Unga hemmamammor/hemmafruar

Många är avundsjuka och småsinta, alternativt tror att du enbart kollar på Hem Till Gården och pimplar lådvin för bidragspengar. Folk som däremot redan klättrat i sin karriär verkar i regel respektera hemmafru-tendenserna, då de själva ofta anser sig ha missat för mycket av sina barns och sitt eget liv. Det de flesta främst verkar fundersamma över är pensionsspar-aspekten, men jag tror att det är en minoritet av hemmamammorna som inte reflekterat och planerat angående framtiden... Det är synd att hemmamammorna i Sverige inte har ett rättsligt skyddsnät, som i t.ex. USA, men de flesta av oss undkommer nog detta bekymmer.

Jag är 22 år, gravid, och har vart hemma i tre år.  

 Varför är dina föräldrar emot ditt val? Hoppas att du får deras stöd framöver!

Folk i min omgivning förväntar sig nog att jag ska ge mig ut i arbetslivet sen när jag har fått mitt andra barn men det lockar inte ens lite. Prioriterar familjen över allt annat. Visst har vi det lite sämre ställt ekonomiskt eftersom vi lever på en lön men vi klarar oss utan problem.

angående det där med pensionen- eftersom min sambo får både pension för att han jobbar+ tjänstepension så lägger vi hela det privata pensionssparandet på mig. även om han ändå kommer att ha större pension så är det en bra kompromiss.
Jag är 24 och hemma med första barnet nu men kommer absolut aldrig att sätta henne på dagis förrän absolut tidigast 3 års ålder och då ifall HON vill och behöver det, aldrig för min skull. dessutom kommer det vara typ 15 timmar i veckan för HENNES skull, annars väntar jag tills hon är redo. sen hoppas vi såklart också på fler små så småningom :)

Jag har inte ens lite börjat fundera på pension eftersom jag är så ung:p Men jag kör oftast på den filosofin att allt ordnar sig för det gör det alltid:)

Hej hej ! Här är en till som är hemmamamma kan man säga
Jag och min man har två barn och jobbar på en trea. Vi bor i ett hus på landet och njuter av livet.
Han jobbar och står för det mesta här hemma (ekonomiskt alltså). 
Jag är 24, han är 31, våra söner är 4 år och den minsta är 7 månader.
Jag jobbar lite timmar då och då för att komma ut lite. Men jag har inte planerat att jobba heltid och det håller min man med om.     

vad kul! Vi bor också i hus på landet- men dottern är bara 4 månader så hon har inte så stor nytta av det ännu :) det är så skönt att va hemma!

Vad roligt att se att det finns fler som tänker som mej o min man!

Jag är ju 29 men anser mig som ung   tsss

Vi har 2 barn på 4 o 2 år. Jag har varit hemma sedan första kom, jobbat lite xtra på mitt egna lilla företag och lite på mannens.. så det är ju en drömsituation att både vara hemma o välja när man ska jobba.

Vår 4 åring började dagis när hon var 3.. Ville absolut inte att hon skulle börja alls.. Men då vi oxå bor på landet så finns det tyvärr inte mga barn här, så det är mest för hennes skull o mest 15 timmar, blir oftast 10-12 timmar / vecka o det händer ganska ofta att hon är hemma en dag då och då. Lillebror ska få börja om ett år.

Då är tanken att båda ska ha en allmän förskoleplats och att jag är hemma men jobbar lite när det passar.

Det är sjukt ibland då man nästan får försvara sig för att man ör hemma med sina barn, dels för barnens skull- man får höra att det behöver ju komma ut o få se lite o leka med andra barn.. men vi gör ganska mkt som ex, mga andra barn inte får följa med på = handla mat, tandläkare etc. o lära sig respektera de äldre i dessa sammanhang tex.

Och även försvara sin egen del - att man måste komma ut o få det sociala så man inte blir instängd typ.. Öppna förskolor är väldigt bra tycker jag, och man har ju kvar sina kompisar -  de närmsta iallafall!    

Cacan: Vi brukar gå till öppna förskola åtminstone en dag i veckan och det är jätteroligt!:) Får ju träffa andra mammor där så jag får inte sällskapsbrist:p

Här har ni en till. Jag är 20år, gift och mamma till en flicka, 18mån. Jag har vart hemma sen mitten av grav. och trivs fantastiskt. För oss har aldrig förskola vart något alternativ, vi har alltid vart överens om att jag ska vara hemma med våra barn. 
Min mamma var hemma med mig och mina syskon tills vi började skolan, och jag kan inte tänka mig att vi kunde haft det bättre någon annanstans.
Vi bor i ett hus på landet, omringad av djur och har mina föräldrar som närmsta (osynliga) granne. Jag älskar mitt liv! 

Skulle rekommendera åtminstone ett litet sparande  varje månad. Man kan aldrig börja för tidigt. Jag öppnade ett när jag började jobba för 3½år sen. Det är baksidan med att vara hemma. Det är inte värt något att man tar hand om sina egna barn, och ska jag vara hemma minst 10 år blir det en knaper pension.
 

Sen när min man jobbar heltid och är klar med studierna ska vi nog börja spara men nu går det ganska jämt ut varje månad men vi klarar oss:)

Ja, och det är det viktigaste. Att man klarar sig :)