Skaffa fler barn trots att förhållandet inte är bra?

jag tycker absolut inte att man ska skaffa barn om man har ett kasst förhållande... skilsmässo-barn mår nästan aldrig bra....

NEJ om du frågar mig, skulle resultatet bli att barnen bor varannan vecka? och tror du att de "tyr sig" till varandra när de kommer att vara så små? jag tror att resultatet att ni föräldrar ( då på varsitt håll) kommer att ha mindre tid för resp. barn. Barnen bli lidande. Om ni inte skaffar syskon kommer ni ändå att ha mera tid för det barn ni har.

Kvalitet istället för kvantitet!

Jag tycker man ska tänka på vad barnet/barnen skulle må bäst av.

Barn i skilsmässa mår säkert inte alls bra och föräldrar som bråkar sätter sina spår tex.

Men jag vet inte hur det är i TS situation,hoppas íallafall att det löser sig till det bästa.

men vadå?alla skriver att ett barn inte räddar förhållandet..det är inte sant!!vårat förhållade var verkligen kasst men vi bestämde att behålla sonen och nu har vi det super!! vi skulle aldrig hållt ihop tror inte ens vi skulle haft nån kontakt idag om vi inte skulle fått våran lilla prins.

vi går som nykära hela dagarna och myser tillsammans alla 3, lyckligare kan man inte bli

men vet ej hur det är med andra barnet..=/

Nej, det kan nog bli väldigt jobbigt, tror jag. Kan ni inte satsa på familjerådgivning nu och försöka lösa era problem först istället? Och 2 barn är _mycket_ jobbigare än 1! Ärligt talat ... man skulle behöva klona sig själv ibland.

Jag skulle själv inte planera barn om jag funderade att gå skilda vägar från pappan. Jag skulle istället hoppas på att hitta en man jag älskar och skaffa halvsyskon med den, när det förhållandet var stabilt.

Det är vad jag skulle ha planerat, och vad jag planerade.. men sen gick det lite annorludna till i verkligheten.
Vi hann säga upp lägenheten och börja leta varsitt eget boende när jag tänkte att om jag gör ett test så kanske mensen kommer igång efter alla dessa spänningar oss emellan.. men det visade sig att det var ett syskon på gång, och om man räknar efter är jag i v.13 och mår fortfarande så fruktansvärt bra att det känns overkligt.
Så egentligen är inte jag någon som ska tala för den här tråden då jag tänker behålla barnet eftersom jag själv som person är oförmögen att göra abort.

Däremot har pappan gått med på att äntligen följa med på familjerådgivning för att försöka få rätsida på allting. Om det vill sig väl bor vi ihop igen innan nummer två är född, annars blir vi förhoppningsvis väldigt bra vänner.

Ansvarslös, visst det kan tänkas.. olyckor händer så lätt, ett samlag på en månad och bebis blev till... Är mindre glad över situationen då jag alltid drömt om ett stabilt kärleksfullt hem åt mina barn att växa upp i. Överlycklig över bebisen eftersom det ändå är ett mirakel.

Vårt förhållande räddades också av första barnet. Nu har vi 2 barn och det är bättre än någonsin, dock ganska sexlöst än så länge.

Oj, svår fråga det där. Jag ser det som så här: Att skaffa barn i ett förhållande som har problem är en sak, ifall man känner att man kommer att reda ut de problemen oavsett vad som händer. Mitt eget förhållande är lite gungigt faktiskt och har varit det sen första barnet föddes för drygt 14 mån sen, men nu väntar jag nr 2 till sommaren.
Vi visste att vi ville ha fler barn med _varandra_ och att vi så småningom kommer att lyckas lösa de problem som finns. Man kan säga att vi har tagit ett gemensamt beslut att inte ge upp helt enkelt, som så många gör alldeles för lätt tror jag.
Men om man inte säkert kan säga att man kommer att hålla ihop, och ser hopp inför framtiden tror jag personligen inte att det är någon bra idé.
Men det vet du ju bäst själv. Lycka till med beslutet!

bebban: det e klart att det funkar för några... men vill man ta risken... tänk om det blir tvärtom...

Jag vill önska dig / er lycka till oavsett vad ni bestämmer er för. En sak har jag lärt mig här i livet, det blir inte alltid vad man har tänkt sig. Och man kan bara göra det bästa man kan....Du skall göra det du känner i ditt hjärta

Tack för alla svar!
Jag anade att svaren skulle bli som de blev, men hoppades nog att det skulle bli fler 'mogna' svar, som det från 'ressugen'.
Jag har gått igenom mycket elände de senaste åren, ch har lärt mig att hur man än gör blir inget beständigt, och man har ändå ingen garanti. Därför får man se efter sig själv efter bästa förmåga. - ibland kan nog det innebära att se efter sina barn enligt otraditionella metoder också!

Har nog ändå beslutat att det inte blir fler barn, och nu börjar den sorgen. Det är svårt att acceptera att alla saker efetr sonen inte kommer att tas fram igen till en liten, utan att vi snart kommer att få sortera och ge bort allt.

Hej! Hur har det gått för dig, är i liknande situation här.

jag hade först tagit hjälp av par terapi och se om problemen kan lösa sig och efter det är löst så kan ni tänka på barn nummer 2. 

Säger absolut nej, om inte tanken är att du är okej med att bli ensamstående. Om ni typ skaffar ett till barn fast bara som vänner. Min erfarenhet av flera barn är att ju fler man har desto mer påfrestande för relationen.