Någon som är över 40 och satsar på en sladdis? Mitt 6:e barn

Hej Hoppaspå6an!
Jag är född -70, fick mina tre första barn -87, -92 och -97. Sen blev det skilsmässa och jag har i många år funderat över om det ska bli fler barn... Träffade en yngre man som ville ha barn, gifte mig alldeles för snabbt med honom och blev gravid men det slutade i MA i v 11 och detta var i början på året. Nu är jag ensam igen och har insett att ska det bli någon efterlängtad sladdis, får jag bli frivilligt ensamstående för jag hinner helt enkelt inte annars och dessutom så trivs jag och fungerar allra bäst som singel. Efter mycket funderande fram och tillbaka bestämde jag mig för att använda anonym donator och blev gravid på första försöket! Jag är bara i v 6 och så mycket kan hända, så jag vågar nog inte ta ut någon riktig glädje än men emellanåt bubblar det lyckorus
Hur gamla är dina barn? Jag hoppas verkligen du känner "rätt" och får plus på gravidstickan nu i dagarna!

Jag och maken (båda -68) kände för några år sedan att det var "do or die". Ungarna började bli stora (yngsta född -95). Var vi redo att lämna föräldraskapet bakom oss?

Vi kom fram till att svaret var "nej". Ungarna tyckte det lät bra med en sladdis och ställde som villkor att vi skulle satsa på mer än en (eftersom de upplevde en sådan styrka i att ha syskon nära i åldern).

Resultat hittills: Pojke f jan -08, flicka f feb -11, nu gravid igen med bf i augusti.

Och det känns suveränt att ha smått igen! 

Hej astro, vad kul att nån mer svarar i tråden och vad härligt att ni väntar en tredje "sladdis" . Hur många stora barn har ni? Jag har BF 10 augusti, när i aug ska du ha? Jag känner ingen som fått barn sent och vet ingen som är gravid eller kan tänkas bli det heller men jag hoppas att jag kommer hitta någon under graviditet och föräldraledighet. Har du mött många i din egen ålder på t ex MVC, öppna förskolan och liknande? Jag bor i Skåne, på landet. Tror det är vanligare med lite äldre morsor i storstäderna men det borde ju finnas här också. Som jag tänker nu, blir det nog bara en till men vem vet... Kanske blir man sugen på ett syskon till barnet för det blir ju annars som ett ensambarn.

Vi har fyra stora, födda mellan -90 och -95.

Jag bor också på landet och är nog äldst på mitt MVC, i alla fall har jag inte träffat någon där i min ålder. Vilket är kul, för när jag fick mitt första barn var jag yngst av alla istället. Jag är visst aldrig lagom

Vi hade ju tänkt två sladdisar och sedan får man se. Det började luta åt "nog inte fler" efter minstingen eftersom hon föddes med akutsnitt. Men så kom då detta plus som en total överraskning och nu när det ändå har hänt är det klart att vi är glada!

Mitt preliminära bf är 1/8 så du och jag ligger nära varandra i tiden  

Jag var också alltid yngst med de två äldsta och nu ska man vara äldst men jag är himla nöjd med upplägget och det är ju huvudsaken Ska ni/har ni gjort KUB-test? Det där är helt nytt för mig och jag tvekar... Vill absolut inte göra fvp så är det ens nån nytta att göra KUB då? Låter jobbigt med akutsnitt.. kan det hända igen eller var det bara en ovanlig komplikation som ledde till snittet? Jag har haft ganska bra förlossningar men med yngste sonen fick jag förlösa mig själv och jag har börjar känna av lite, lite oro inför förlossningen men det är ju så himla långt tills dess...

Nej, jag hoppar över KUB. Jag är ändå ingen vän av fvp och dessutom helt emot abort, så det lönar sig liksom inte alls. Jag tänker mig att finns det något viktigt att säga om barnet så framkommer detta nog på RUL.

Vad som hände vid mitt KS var att värkarna blev ineffektiva precis efter att krystvärkarna hade börjat. Jag tror att det berodde på dålig kommunikation mellan mig och BM (jag sa att jag inte kunde ligga ner, mina värkar blir dåliga då, de sa "men vi ska bara mäta lite, det tar en minut" - och sedan tog det inte en minut utan mer som tjugo minuter och sedan kom mina värkar bara inte igång igen).

Efter tre timmar av "tomt" krystande var jag helt slut och då hade jag redan bönat och bett om ett snitt i nästan en timme ... jag kände direkt att inget hände alls i kroppen, och rätt hade jag. Till slut gav sig läkaren motvilligt och snitt blev det. 

Ungefär hälften av alla förlossningar efter fyrtio sker med snitt så jag har egentligen inte ens haft otur.

Jag ska resonera med min BM om vad som är bäst den här gången, chansa på naturligt eller bestämma planerat snitt.

Själva snittet var faktiskt roligt, tro det eller ej. Men återhämtningstiden var myyyycket längre, jag brukar vara återställd efter några dagar, nu tog det snarare tre månader  

Delar din inställning till fvp och abort, så det lutar nog åt att jag hoppar över KUB jag också. Förra graviditet som slutade i MA i v 11, förra året, tackade jag nej till KUB men denna graviditet har jag blivit lite osäkrare, vet faktiskt inte varför. Mitt foster hade en ovanlig tumör och missbildningar så kanske är det oron för att det ska hända nåt liknande igen som spökar... Vad fint att höra att du faktiskt upplevde ditt akuta snitt som positivt mitt i alltihopa, det avdramatiserar ju en del. Jag trodde att det alltid blev en nästan traumatisk upplevelse med akutsnitt men det är väl om dessa man hör mest. Kul att hitta nån annan jämnårig här!

Hej slänger mej in
vi ska också prova med en sladdis, våra 3 stora barn är födda 92,93,97
jag 40 o gubben 41. vi får hoppas att de blir nått, fick mens i dec efter den var 2 veckor sen,
nu får vi jobba vidare ..

Kul med fler i tråden! Undrar vart TS är och hur det gått? Håller alla tummar för att det ska lyckas för er snart så kan vi följas åt här