Hej alla.
Jag är en tjej på 28år som längtar efter mitt första barn och vill absolut ha planerat KS. Frågan är om man ska be om ks innan blir gravid eller efter?
Det känns inte som att jag vill gå min graviditet och oroa mig för att inte bli beviljad KS och bli slussad mellan en massa olika barnmorskor, verkar som en onödig stress för både mig och barnet.
Är det någon här som har bett om KS innan de blev gravida och blivit lovad det?
Men snälla, alla kanske inte vill ha bestående men i underlivet bara för att man fött barn??
www.familjeliv.se/Forum-4-46/m61531003.html
Men snälla, alla kanske inte vill ha bestående men i underlivet bara för att man fött barn??
www.familjeliv.se/Forum-4-46/m61531003.html
www.familjeliv.se/Forum-3-149/m49927324.html
nej sådana saker bekymrar mig inte.
om man oroar sig för sådant tycker jag personligen att man ska prata med sin barnmorska/kvinnoklinik hur man på bästa sätt kan undvika detta exempelvis hur och när man ska krysta/andas, vilken ställning som är bäst och hur de kan hjälpa till så att man inte spricker eller får sfinkterruptur. är man efter det fortfarande jätteorolig över det tycker jag man kan få diskutera ett snitt.
det som är riktigt tråkigt kan jag tycka är att de som råkar ut för komplikationer och har efter det "trasiga" underliv inte får tillräcklig hjälp eller tas på allvar.
Vill bara berätta, jag var och pratade med en Barnmorska på Auroramotagningen med en övertygelse att jag vill ha ett planerat KS. Men nu känner jag mig faktiskt lite mer tveksam och hon har varken skrämt mig eller proppagerat för det ena eller det andra.
Vi hade ett superbra samtal om rädsla och vad man kan göra. En av mina rädsel är just att spricka eller att det ska hända mitt barn något. Hon berättade att en bra barnmorska kan avhjälpa att man spricker. I de förlossningar när mamman spricker beror på att slutskedet går för fort och barnet trycks ut. Om Barnmorskan har koll på en och ser att detta händer kan hon hålla emot barnet för att den inte ska skjuta ut och trasa sönder mamman. Men... självklart finns det inte några garantier men jag skulle verkligen rekomendera er att gå och prata med Auror. Jag har fortfarande inte gjort mitt definitiva beslut men det känns jätte skönt att ha fått prata med någon om ens rädsla.
Det blir väldigt mycket lättare i hjärtat.
usch.. jag är totalt och helt jävla livrädd. Jag vill verkligen inte föda det här barnet jag bär på :( Anledningarna är såå många.
Sen vet jag ju att på torsdag när jag ska till Aurora på mitt första samtal så kommer BM sitta där och vara allmänt dryg (som dom ALLTID varit i ALLA situationer när jag sökt vård osv.) Ibland kan man ju tro att det är sadister som blir bm osv. Självklart är det inte så, men jag har bara haft en jäkla otur i att stöta på folk inom vården som är helt dumma i skallen :(
Jag vill ha ett KS bland annat av den anledningen att jag inte vill trasa sönder mig. Jag har inga "bestående men" efter min förra förlossning men allvarligt talat - Hur ser man ut mellan benen igentligen?? Som ett stycke köttfärs. Och då sprack jag INGENTING under min förra förlossning, men jag ser ändå helt hemsk ut. Jag vill ju inte direkt att det ska bli ännu värre. Tycker det är skitjobbigt att ha sex med min man även fast det gått 6 år sedan förra förlossningen. Oavsett om man inte spricker så töjs ju huden ut och blir hängig :(
Jag kanske är "ytlig" men om man kan undvika att föda vaginalt, om det finns ett alternativ. Varför kan man inte bara få välja då helt enkelt?? Jag har inga som helst förhoppningar om att fpå hjälp av Aurora, dom kommer garanterat proppsa på att jag ska föda vaginalt. Jag är i v.30 så det är ju inte så att jag har så gott om tid heller :(
Usch all den här oron gör mig till ett nervvrak, jag låter säkert som en galning i mina utalanden. Men det är vad en rädsla gör med en när ingen tar en på allvar :(