Kärleken är slut. Vad gör jag nu?

För tre år sedan fick min sambo något knäpp och ville avsluta vår då 6åriga relation. Dottern var då 1,5 år. Innom loppet av en månad var huset ute till försäljning och han hade skaffat ny lägenhet. Jag och dottern hade ingenstans att ta vägen och han sket fullständigt i det. Det löste sig med en flytt till närliggande stad och en nära släktings tomma lägenhet. Till saken hör att jag är student och alla vet ju vad det innebär ekonomiskt. Iallafall så, för att göra en lång historia kort, beslöt vi att försöka igen. Mitt krav var att han skulle söka hjälp för att ta rada på varför han gjorde som han gjorde. Nytt hus köptes på lyckliga gatan och här sitter jag nu med insikten om att vårt förhållande är ett j-la skämt! Vi skrattar aldrig tillsammans, tar inte i varandra, gör aldrig något ihop...Jag har för längesedan slutat närma mig honom eftersom han ofta rycker till när jag tar i honom. Har gjort ett litet närhetstest nu en period. Jag är den som pussar godnatt och hejdå så jag slutade helt enkelt med det, vilket resulterat i att inga pussar utbytes här! Ett ständigt återkommande bråkissue är hans totala avsaknad av fysisk och psykisk närhet. Bit för bit har jag stängt ner mina egna behov och stått ut i detta kärleks och skrattlösa förhållande. Han är ofta sur och vresig och kan vara oerhört hård i tonen och ironisk. En händelse för två veckor sen där han bad mig knipa igen inför vår 4 åring, fick helt enkelt bägaren att rinna över! Plötsligt har jag insett att nä nu får det vara nog! Jag tog upp detta och nu är situationen att han vill ha en chans till och anstränger ihjäl sig nästan. Känns rätt oäkta.
Hans löfte om att söka hjälp har ju fortfarande inte gått i uppfyllelse då han ansett att han inte har haft tid. Alltså, inte viktigt nog!? Situationen är oerhört jobbig då en separation innebär att jag måste flytta till släktingens lägenhet igen eftersom jag inte har ekonomi att hyra eller köpa där vi bor nu. Student som jag fortfarande är. Jag har ju verkligen ingen rätt att flytta dottern hur som helst och säger han nej till det vet jag inte vad jag gör! Så här sitter jag nu med orden på tungan. Hur går jag vidare nu? Bara säga att jag vill ut och sen agera efter konsekvenserna av uttalandet helt enkelt? Hur säger man till någon att kärleken är slut?