4 åring ensam på gården?!

Nej jag skulle aldrig! min dotter är fyra o halvt år gammal nu och har aldrig varit ute ensam. Det har varit jag eller pappan som gått ut med henne till lekplatsen.

Det skulle jag vilj säga beror på var och hur man bor. Jag vet att min mamma släppte ut mig på gården när jag var fem år med min lillasyster som var 3 år. Dock så kunde hon se oss från fönstret.

Min dotter är 6 år och hon har fått leka i vår tomt själv sedan hon var 4 år (vi bor i ett villaområde). Dock har vi alltid uppsyn över henne genom fönstret och på sommaren är ju altandörren altid öppen. Nu på senare tid har hon börjat vilja gå till lekplatsen, men jag är lite för harig för det. Dock har hon och hennes kompis varit ute en runda på sina sparkcyklar när de har varit hemma hos denna, nojade hela tiden trots att det handlade om deras gata och gatan bredvid.  

Jag svarade ja, absolut men det där beror ju på var man bor. Vår gård är en innergård som ingen utomstående kommer in på "bara sådär". Dessutom bor vi så vi ser innergården så gott som hela tiden (naturligtvis beroende på vilket rum vi är i men har vi ett fönster mot gården öppet hör vi barnet hela tiden då det är av sjungande natur). Plus att barnet inte kan öppna porten, den är helt enkelt för tung. Barnet är heller inte av vandra-iväg sorten.

Därmed inte sagt att barnet brukar vara ensam på gården, det händer så gott som aldrig och de gånger det händer är vi antingen på väg någonstans (barnet väntar ute på gården) eller så har vi koll (står tex och lagar mat och har koll 100% av tiden).

Skulle vi däremot på i ett lägenhets- eller villaområde med en lekpark skulle mitt svar vara nej. Tveksam om ens 8-åringen skulle få gå dit ensam faktiskt (även om det barnet är att "lita på"). 

Folk verkar ju släppa iväg ungarna hur tidigt som helst nu för tiden. I alla fall i våra trakter. Våra barn (5 och 7) får gå till närliggande lekpark ensamma, men då går vi och tittar till med jämna mellanrum. Men det springer barn själva som är mycket yngre än våra barn. Vi bor i ett lugnt radhusområde. Men det är ju egentligen inte väsentligt, det kan hända hemska saker överallt.

Där vi bor är det hur lugnt som helst även om jag ändå alltid väljer att hålla koll, men i ett bostadsområde med lägenhetshus eller i ett område där många människor rör sig så säger jag inte en chans. I det fallen är det givet att man håller stenkoll.

 

Nej, aldrig att jag skulle lämna en fyra-åring ensam ute. ÖHT så fattar jag inte varför barn lämnas så mycket ensamma. Även i leken med andra barn i parken eller på förskolan så tycker jag inte att föräldarr och pedagoger är tillräckligt närvarande och hjälper till med konflikter eller att med att få in alla barn i leken. Varken föräldrar eller förskolepersonal har tid för barn längre.

Här har vi tex. en vuxen som borde ha tagit sitt ansvar och hjälpt barnen att lösa konflikten i stället: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13804393.ab

Självklart. Dottern har lekt ute själv sen hon var 2,5 år gammal.
(dock har vi ju alltid kollat till henne i fönstret då och då) 
Idag är hon 4, och vill hon gå ut så får hon gå ut. 

mirre67: Jag håller även med om att mamman inte skulle ha släppt ut pojken utan uppsikt. Men jag anser att även att mannen som såg hur fyra-åringen blev jagad mot skogsdungen där han också senare hittades död borde ha agerat. Han var den enda vuxna i närheten, han kunde också ha gjort något för att stoppa det hela, även om det inte var hans barn som var inblandade.

Folk lägger sig i för lite! Så fort man ser en lek gå överstyr eller någonting annat som eventuellt kan vara en fara för barn måste de vuxna reagera oavsett om det gäller egna eller andras barn. Den här tragiska händelsen i Ljungby då en fyraåring har blivit dödat av ett annat barn hade kunnat förhindrats om det fanns mer vuxna i närheten som tagit ansvar över barnen. Jag tycker att alla föräldrar som hade sina barn utan uppsikt i den lekparken där pojken dödades har lika mycket ansvar som mamman till pojken. Barnen däremot är oskyldiga och både den fyraåriga pojken och det eller de barnet/barnen som dödade pojken är offer allihopa. Så här går det när vuxna bryr sig för lite. Varför ska man skita i andras ungar? Idag när jag lämnade min 2-åring på dagis hittade jag en ledsen ensam ettåring gråtandes i sandlådan på stora gården. Skulle jag bara ha struntat i det barnet bara för att det inte var mitt? Nej, jag letade reda på den enda pedagogen som fanns långt borta på andra sidan gården och visade henne att flickan var ledsen och talade om att hon stått och ropat på sin mamma. Tyvärr fick jag till svar "Äsch, hon är alltid sån", varpå pedagogen tog ungen med sig samtidigt som hon skällde på barnet och bad henne "sluta gnälla nu". Ännu ett exempel på en vuxen människa (dessutom en personal på en fsk som dessutom får betalt!) som inte tar sitt ansvar. Jag blev förbannad och ringde barnets mamma. Hur i h-e ska världen bli bättre om vuxna människor inte visar att de bryr sig om barnen?!!

Det beror på barnet och vart man bor. Dottern kunde vara ute "själv" redan när hon var 3,5 om jag inte minns helt fel, men då kollade jag hela tiden genom fönstret och hade noga berättat exakt vart hon fick vara.

Men vi bor på egen gård på landet och dottern har alltid varit väldigt ordentlig och aldrig hittat på tokerier hon är nu 7 och fortfarande samma sak. Sonen är bara 1,5 men jag är osäker på om jag kommer våga låta honom vara ute själv lika tidigt som henne TROTS att storasyster är ute och håller koll... men det visar väl sig, han kanske mognar snabbt.