Borde inte barnuppfostran utgå från individen och inte från böckerna?

Det är inte fel att läsa böcker om barnuppfostran. Problemet är att det idag finns föräldrar som inte klarar av att läsa dessa böcker och liksom "sålla" bort utan försöker bli den "perfekta" föräldern och tänka på allt det dom läst i böckerna vilket resulterar i att dom blir otroligt osäkra föräldrar och backar i sin föräldraroll i rädsla för att en konflikt med barnet ska vara samma sak som att kränka barnet. Som förskollärare stötter man idag rätt ofta på dom här osäkra föräldrarna.

Man ska inte tro allt man hör/läser sägs det ju. Själv har jag aldrig läst någon av alla barnuppfostringsböcker eller dylikt, då jag själv inte känner att jag har behov av det. Det skulle vara intressant att läsa många av dem dock, för även om man inte gör allt som står i en bok, så kan det vara kul att ha lite tips och idéer på diverse saker i vardagen som man kanske upplever att man har lite problem med. Fast då går jag nog ändå hellre in på en sådan här sida, som Familjeliv(eller övriga hemsidor/communityn om barn) och ber om tips och råd från andra föräldrar.
Många av alla "metoder" för saker och ting är rent gräsliga, men kan ha små små delar i sig som kan funka att plocka inspiration från ibland. Vissa saker går att blanda in i sina egna vanliga rutiner.
Som 5 minutersmetoden och tassmetoden och liknande. I stället för att gå helhjärtat in för någon av dem för att få ett barn att sova, så kan man plocka små små fragment av dem som kan funka fint i ens egen nattningsrutin, utan att ungen för den sakens skull ska behöva ligga ensam och gråta i 5 minuter.
Alla böcker kan nog ge flera bra(samt mindre bra) tips, men man ska nog helst utgå från sig själv, sina egna tankar, och sin egen unge, för alla barn(och föräldrar) är så himla olika :)

Vad läser de föräldrarna för böcker?

Jag tror inte ett dugg på alla dessa böcker om metoder hit och dit.

Oh, exakt vilka böcker vet jag ju inte! Det är mer i stil med det här att "Usch, Pelle är så trotsig, lyssnar inte alls på vad jag säger och jag vet inte vad jag ska göra för jag har läst att blablabla och om jag gör si och så så är jag rädd för att han ska tro att jag kränker honom" Osv osv.
Så det handlar nog inte om böckerna i sig utan just att vissa föräldrar har svårare för att "sålla" bort och inse att man inte behöva köpa allt som står i dessa böcker.

Det handlar väl snarare om osäkerhet och okunskap. Det låter snarare som om dessa föräldrar ska läsa mer än mindre, eller?

Svarar bara på trådrubriken: Jo, naturligtvis

Jag tycker det är kanonbra att läsa en massa eftersom man får många nya infallsvinklar och idéer man kanske inte tänkt på innan, det är dessutom väldigt bra att ha ett hum om hur barn faktiskt utvecklas för att kunna justera de förväntningar man har på barnet så att de faktiskt stämmer överens med verkligheten. Då slipper man ha alldeles för höga krav på en 1-2 åring tex som börjat bitas eller slåss.

Men naturligtvis kan man ju inte leva helt efter teorin eller efter vad någon har skrivit i en bok utan man måste ju kombinera det med sitt egna sunda förnuft och fortfarande se på det egna barnet och vad som är ett lämpligt förhållningssätt just mot det barnet. Man måste självklart kunna sålla och läsa kritiskt, har man inte ett kritiskt öga ska man nog däremot inte läsa några böcker över huvudtaget. Möjligtvis gå en kurs i källkritik.

Sedan ligger det visserligen i mitt intresse också och därför läser jag allt, både av sådana författare och "rådgivare" som jag kanske inte personligen gillar, men bara för att hålla mig uppdaterad om "trenderna" kring barnuppfostran. För ja, det är absolut trender även i detta.

Förr diskuterades ju sånt här inom familjen, nu har ju det mesta blivit ett allmänt forum där man kan söka efter något som passar en själv!

Själv tycker jag det är nyttigt med nya infallsvinklar men det kan ju självklart också leda till osäkerhet.
Men fenomenet att vara osäker på sin uppfostran tror jag inte är något nytt.

Jag tror att dessa osäkra föräldrar har blivit otroligt många fler på sistone, och det beror kanske inte bara på litteraturen men jag tror också att det ändå är en del av det. Idag finns så otroligt mycket att läsa om hur man "ska göra" och för många blir det nog bara ännu mer förvirrande och framkallar ännu mer oro när man får för sig att man måste vara den perfekta föräldern.

Ja, bara på dom senaste 3-4 åren så har jag som förskollärare märkt en större andel osäkra föräldrar där en del av vårt jobb blir att peppa dom som föräldrar och få dom att tro lite mer på sin egen förmåga.

Men det beror väl knappast på något de läst? När man känner dig osäker så söker man ofta svar och hjälp på olika håll - hos släkt, vänner och i litteratur. Huruvida dessa ger bra eller mindre bra svar beror ju på vad demman frågar har för kunskap, erfarenhet och värderingar. Huruvida väl man kan värdera de svar man får (oavsett om det är från en vän eller en bok) beror i sin tur på hur mycket kunksap jag har i frågan. Problematiskt blir det om jag är osäker, rådgör och sedan tar första bästa svar som bokstavlig sanning. Problemet ligger dock då inte i att man har läst en bok eller inte. Problemet är snarare det motsatta att man inte läst tillräckligt och/eller inte alls är säker på sin egen värdegrund. 

Jag skulle nog vilja säga att problemet ligger hos föräldern själv, om föräldern är så osäker i sig själv så tror jag inte att det hjälper hur mycket man än läser faktiskt. Det behövs något annat då än litteratur och kunskap, det behövs en kick i rätt riktning för att man ska börja tro på sig själv och sin förmåga helt enkelt. Och det får man nog inte i böcker om uppfostran. Har man inte en slags grundläggande tilltro och säkerhet i sig själv så kan man ju läsa och tolka precis allting fel.

Fast i det ligger ju att vara trygg och säker i sin egen värdegrund. Och nej, även om man är otrygg i sig själv så innebär det inte att man av just den orsaken kan läsa och tolka allting fel.

Om det handlar om att just följa en viss metod eller teori så handlar det ju snarare om bristen på tolkning och bristen på värdering och bristen på att vidga perspektivet och bristen på kunskap och bristen på att reflektera vad det boken säger innebär utifrån den egna värdegrunden.

Naturligtvis bör barnuppfostran utgå från individen, men jag tycker ändå man kan ha stor hjälp av böcker.
Tycker jag fått mycket inspiration och hjälp i mitt föräldraskap från böcker av Jesper Juul, lasr H Gustafsson och Tomas Ljungberg.

Jag tycker inte alls att böcker hindrar att man uppfostrar utifrån individen . Autismsonen uppfostras tex. med hjälp av habiliteringens beteendemodifikation, kombinerat med Ross Greene, Bo Heilskov, floortime (Stanley Greenspan) och min egen magkänsla. De andra barnen får väl mer av den typ av uppfostran som Lars H Gustavsson står för, men även där använder jag mig endel av tänket som Ross Greene tar upp i sin bok explosiva barn. Utan magkänslan skulle ju böckerna vara värdelösa. Det är ju den som bestämmer vad man tror på och vad man inte tror på. Ju mer man läser, desto mer kritisk blir man! Men man blir även mer flexibel och plockar russinen ur kakorna. Vi uppfostrar ju tex. autismsonen med belöningar och det går egentligen emot den typen av uppfostran som jag egentligen tror på. Men för vår son är det just kombinationen beteendeterapi och floortime som är det bästa, trots att dessa förhållningssätt är varandras totala motpoler. Dessutom är det ju kul att läsa böcker, reflektera och diskutera och jag tycker faktiskt att det gör föräldraskapet ännu intressantare.

Nja, jag tror att det kan nog hjälpa att ha vissa teorier till hjälp. Jag talar inte om barnuppfostran men barns utveckling och varför inte lärande. Det har visat sig att det kan hjälpa pedagoger att ha teorier till hands för att bli mer medvetna i det praktiska, varför skulle det inte hjälpa föräldrar att ha kunskap om barn.