Ungarna ser man varannan vecka och det räcker!

Att ha ett bra parförhållande med gemensamma barn måste ju ändå vara det optimala, iaf för mig. Nu har vi inte haft ett bra förhållande på många år och jag flyttar tyvärr snart. Tack för länken, intressant läsning

Håller med, fast det kan vara jobbigt ibland när man tex skall hälsa på någon i släkten och barnet är hos sin pappa den helgen. 

Ofta missar min dotter att träffa släktingar om kalas och annat infaller på pappaveckan. 

har även hört om folk som säger att de fått mindre tid efter en skilsmässa. De jobbar extra mycket den veckan de inte har barnen för att kunna sluta tidigare den veckan de har barnen  så de hinner umgås mer med dem = knappt någon egentid. Nåt att fundera på också...

Fast det är ju varken svart eller vitt.
Att vara i ett förhållande har sina för och nackdelar precis som det är att vara ensamstående.

Den bästa av två världar måhända men priset är ganska högt, tabu eller ej. Frågan som jag tror många ställer sig är om det verkligen är om möjligheterna smakar så himla gott och om det framförallt är värt priset. Sen är det en annan sak att man kanske inte har annat val än att leva i det du kallar "de bästa av två världar"...

Att bara få vara med i halva sitt barns uppväxt, jag kan inte förstå hur någon tycker att det är positivt.