Väldigt nyfiken på hur det har gått för er.....

Blev inget alls.

Ja visst är det häftigt med tvillingar men samtidigt som man känner dubbel lycka så känner man dubbel oro....försöker tänka positivt att allt kommer gå bra...hoppas att dom stannar kvar i magen över v 30 iaf...helst lite till!

Även om man visste att det var större chans/risk till tvillingar med pergo så finnsdet ju inte riktigt i med i planerna....man hoppas ju bara att ett lite ägg ska släppa och att det skulle bli två ägg som släpper det har jag nog aldrig tänkt på! Nu i efterhand så känner jag att jag borde kanske förstått redan vid ÄL....hade så ont i ryggen att det var jobbigt att stå upp! Så vem vet det kanske tom var fler ägg som släppte....har ju nästa aldrig haft ÄL tidigare av mig själv....några enstaka gånger och då har jag verkligen känt av det! Dottern som är 14 mån blev av egen ÄL mitt i vår fertilitetsutredning....

Men sen redan innan jag testat mig om jag var gravid så kände jag att det inte var som förra gången...mådde illa redan 9-10 dagar efter ÄL....plussade tidigt och sen mådde jag jätteilla och var supertrött ett par veckor! Ringde faktiskt till mvc och fick VUL i vecka 6+5 för att jag ville veta! (hade misstankar då)

Hur går det själv? Ätit många kurer? Håller tummarna för plus!

Jag blev gravid på 5.e pergo försöket, åt då bisolvon med, Vi skulle ha startat ivf månaden efter jag plussade men det slapp vi Blev gravid med tvillingar, förlorade tyvärr ena tidigt i graviditeten och nu har vi en tjej på 17 månader Vi hade försökt i lite dryga 2 år när vi plussade

glömde svara om biverkningar jag hade kraftig äl och det känndes rejält. Annars var jag ett riktigt hormonmonster när jag åt de där tabletterna (min man sa sen när jag var gravid att "du får gärna vara gravid hur många gånger som helst, bara jag slipper träffa dig när du går på hormoner" haha)

Fröken Kaos:

Undrar lite hur det gått för dig .

Jag har själv tagit min första Pergo kur melan den 11-15 denna månad.
Ingen ÄL ännu , känns lite tufft.
Men har hört att det kan ta tid innan den kickar igång.

Jag har egen ÄL i vanliga fall.
Men har vart tokstressad sedan Mars månad och det har resulterat i obaland mellan östro och progesteron.

Jag har diverse biverkningar av Pergon, har haft svettningar, och nu efter så har jag molvärk, Jag känner mina Äggledare om man säger så.
Dock ingen ÄL ännu.

Har nog någon inre dold hemlig önskan om att jag själv ska få tvillingar, som du säger dubbel lycka,, men även dubbel oro. Dubbelt av allt :)

Ibland händer mirakel, er dotter är ju ett lysande exempel på det :) Det måste ha varit lite av en chock och en himla stor glädje då ni plussade med henne :)

Började på min första kur idag, har tid för VUL 26/10 och hoppas att det ska finnas iaf ett ägg och att det ska ta sig :) Är inte så stort fan av tabletter och mediciner i det stora och hela, så det bästa vore om det hade gått utan hjälp, men nu gjorde det ju inte det så man ska nog va glad för att hjälpen finns :)

Hur gick det på VUL då? Kunde de se något där?
Kör du med ÄL-tester? 
Håller tummarna för dig att ÄL sker och att det tar sig!

Jag började min första kur idag, och har tid för VUL den 26e.
Jag har sällan ÄL. Nu efter senaste MF så räknar de som att jag inte har det då cykeln oftast har varit 42-45 dagar, 36 dagar en gång. Har fått positivt på ÄL-test en gång under den här tiden.
Har beställt hem nya ÄL-tester och mer folsyra + att man fick 3 gratis gravtester på köpet :)
Så man hoppas ju att man får använda dessa i november och att de ska visa fina plus.
Men det återstår att se.. Hoppas får man göra, utan hoppet har man inget.

Jag har ätit pergo nu för andra gången och tagit ovitrellespruta. Fick veta idag att jag släppt två stora ägg. Hade rätt ont i magen igår kring lunch / eftermiddag. Inte så konstigt då om två ägg släppte.

Två veckor av väntan! Har en dotter på 17 månader redan som vi fick genom inseminering i ostimulerad cykel, men nu tycks det vara mera motstånd. Kom igen nu kroppen! Lycka till ts :)

Mådde illa av proveran jag tog innan pergon, pergo var humörsvägningar. Aldrig märkt av ägglossningen (sekret lr så) men fått ägglossning varje gång.

Gjort 3 behandlingar

3 graviditeter (1 missfall dock)

Å just ja, alltid fått två ägg i lagom storlek, men bara 1 barn/graviditet

Haha såpass :) Nu ska det ju nästan bli mer kul å se hur jag reagerar på detta och om jag kommer plåga livet ur gubben ;) 
Beklagar att ni förlorade ena barnet, har sett/läst att ganska många gör det. Kan inte riktigt föreställa mig hur det kan vara. Man har ju varit gravid och förlorat ett barn, alltså MF, och det är ju väldigt tungt. Men att förlora ett barn, och samtidigt ha ett kvar, det måste vara en väldig blandning av lycka och sorg.. 
Hur känner du för fler barn? Är det något ni kommer satsa på längre fram? Kan du tänka dig att äta pergo även då om det inte vill ta sig utan hjälp? 

Ojoj, två ägg :) Då finns ju chansen för tvillingar! Hur hade det känts?
Har själv haft ganska många tankar om tvillingar nu i det sista, och som jag skrivit tidigare så kanske jag har en hemlig önskan om att det ska bli så ;) Det är liksom så fantastiskt att någon som kanske har väldigt svårt för att bli gravid med ett barn utan hjälp, skulle kunna få två bebisar  med hjälp av lite stimulerande tabletter el. lik. :)
Kroppen kan vara rätt fantastisk när man tänker på det så, detsamma gäller dagens läkemedel :)

Lycka till nu! Och berätta gärna hur det går :)
Att det går bra för andra hjälper en att hålla hoppet på topp :) 

Ja, lite extra humörsvängnigar, då blir gubben säkert glad ;)
Hur är detta med ÄL egentligen.. Man åker in på VUL, då ser dom hur stora äggen är och hur många.
Men hur vet de egentligen att ÄL faktiskt kommer ske? Det är ju så många som det växer tillbaka på.. 

Vill du ha fler barn? Kommer du göra fler behandlingar? 

Man lämnar blodprov så ser dem om man haft ägglossning eller ej,, sen fick jag spruta när äggen var tillräckligt stora för de verkligen skulle släppa....

Ja vi vill ha ett till barn, kommer börja ny behandling när jag får klartecken av gyn.. måste ner några kilon till först misstänker jag, så till våren kanske?

Aha, yey ännu mer blodprover :)

Ok, men det verkar iallafall som att det tar sig rätt lätt för dig när du får behandlingen :)
Hoppas det gör det samma för mig :)

haha...hoppas du blir lite lugnare än mig iallafall Om inte annat för din killes skull

Att förlora det ena barnet var tufft, allt kring den där graviditeten var tufft och jobbigt. Först kampen för att bli gravid, sen glädjen och oron som alltid följer på ett pluss, och så beskedet om tvillingarna. Total glädje och så en väldig oror på det, skulle vi klara två? Hur skulle detta gå? Sen när den ena försvann, så var nog den största oron just då om den andra skulle få vara kvar eller inte. Hur det döda fostret skulle påverka det levande. Och skulle vi orka börja om ifall det inte skulle gå vägen? Med försök, hormoner och illamåendet (hade då kräkts som en tok i 13 veckor) När vi var på rul i vecka 19 så släppte oron lite, på att dottern skulle ta skada av att den andra död. Sen, fram tills förlossningen så tänkte jag inte så mycket på barn nr 2, det var liksom så mycket ändå (hade en komplicerad graviditet) Efteråt kan jag tänka på det ibland, med blandade känslor. Ibland sorg, tänk att vi kunde haft en till lika underbar unge, ibland lite med "lättnad" (förstå mig rätt här) när det är en tuff period med dottern, och så att få rå om henne och ha bara henne som liten är ju underbart på sitt sätt, precis som det skulle ha varit att ha två.

Vi vill absolut ha flera barn, gärna två till minst (maken sätter dock stop vid 3 barn ) vet dock inte när vi kör nästa, är 30 år så det lär inte bli allt för länge emellan, men samtidigt måste min dotter bli lite större ifall jag skulle få samma komplicationer som vid första graviditeten. KOmmer absolut ta pergo igen om det behövs (maken får väll hålla sig undan när det i är äl och jag är ett hormonmoster )