Varför är fikabrickan så viktig?

Jag är lite inne på samma spår som ts. Jag tyckte också det var gott med fika efter förlossningen men frågan är så ointressant så jag har också undrat varför man startar en så pass tråkig diskussion om huruvida man fick en fralla eller inte...

Tråden som inspirerade tråden som inspirerade dig: Fikabricka?
Där hittar du många svar

Jag var väldigt hungrig efter att knappt ha ätit nåt på hela dagen så jag mumsade i mig mackorna med glädje.

Jag kan förstå att det är för att man är hungrig! För det är man! Men egentligen kunde de ju kommit in med en vanlig sjukhusmatbricka. Jag ville bra förstå det där medatt folk blir besvikna. Fira mysigt med sin nyfödda och man kan man ju också göra själv. Vi hade med oss massor med mat själva för vi hade förstått det som att man inte fick mat, så vi hade kunnat duka upp en egen "bricka" och firat, det hade ju varit precis lika mysigt.

Jag fick bara uppfattningen att många lagt något annat i det och blivit ledsna och besvikna på personalen för att inte de kommit med en hel bricka och vissa bara fått en "torr macka".

Fikabrickan är en väldigt fin tradition /vana i Sverige tycker jag, jag tyckte att det var riktigt mysigt att få det. Tog kort på det när jag fick barn i Sverige och skickade till mina utländska vänner, alla tyckte att det var en riktigt gullig grej.

För mig var mackorna totalt ointressanta. Har inte kunnat äta efter någon av mina förlossningar. Däremot tycker jag att det var mysigt med champagneglasen med något att dricka samt flaggan. Det blev ett litet firande där på rummet bara vi 3! Jag kan förstå om man blir besviken om man inte får brickan, det hör liksom till!

Jag fick ingen bricka och jag saknar detta av flera skäl:

1. Jag var snorhungrig efter 2 dygns förlossning
2. Jag kände mig förbisedd eftersom jag genomgått ett akut ks och inte var en "normal" förstföderska till att börja med, och det i mitt då sårbara tillstånd kändes som ett hån att se andra förstföderskor runtomkring mig äta sina smörgåsar, dricka sin cider och skåla med sina partners.

Jag tror det handlar om att man inte vill bli särbehandlad o bortglömd, Visst, om sjukhuset inte har som praxis att göra nån särskild bricka utan hänvisar pappan att göra i ordning fika till familjen i matsalen, ja då är det ju så. Men om ens rumsgranne på BB som fött vaginalt fått brickan men inte den som förlösts med t.ex. kejsarsnitt eller blivit sövd för att sys, ja då kan jag mycket väl förstå att man blir lite ledsen. Inte för att det gör barnet mindre värt eller så men man kanske upplever det som att ens barns födelse inte är värt att firas på samma sätt. Förmodligen så handlar det bara om brister i rutinerna o inte om vad personalen anser är värt att fira men man kan ju lätt få för sig saker när man är hormonstinn o känslig. 

Nu har inte jag fött barn, men jag kan tänka mig varför jag hellre vill ha fikabricka framför mat.

1. Man kanske inte haft möjlighet att dricka kaffe på väldigt länge. MÅSTE ha kaffe!

2. Man kanske mått illa under förlossningen och vill inte känna lukten av mat - därför är macka det bästa alternativet.

3. Man vill ha en mysig stund med fadern och sitt barn. Fika=mys

Redan när vi var på väg in till förlossningen, så började jag längta efter den där brickan. Jag såg den som ett litet "avslut" på något vis. Den fick tillsammans med barnet (förstås) symbolisera att man avslutade en graviditet och äntligen var förälder.

Sen var man ju förstås aphungrig, för under själva förlossningsarbetet så hade man ingen vidare aptit om man säger så :P

Tror det handlar om en målbild man sätter upp för "jag klarade det!" Jag hade en helt bisarr idé om att vi efter förlossningen skulle ta vårt barn på armen och gå ut i solskenet till den intilliggande biergarten och där dricka en Berliner Weisse på vägen hem.

Det hjälpte mig att visualisera förlossningen på ett positivt sätt.

(Hade inte en tanke på det sen efteråt. ) 

Innan första barnet fick man höra om den där fantastiska fikabrickan men efter båda mina förlossningar har jag verkligen INTE varit sugen på mat. Första gången rörde jag knappt brickan och andra gången växte mackorna i munnen och var bara torra. 

Så idén om fikabrickan är nog viktigare än själva innehållet. Tacka vet jag gos med bebisen, iskall cocacola och en dusch .    

Vi, jag, pappan och doulan fick bricka och att skåla i. Vi fick välja vad vi ville ha. Jag har celiaki och de ordnade glutenfritt. Supergulligt men inget jag tog för givet.

Jag behövde fan verkligen de där mackorna, hade nog dött annars. Efter en förlossning på 61 timmar behöver man få i sig något!! Hade aldrig kunnat vänta till frukosten nästa dag.

Dels så är man hungrig och törstig efter en förlossning. Inte alls kul att bli nekad att äta och dricka då för att man ska till operation. Efter det får man komma till BB och det enda man tänker på i sin törst och hunger är den där jävla brickan. Sen kommer den inte! Utan man får ett glas vatten och kanske en torr macka på BB om någon tänker på det. De bekymrar sig mer om att ge ut panodil än att man inte ska svälta (svårt att hämta själv när man fortfarande inte kan röra på tårna). 

Jag var i alla fall riktigt hungrig, trots att jag fått barn. jag var hungrig i flera dagar. BBs måltider 4 ggr per dag var alldeles för lite. Dessutom är det väl roligt att fira.

.

Jag visste inte innan att det var något man skulle få, men jag blev himla glad när det kom eftersom jag inte ätit något på 11 timmar.

jag hade allldeles för mycket adrenalin i kroppen efter att ha födit, så jag åt inte mackan. utsvultna sambon var dock glad över smörgåsen. Där jag bor är det bara mamman som får en macka, helt vansinnigt, pappan ska fixa fram sin egen mat.. typ.