Vi som har barn med nattskräck. Tips och råd?!

När jag läser om hur ni har det så minns jag hur galet jobbigt jag tyckte det var, min tjej har inte haft det på säkert 1 år nu (hon har precis fyllt 5 år) och det är så skönt. Skönt för hela familjen, jag var helt knäckt, systern var rädd etc. Jag minns hur jobbigt jag tyckte att det var att inte kunna slappna av med hennes sömn, kan jag fortfarande inte iofs, om vi var på fest till sent fick hon det som ett brev på posten. Hur jag skämts, ska man ju inte göra, när vi sovit på hotell eller hos vänner. .

Efter att hon hade svininfluensan fick hon en typ av nattskräck även när hon var vaken, för att hon var så vidunderligt trött av all feber och sjukdom. Vi hade kontakt med BUP, BVC etc men ingen visste eller hade hört något om detta. När flickan fick vila upp sig försvann det efter någon vecka men fortsatte förstås på natten. Dom ville göra en neurologisk undersökning på henne men jag tvekade för jag kände igen hennes beteende som den hon hade på natten. hon måste ha varit halvt sovande när eftermiddagen kom. så sjukt jobbigt.

Min man vill ha flera barn men jag känner att jag orkar inte äventyra att det blir så här igen.

Mina enda tips är att hålla koll på sömnen (nästan räkna timmarna), EyeQ, att efter sjukdom få vila upp sig.

Sen växer det bort :)

Kram till er alla som har barn med nattskräck! 

Hej alla kämpar!

I detta nummer (september, 2012) av vi föräldrar står lite, lite om nattskräck.

Första gången jag ser att det nämnts i media.

Var rädda om er! 
 

Lever denna sida fortfarande? I så fall joinar vi. :)

Vi är gärna med här. Skriver och berättar om hur vi har det imorgon

Hej. De flesta jag läser om här verkar ha haft barn med nattskräck från 1-1,5 år. Vår son är 4 månader och har vid ett par tillfällen vaknat efter någon timme, skrikandes och tröstlös. Är det någon som vet om så små barn kan ha det eller om det är något annat vi ska leta efter? Omega 3 är ju bra, äter det själv främst för lederna, men hur små barn kan man ge omega 3 till?

..Verkar som att den här tråden inte är så aktiv men provar att ta upp det igen.
Har en son som är 18 mån som har börjat vakna otröstlig och okontaktbar på nätterna sista veckorna (med ngn natts undantag). Han skriker och vägrar låta oss trösta. Han klättrar ur sängen och vill helst springa iväg. Inser nu att han kanske inte är vaken helt och hållet med andra ord. Nu har han precis somnat efter att ha skrikigt i dryga 2 timmar.. Och somnade då i famnen av utmattning och vyssjande. Det här började under tiden vi var bortresta så kanske ha det med det att göra. I övrigt går han ej på dagis ännu och har rest jättemycket och är van att vistas i olika miljöer så tycker inte att det just nu var något annorlunda.
Ger man koncentrerad omega till så små barn?  Han brukar få 1tsk hampfröolja i maten för att den är rik på Omega 3,6 o 9 men kanske är långt ifrån tillräckligt. 
Han har alltid sovit dåligt och sina första 8 månader vaknade han 1gng i timmen hela nätterna (och då var det endast amning som gällde..) men kan inte ens föreställa mig att det ska börja om nu när vi vant oss vid att han endast vaknar ca 2 ggr/natt och då somnar om relativt lätt...puh.
Tacksam för alla tips om hur man bör bete sig under tiden det pågår. Jättesvårt att väcka innan då det inte verkar vara så punktligt och provade att tända lampor och "väcka" ordentligt en av nätterna men blev ingen skillnad...
TACK. 

Hej!

Har bara läst frågan, inga inlägg. 

BVC har inte heller varit till mycket hjälp för oss.

Vår äldsta har haft det var kväll 1-4 ggr. Helt galet tufft!! Han ville dessutom inte sova (troligen p g a andningsbesvär som vi inte upptäckt *generad*. Vi blev väldigt stränga med sömnen och läggtiderna. Han skulle läggas senast kl 19. Basta! På dagen sova max en timme och det vid lunch. Annars var han  inte tillräckligt trött vid 19. Inte socker innan läggning. 

OMEGA 3 var dag, finns med jordgubbssmak på apoteket. Sägs hjälpa en "koppling" i hjärnan. Ifall det känns konstigt att ge kosttillskott, så kanske det är betryggande att veta att detta ges till alla barn i Norge och Island (har jag läst i alla fall och fått bekräftat av norsk kollega), precis som vi ger D-droppar här i Sverige. Gav effekt efter 1-2 veckor tror jag det var. Det minskade då från att vara i stort sett var dag till 1ggr per kvartal om inte något särskilt hänt - t ex börjat på ny avdelning, barnvakt som inte respekterat läggningstiderna, annan anledning till att det blivit för mycket intryck och han har blivit övertrött. 

När han får nattskräck så går jag in i rummet men stannar en bit ifrån honom och säger väldigt väldigt lugnt "mamma är här.... Hör du det... Mamma är här... Villl du ha en kram?" Ibland blir han mer upprörd och då får jag upprepa det efter en stund igen. Oftast uppfattar han det då och tar emot min kram, ibland med viss skepsis. 

Hoppas att ni hittar ett sätt så att ni får det lugnare!

Styrkekram till er!

Hejsan! Vår 6-åriga son har haft nattskräck i 3 år och vi har prövat ALLT, utan resultat. Till sist lät vi honom sova lite lagom obekvämt i soffan med TV:n påslagen på normal volym. Observera att det bara är lugna program typ Antikrundan som han får sova till. När tiden för anfall har passerat så bär vi in honom till sängen och han fortsätter att sova gott. För oss har detta fungerat utmärkt och anfallen har nästan försvunnit helt. Hoppas att detta tips kan hjälpa fler och kram till er alla som kämpar!