Stånkar och stönar dygnet runt
Min 3-månadersbebis har sedan sin 2:a vecka i livet haft besvär med gasig mage och magknip. Vi har hållit det i någorlunda schack med hjälp av magmassage, fänkålste och semper magdroppar. Magmassagen har fått ut mkt pruttar ur honom, men på senare tid kommer det knappt eller väldigt sällan några gaser, så jag har funderat på om det kan vara så att gaserna börjar bli färre? Dock är det mycket svårare att massera honom nu, för han spänner benen hela tiden så man kan inte "pumpa" med hans ben under massagen.
Och senaste 4-5 dagarna har han suttit och stånkat och stönat hela dagarna igenom, utan att egentligen få ut något. Det kan komma ngn prutt, och ibland en liten bajsfläck, men han bajsar inte ordentligt. Detta hade i vanliga fall inte varit något problem, då han vid tidigare tillfällen inte bajsat på flera dagar utan att för den sakens skull må dåligt. Men nu börjar det bli lite av ett "problem" för honom då han på kvällen vid sista amningen innan läggdags börjar bli frustrerad av allt kämpande och verkligen inte kan slappna av. Han kan somna till vid bröstet, men vaknar fort igen och stånkar och stönar, spänner och krampar med mage och ben. Han kommer inte till ro när jag försöker lägga honom för att han bara stånkar och kämpar hela tiden.
Det har slutat med att jag testar en windi på honom, och det kommer både gaser och massa löst bajs(mot slutet väldigt vattnigt), men trots detta så kan han ändå inte slappna av utan ligger och stånkar och fäktar med benen precis som om han behöver bajsa ännu mer(när det inte borde finnas bajs kvar)... och jag vill inte behöva hjälpa honom för mkt, jag vill ju helst inte vara där och störa det som skall ske på naturlig väg :/
Är detta något som går över? Vi lyckas ju alltid få honom att somna till slut, men han ligger och stånkar sig nätterna igenom, och vaknar ofta till och blir arg. Ibland funkar det att ge honom nappen, men ofta får jag försöka söva om honom med amning. Tycker så himla synd om honom. Och varken han eller jag får sova ordentligt då vi båda störs av hans stånkande och kämpande.
(Jag har för övrigt sedan ca 2 veckor tillbaka övergått från att äta laktosfritt, till att äta helt mjölkfritt, men inte märkt ngn större skillnad, fortsätter dock äta mjölkfritt bara för att)
