Hur man stävjar sin lust och irritation till sin älskade

Under småbarnsåren kan jag ärligt erkänna att sexlivet inte var på topp. Jag jobbade (eget företag) och hade huvudansvaret för hemmet och varken särskild ork eller lust till sex. Maken fick nog tjata en hel del är jag rädd.

Nu är jag 40 och barnen börjar bli stora (en har redan flyttat hemifrån) och jag är tidernas kåtbock! Jag kan itne få nog av maken och eftersom han inte kan matcha mina behov så porrsurfar jag och onanerar dagligen.

Taskigt nog är jag itne ensam bland mina jämnåriga väninnor, vi har alla karlar som är 40-50 år och som börjar få potensproblem eller har mer lust att spela golf. Sexmässigt passar vi antagligen bättre med yngre män som är mer sugna. Och våra män skulle passa bättre med småbarnsmammor utan sexlust!

Det kan alltså vara så att era kvinnor, som jag o min vänner, blir mer kåta när småbarnstiden har passerat och man itne i första hand är mamma längre.

Jag har nog kommit så långt i mina tankar att om inte något mirakulöst händer inom ett halvår så kommer jag nog lämna. Har funderat på det sen ett år tillbaka och varit nära att yppa orden flera gånger under den tiden. Tankar på att leva ensam känns inte främmande och jag ser snarare att jag skulle må bättre som människa på flera plan. Hellre leva i ett "självvalt" celibat än ett påtvingat. Självklart skulle jag antagligen må sämre på andra plan och jag vill ju egentligen att allt ska lösa sig.

Efter 2 års, i princip, sexlöshet (som startade i samband med första graviditeten) sa jag till mig själv att så här vill jag inte ha det i ytterligare 2 år till. Nu har det gått nästan exakt 2 år till (dvs 4 år sedan det dog) och det har blivit än sämre och inga tecken finns på förbättring.

Jag har försökt alla de saker som står på listan i TS men också "jonte02":s varianter under olika perioder i de här 4 åren och inget har gjort minsta skillnad. Alla försök till att prata om vårt sexliv har antingen lett till att jag har fått känna mig som en kåtbock bara för att jag vill prata om det, alternativt att -"det fattar du väl att vi/jag måste x/y/z först innan vi kan..." ... Detta trots att jag försökt "lösa" x/y/z genom åren och inget av det har hjälpt. Jag har läst på FL, RFSU, bipacksedel till p-medel och massvis med sajter om sexlust och tips och råd om vad man kan göra för att få tillbaka den, men alla tips jag vidarebefodrat har dissats. Det jag helst skulle vilja vore att det inte bara vore jag som leta tips utan att vi tillsammans försökte hitta "metoder" eller något som vi kunde jobba på... Jag har skött hem, barn och hushåll till absolut största del så inte ens det som brukar vara standardrådet hjälper (och trots det så har jag gott om sexlust).

När vi skulle gå på familjerådgivning, som vi började med efter sommaren, fick jag "order" om att vi inte skulle prata om sexlivet i början!?.. Vi har gått där 3 gånger nu och det var familjerådgivaren som tog upp det för första gången senast (som tur var!)... Nästa gång måste vi prata om det!.. 

Det är inte bara frånvaron av sex det handlar om utan det känns som en ovilja mot att visa omtanke och göra saker för min skull... Att ge mig t.ex. lite spontan massage eller hårkli har inte hänt många gånger på flera år och om jag frågar om det så får jag "jag orkar inte/är trött/har ont i händerna/armarna" osv. eller kanske att man får några snabba tryck på ryggen... Det känns otroligt tråkigt då jag mer än gärna ofta gett massage och även gett t.ex. en helkväll med helkroppsmassage (utan förväntningar om sex) ofta och skulle gärna ge nästan varje dag om det vore så, men jag har lackat ur och har ingen lust att göra det längre när jag inte får något endaste tillbaka... ;(  

Om jag bara fick lite fysisk omtanke motsvarande den energin man lägger på att borsta tänderna skulle jag vara ganska nöjd.... ;(

Fy fan va bittert det här låter och antagligen väldigt rörigt och jag förklarar nog situationen väldigt dåligt, men jag vill inte leva med en person som inte känner någon lust till mig! Jag vill bli älskad, åtrådd, förförd och indragen i sovrummet (eller nån annan stans) och knullad lite då och då!

Och det ska väl tilläggas att jag självklart inte är världens bästa partner! Självklart vet jag att vår situation påverkas av oss båda och hur vi agerar så det är högst troligt så att även jag har inverkan på det hela, men jag vet inte längre om jag orkar oavsett....  

Varför inte göra slut? Era förhållanden verkar ju sakna en enormt viktig del.
Är inte livet för kort för att kompromissas bort på det där sättet?
Vänner kan ni väl vara ändå.

Inlägg nr 13 var jäääädrit nära min situation. Satte fingret på spiken med "Det är inte bara frånvaron av sex det handlar om utan det känns som en ovilja mot att visa omtanke och göra saker för min skull".
Vi går i terapi (mitt initiativ förståss..) och det enda det har resulterat i är att jag jobbar med en massa saker för att förbättra situationen. Hon håller benhårt på sin ståndpunkt och, tycker jag, inte jobbar med situationen eller visat nån vilja att förbättra knulleriet.

Så, skall man skilja sig och slå sönder familjen enbart "för att man inte får knulla". Har pratat mycket med barn till föräldrar som skiljt sig och det är inget jag vill ge till mina barn.

Nä, det är en jädra rävsax, ibland mår jag så dåligt av den.
lite porrsurferi + en älskarinna är nog melodin. Visst, blir väl ihjälslagen när/om det uppdagas men jag har tamefan försökt ta tag i problemet. Det har nr13 också gjort.

Kanske inlägget ovan är sant att: "Min erfarenhet av kvinnors svikande sexlust är att det har med attraktionen till partnern att göra. Det brukar inte finnas särskilt mycket att göra. Vet flera kvinnor som har haft totalt obefintlig sexlust i sina förhållanden, bara för att upptäcka att de inte kan få nog av sex när de separerat och hittat någon ny.
Det är som att den gamla partnern har hamnat i ett oattraktivt fack som det inte går att ta sig ur."

Det är intressant att läsa er inlägg och jag önskar med hela mitt hjärta att situationen med min sambo inte förblir så sexlös som den är nu. Och ja, det är helt mitt åtagande - jag känner inget sug alls. 

Det är nog många faktorer men innan vi blev tillsammans var vi väldigt goda vänner, under den tiden hade han ett väldigt restruktivt sexliv (celibat i princip) medan som jag hade rätt många lösa ligg och trivdes med det då. Efter en sådan period kände jag mig heeelt assexuell och nämnde för honom (som vän) att min lust helt hade försvunnit och att jag verkligen inte såg något intressant med sex - fantiserade inte ens om det.

När vi sedan blev ett par hade vi galet sexliv och hade sex hela tiden - överallt!! Tills jag fick akuta magproblem och fysiskt inte kunde ha sex längre pga smärta. Då mindes jag hur han nämnt att han i ett förhållande behöver sex varje dag annars är det konstigt. Och det sade jag att jag inte kunde ge honom.

NU har det gått ett år sedan mina magproblem och jag har inte fått tillbaka sexlusten särskilt. Han har i princip gett upp, han försöker inte kyssa mig och när jag kysser honom så säger han alltid att jag ska sluta om jag inte vill ha sex. !!?? Jobbigt att jag inte ens kan röra vid min man utan att han måste bli askåt och vilja knulla. Då får jag verkligen inte någon lust. Är också gravid nu och vi väntar vårt första barn - pga av hormoner och illamående har vi haft ännu sämre sexliv.

Vårt sexliv har gått från 3 gr per dag, till 3 gr i veckan, till 1 gr i veckan och nu kanske max 3 gr per månad.
I ärlighetens namn vill jag verkligen inte ha sex, men jag vill ha vårt förhållande och jag är attraherad av honom. Men han verkar inte heller bry sig om att sköta om sig själv längre då han tyvärr har gått upp över 20 kg och magen fysiskt är i vägen när vi har sex. Plus att han sällan tvättar, klipper/rakar sig etc.

Har ni något konkret tips vad man kan göra för hans skull? För att han ska bry sig mer, inte ge upp och ta intiativ. Sex händer nu enbart när jag tar intiativ, så det blir aldrig något vilt hångel på bordet eller upptryckning mot väggen om ni fattar ;)

Någon?  

Jag gissar här så du får ta det för just det. En gissning.

Jag antar att din man är lite frustrerad över att ni inte har så mkt sex just nu och kanske har det gått så långt i hans frustration att han känner att det är lönlöst. Tyvärr bildar ju detta ringar på vattnet och den berömda negativa spiralen har tagit fart. Jag tror säkert att din man utan tvekan skulle vilja trycka upp dig mot väggen och hångla upp dig eller lägga ner dig på köksbordet och mata på, men hans självkänsla har fått sig en törn genom alla försök att få er på spår sexuellt. Han inväntar helt enkelt dig för att inte bli besviken över alla nej, jag orkar inte idag eller nej, jag är för trött osv.

Jag är väl i en liknande situation, men det har väl inte gått riktigt så långt än. Vad jag skulle vilja att min fru gjorde är att tydligare visa när hon vill. Ge mig signalerna som säger ; Hångla upp mig, Ta mig hårt m.m. Kan du klä upp dig kanske, laga en middag och bära nya vågade underkläder? Bjuda in honom i duchen kanske? Om ni gillar oralsex kan du överraska honom i soffan på kvällen och sedan fortsätta i sängen?

Han har "insett" (bara vad jag tror att din man tycker och tänker) att det blir ändå inget så varför skall jag anstränga mig.
Men som sagt. Bara en gissning. Det kan ju vara tusen andra grejer oxo!?

Tack du. Jo jag tror du har delvis rätt - jag säger till ibland typ att kom och ta mig eller kan vi inte ha lite snabbsex nu? Men han tar inte mig på allvar och då blir jag självklart skitsur.... =) 

Men jag får väl försöka att ge honom lite överraskningar etc och verkligen kämpa för det här. Men som sagt jag personligen känner ingen lust, ser inget intressant i sex alls och har inga våta fantasier alls längre. Eller väldigt få och de få jag har är drömmar om okända män. Alla utan stor mage, hår överallt och ofräsch lukt.... Känns skittaskigt att säga så men men. 

Ja jag brukar klä upp mig när vi ska ut osv och innan kunda jag def. ge honom en avsugning etc då och då. Nu när man är gravid känner man sig inte lika sexig på samma sätt men det är ju en annan femma som går att arbeta med.

Vad händer när man inte har lust alls längre? När jag inte känner att han är het, luktar gott eller ens beter sig som en man enligt mina preferenser? Och vad händer när vardagen tar över, det ligger hans smutsiga tvätt i gigantiska högar i hallen, när han inte har körkort och jag kör och hämtar/lämnar honom vartän han ska (vi bor ute i bushen) och när han så fort det är en liten konflikt inte kan samtala om det utan istället blir gnällig som en liten 4-årig pojke. Ändå är han 10 år äldre än mig.

Alla de aspekterna är jävligt svåra, och det påverkar livet i allmänhet vilket också påverkar lust för sex.

I vilken situation är ni/du i då? Hur länge har ni hållt ihop.

Här är vi bara uppe i två år och nu väntar vi barn! Har ni barn?

Ja många frågor, tack för dina tankar hörru! 

@ vet inte och älskaren:

....oj vad träffsäkert det var, det där om att det man främst vill ha är den fysiska omtanken... Och så sant det är att man till slut ledsnar på att ge den, fastän det gör även ont, och man sörjer, att inte längre ta i den man älskar.

Jag tycker att det låter som att efter att ha kämpat så hårt och så länge som ni gjort så bör man faktiskt få tänka på sig själv och bryta upp från det som håller på att ha sönder en.

@ gravid kvinna:

... låter som du och din sambo hamnat i riktigt mycket låsta lägen... Kanske kan du skriva ett rakt och öppet brev och be som svar på samma sätt, eftersom han har svårt att hantera ett direkt och öppet samtal utan att det blir en konflikt (som han går i försvar inför)?

@ kulingen (TS):
En eloge för att du kämpar så tappert, men hur går det för dig?