldre 26 May 17:48

#114

Sårande av morsan och farsan att strunta i att jag föddes med snopp modell större..eller är det bara jag som sitter och tycker synd om mig själv och grinar i onödan ?..o borde strunta i om jag får syfilis eller gonorré ?..

Anonym (Hon)

Äldre 29 May 08:48

#115

Anonym (Högskoleklass) skrev 2019-05-18 07:53:07 följande:

Det finns förresten flera händelser från min ungdom, jag behöver inte dra dem i detalj, som handlade om samma sak. Jag var väldigt ensam som tonåring och en bit upp i 20-åren, hade egentligen bara mina föräldrar att vara med på fritiden. Och detta förstod folk överallt i skolor och på arbetsplatser - jag vet inte HUR de förstod det. Jag kunde ju ha haft kompisar som gick i en annan skola, eller ha varit en gift mans älskarinna och därför inte kunnat prata om honom på jobbet eller ta med honom på företagsfesten. Men jämt när man blev osams om något, så var det DET de drämde till med: att jag var ensam, oskuld, bara satt med mina föräldrar... De förstod väl att det var det som sårade mest. Människor är onda, tyvärr.

en sak jag reagerade på är att du skriver att "alltid när man blev osams med någon"
Är du kanske en människa som blir osams med andra människor ofta?
Jag kan liksom inte ens minnas att jag skulle blivit osams med någon förutom min syster och nån nära vän.

Anonym (Hon)

Äldre 29 May 08:54

#116

Anonym (K, 35) skrev 2019-05-17 16:47:10 följande:

"- Varför ska man ens leva??"

En kollega när han förstod att jag är lyckligt barnfri. Tack för den, jag går och skjuter mig så jag inte är i vägen.

Märkligt hur olika man reagerar på saker, du drog på dig offerkoftan. Om du är lyckligt barnfri (som jag) kan väl inte en sådan kommentar komma åt dig?

I min värld står jag lite över alla andra som skaffar barn och plågas och måste Vabba, får sämre ekonomi, blir låsta. (och hur många trådar finns det inte här där folk ångrar att de skaffat barn?)
Hade sett den kommentaren som avundsjuk.

Jag tycker synd om folk med barn, men för det har jag inte behovet att gå runt och säga det till folk med barn. Jag berättar det här på FL endast som förklaring om hur jag känner.

Anonym (Göran)

Äldre 4 Jun 18:27

#117

Vad gör man när morsan och farsan skiter i att man föds med stor snopp..och sen döper en till göran..kan det bli värre ? ;(

Anonym (Göran)

Äldre 16 Jun 17:54

#118

Varför måste hela stan veta att man har stor..snopp ?

Anonym (Sårad2)

Äldre 16 Jun 18:27

#119

Har blivit sårad flera gånger.

Tex ?Du ser ut som du nyss blivit utsläppt från ett koncentrationsläger.?

(Är man)

Anonym (Dun)

Äldre 16 Jun 18:48

#120

Anonym (mobbad) skrev 2011-10-10 15:43:44 följande:

Har också lite svårt att förstå varför älta sådant. Har också blivit utsatt för sårande kommentarer. Har under tre års högstadietid alltid blivit vald sist i laget på skolidrotten, blivit misstrodd när jag varit sjuk, fått blöta tavelsvampar kastade på mig, fått höra att jag är äcklig som inte byter kläder (vi var fattiga, jag ägde endast en varm kofta och det var så kallt i skolan, jag tvättade koftan varje helg). Man har hånat mig för vilken familj jag kommer ifrån, för mitt risiga hår, för att jag hade bra betyg osv. Men vet ni vad. Jag har lyckats att inte låta andras idioti knäcka mig och det är jag stolt över. Jag skäms inte för något utan väljer att inte ta till mig mindre vetandes elaka kommentarer. Så alla ni som har komplex för fula fötter, koben eller mår dåligt jag hoppas ni kan komma vidare och bara fatta hur bra ni är precis som ni är.

Du hade förmodligen en plats eller person som gav dig styrka/stöttning/energi. En varm förälder eller släkting/vän. En förebild eller annat att hämta styrka ifrån. Alla har inte personligheten eller stöttningen det kräver och det har inte med vilja att göra, särskilt inte i saker som hänt nät man är ung/barn och inte har egna strategier

Anonym (Mitt bröllop)

Tue 27 Jan 16:06

#121

Det var nog på mitt bröllop. En gammal kompis som aldrig hade träffat min man förut, p.g.a. att hon pluggade utomlands ett år. Hon sa "men 'Anna', du har ju alltid pratat så mycket om ditt manliga ideal, han ska vara lång och snygg och manlig och stilig och se distinkt ut - men 'Tomas' ser ju INTE ALLS ut så..???!!!" Hon sa det HÖGT också så att många bröllopsgäster hörde... och ja även min nyblivne make. :(

Jag fasade ut henne ur min vänkrets efter det.

Anonym (Tja)

Tue 27 Jan 16:10

#122

Min sambo sa till mig att han inte älskar någon annan än ett ex.

Goneril

Tue 27 Jan 16:33

#123

Anonym (Sårad) skrev 2011-10-10 10:24:08 följande:

Det mest sårande någon sagt till er..? Jag har några minnen av elakheter som folk sagt, som aldrig gått över. Varje gång jag kommer i närheten av samma situation igen, så kommer det där minnet upp och ekar i huvudet på mig. Det hjälper inte ens om det var 25 år sedan och den personen som sa det är död och begraven sedan länge...

Här är ett av mina mest sårande minnen. När jag var i 20-årsåldern blev jag helt besatt av opera! (Jag kunde få sådana specialintressen när jag var ung.) Jag hade ingen vän att dela det med, så jag brukade ta med mig operakassettband lite varstans och vilja att folk skulle lyssna tillsammans med mig. För jag ville så gärna dela upplevelsen med någon. Jag pratade förstås operor och operasångare hela tiden!

En gång när jag hade spelat upp en kärleksduett hemma hos en äldre släkting, så sa personen, irriterat och föraktfullt: "Det där slutar du med när du kommer igång med livet". Jag har aldrig i hela mitt liv tagit åt mig så mycket för någonting! För jag var väldigt ensam, och jag tänkte plötsligt att det kanske var sant som personen insinuerade. Typ att jag använde de där kärleksduetterna och männens vackra röster som en ersättning för kärlek (och sex?) i verkligheten... Jag kunde aldrig hitta tillbaka till operavärlden mera efter det.

Nå - det mest sårande någon har sagt till er, och vilka konsekvenser fick det..?

Stor igenkänning. Började älska klassisk musik och opera redan som 12-åring. Det som först väckte mitt intresse var Smetanas symfoniska dikt "Moldau". Intresset har stegrats under åren och många operor har jag sett, även på utländska scener. En lycka och en förmån. Tidigt lärde jag mig att jag inte fick visa det intresset i vissa miljöer, folk som inte begriper sig på klassisk musik rackar gärna ner på oss operaälskare. "Det är bara för att du ska va' märkvärdig och fin, du begriper väl inte det med din bakgrund, nej, tacka vet jag Tore Skogman". Sånt kunde man få höra. Klassisk musik når alla samhällsklasser, tänk bara på italienarna! Numera struntar jag i okunniga människors kommentarer.

Anonym (vanir)

Tue 27 Jan 16:44

#124

Goneril skrev 2026-01-27 16:33:19 följande:

Stor igenkänning. Började älska klassisk musik och opera redan som 12-åring. Det som först väckte mitt intresse var Smetanas symfoniska dikt "Moldau". Intresset har stegrats under åren och många operor har jag sett, även på utländska scener. En lycka och en förmån. Tidigt lärde jag mig att jag inte fick visa det intresset i vissa miljöer, folk som inte begriper sig på klassisk musik rackar gärna ner på oss operaälskare. "Det är bara för att du ska va' märkvärdig och fin, du begriper väl inte det med din bakgrund, nej, tacka vet jag Tore Skogman". Sånt kunde man få höra. Klassisk musik når alla samhällsklasser, tänk bara på italienarna! Numera struntar jag i okunniga människors kommentarer.

Jag gillar varken opera eller Tore Skogman.

Däremot mycket annan musik.

Jag skulle aldrig racka ner på någon annans musiksmak. Men jag vill inte bli tvingad att lyssna. Folk får gärna fråga om jag vill höra ett stycke eller följa med på konsert, men säger jag nej, vill jag att det respekteras. Jag tvingar inte andra att lyssna på mina favoritlåtar.

På TS låter det lite som hon försökte "pracka på" andra sitt opera-intresse, om hon tog med sig musiken överallt och ville att andra skulle lyssna, samt bara pratade opera? Jag förstår om det fick omgivningen att tröttna, även om man inte bör säga vad som helst för det.

TS borde kanske ha försökt hitta andra opera-intresserade att dela intresset med.

Anonym (O)

Tue 27 Jan 17:16

#125

Anonym (Sårad) skrev 2011-10-10 10:24:08 följande:

Det mest sårande någon sagt till er..? Jag har några minnen av elakheter som folk sagt, som aldrig gått över. Varje gång jag kommer i närheten av samma situation igen, så kommer det där minnet upp och ekar i huvudet på mig. Det hjälper inte ens om det var 25 år sedan och den personen som sa det är död och begraven sedan länge...

Här är ett av mina mest sårande minnen. När jag var i 20-årsåldern blev jag helt besatt av opera! (Jag kunde få sådana specialintressen när jag var ung.) Jag hade ingen vän att dela det med, så jag brukade ta med mig operakassettband lite varstans och vilja att folk skulle lyssna tillsammans med mig. För jag ville så gärna dela upplevelsen med någon. Jag pratade förstås operor och operasångare hela tiden!

En gång när jag hade spelat upp en kärleksduett hemma hos en äldre släkting, så sa personen, irriterat och föraktfullt: "Det där slutar du med när du kommer igång med livet". Jag har aldrig i hela mitt liv tagit åt mig så mycket för någonting! För jag var väldigt ensam, och jag tänkte plötsligt att det kanske var sant som personen insinuerade. Typ att jag använde de där kärleksduetterna och männens vackra röster som en ersättning för kärlek (och sex?) i verkligheten... Jag kunde aldrig hitta tillbaka till operavärlden mera efter det.

Nå - det mest sårande någon har sagt till er, och vilka konsekvenser fick det..?

Jättekonstig kommentar av släktingen! Operaälskare finns i alla åldrar och en del har romantiska relationer och andra har inte det. Kanske att släntingen ogillade opera? En del gör ju det.

Mem visst har man fått en och annan trist kommentar någon gång.

Anonym (Elvis)

Tue 27 Jan 17:20

#126

Anonym (vanir) skrev 2026-01-27 16:44:59 följande:

Jag gillar varken opera eller Tore Skogman.

Däremot mycket annan musik.

Jag skulle aldrig racka ner på någon annans musiksmak. Men jag vill inte bli tvingad att lyssna. Folk får gärna fråga om jag vill höra ett stycke eller följa med på konsert, men säger jag nej, vill jag att det respekteras. Jag tvingar inte andra att lyssna på mina favoritlåtar.

På TS låter det lite som hon försökte "pracka på" andra sitt opera-intresse, om hon tog med sig musiken överallt och ville att andra skulle lyssna, samt bara pratade opera? Jag förstår om det fick omgivningen att tröttna, även om man inte bör säga vad som helst för det.

TS borde kanske ha försökt hitta andra opera-intresserade att dela intresset med.

Precis, jag hade en tidigare vän som mer eller mindre försökte tvinga mig gilla Elvis, och jag har alltid avskytt smörsångare, som jag alltid ansett att han var. Jag vet att det att säga att man ogillar Elvis är som att "svära i kyrkan", och ja, han hade nog en bra sångröst, men nej, det har aldrig varit min musiksmak.

Det mest sårande någon sagt till er..?

INNEHÅLL