Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Hej,
Jag är så nyfiken på dig. Jag ser dig på jobbet. Ser det där leendet du bär, det gör mig alldeles pirrig och knäsvag. Din busiga varma blick.. Herregud vad gör du med mig? Varje gång jag ringer eran avdelning hoppas jag att det ska vara du som svarar.

Jag vill lära känna dig. Vill du ta ett glas med mig någon kväll?

Varför blev du arg på min nu? 
Berätta för mig. 

Jag är grymt attraherad av dig. Din röst, ditt kroppsspråk, ditt sätt att verkligen SE och bekräfta mig. Du fick mig att första vad jag söker hos en man.

När du ropar/säger mitt namn samtidigt som dina ögon lyser upp och du spricker upp i ett stort leende vill jag stanna tiden. Du har en otrolig karisma  

/Din 15 år yngre kollega

Jag förstår inte varför du stjäl mina saker.? 
Nu har du tagit mina vantar..
Du vill ju inte ha någon kontakt med mig så varför kan du inte bara lämna mig ifred? Jag skriver det här med all respekt för jag tycker du är jättebra och jag önskar förstås att saker var annorlunda,. 
Men vill du inte ha någon kontakt så vill jag att det som pågår nu får ett slut eftersom det får mig att må dåligt. . 

Det är svårt för mig att ta kontakt med dig, för jag känner en viss spänning mellan oss. Jag upplever att du inte riktigt vill prata öppet och ärligt med mig, dela dina känslor eller visa vad som finns i ditt hjärta.  Det känns som du håller distans.
Alla människor har rätt att leva som de vill. Jag ångrar inte att jag följde mitt hjärta och kom till dig för två års sedan för att berätta om mina känslor. Men efter ditt svar kunde jag inte säga allt jag egentligen ville.
Efter flera år har jag börjat acceptera att jag inte har någon betydelsefull plats i ditt liv, eftersom du inte har tagit några steg mot mig. Du bär fortfarande din vigselring och verkar sannolikt vara lycklig i din relation. Jag vill inte lägga mig i det och inte heller känna mig som någon som kommer emellan.
Jag kan inte vara arg på dig någon längre stund, och jag har förlåtit dig allt. Nu vill jag försöka gå vidare och hitta min egen balans och lycka.

Du betyder mycket för mig.

Ska vi prata eller ska vi bara låta allt vara som det brukar?
Du bestämmer.

Den här obesvarade kärleken har gjort mig trött och tagit mycket kraft. De känslor jag burit på i flera år har påverkat både min fysiska och psykiska hälsa.
Ibland tänker jag att det kanske hade varit lättare om våra vägar aldrig hade korsats, än att bära den här smärtan så längre.

Du är fantastiskt stilig och jag njuter av de få sekunderna jag får se dig. Om du visste vad jag tänker och tänkt så många gånger. Kanske har du dina aningar eller är du helt ovetandes. 

Ger du mig inget svar tar jag det som ett nej. 

Tja

Jag kommer tillbaks nästa år, om du vill kan du snacka med mig då, men det är ingen hets. Du kan också inte säga något, man måste inte prata med varandra, räcker med att man ser varandra. Låt inte hjärnan spöka och ta hand om dig.

Bara för att du inte får svar behöver det inte betyda att du måste få svar. Jag har levt så länge i ovissheten att jag inte ens vet skillnaden, men jag mår riktigt bra.