Planerar att starta syskonverkstad till min 09:a, HÄNG PÅ!

Men så kul! Jag hoppas verkligen det blir en julibebis! Här blir det nog inte nån mer ändå. Jag försökte övertala mannen men han ville inte alls...

Så långt visar allt på en frisk liten pojke i början av juli :) känns så underbart efter 3 tunga jobbiga MF med akutfärder till sjukhuset mm 

Vad trist att mannen inte är med på noterna men ge inte upp hoppet helt <3

Vilken vecka är du i? Orkar inte räkna... Förstår att det känns bra, har själv aldrig haft MF men bara rädslan för att det ibörjan av graviditeterna har ju varit jobbig så att verkligen få det och tre gånger kan ju inte var kul.

Ja jag fortsätter tjata snart tror jag, han ska bli farbror igen snart så då kanske han också vill... :)

Jag är i v 17 och nästa vecka är det dags för RUL den 5/2 :)

Håller tummarna för att bebisdoften smittar ;)

Hur gick det på RUL? :)

Allt såg bara bra ut så nu kan jag slappna och njuta resten av graviditeten, blev daterad till den 9/7 :) så hoppas lillkillen håller tiden för då har alla 4 barnen en 9:a i sitt födelsedatum ;)

Vad skönt! :) Så det ska bli en kille alltså men du vet ju också att det kan ju bli 19:e också... ;)

Hej! Har inte orkat läsarinna fatt tråden ( finns ju några inlägg) men Jag är en 31 årig mamma och lärare.

Jag har två barn som är födda 2009 ( son) och 2012 ( dotter) och mammahjärtat längtar efter en trea.

När barn nummer 1 föddes var livet helt perfekt. Vi bodde i en nybyggd bostadsrätt, jag hade fast jobb och min man studerade och var hemma nästan jämt. Graviditeten och småbarnsperioden var fantastisk. Sonen var alltid glad. Men mycket vill ha mera och samma vecka som vi plussade med lillasyster köpte vi ett renoveringsobjekt i en vacker småstad vid vattnet. Ett underbart hus från 1936 som jag höggravid började att måla och fixa. Dotterns första år renoverade min man mycket och vi oroade oss både för ekonomi och renovering. Dessutom hade vi ju nu en trotsig 3åring också....

Vi har fortsatt renovering och jag inser att vi aldrig kommer bli färdiga med huset. Istället måste vi försöka att leva i nuet, vara nöjda med det vi har och se det vackra ( för vackert är det!) Men oj då svårt jag har för att gå förbi de där avskavda listerna utan att störa mig!

Lycka är inte att allt är perfekt - lycka är att se bortom bristerna.

Men barn är det bästa jag vet och jag ( och min man) kan inte riktigt tänka att vi aldrig mer skulle få ett litet knyte i famnen. Men vågar vi? Vi har ju två fantastiska friska barn, bra ekonomi och en väldigt väl fungerande tillvaro....

Så nu sitter jag här och vet inte riktigt vad vi ska göra.... Jag vill gärna uppleva den där rofyllda småbarnsperioden igen. Men frågan är om jag klarar att vara nöjd med huset utan att ta fram hammare och pensel

Lillebror kom den 15/7 med en himla fart nä han väl bestämt sig (+6 dagar) 3860 g 52 cm, vi mår bara bra och nu har han hunnit bli 3 veckor lite drygt och är go och glad bara han får tillräckligt med mat <3 men har tyvärr inget namn än så HJÄLP ;)

Nu har han fått sitt namn också, en liten Teus fick det bli <3

Nu har vi äntligen börjat försöka få vårt tredje barn. Nu tänker jag sluta tänka på vad jobbet ska tycka och om huset är tillräckligt bra. Jag ska bara njuta!!

Bim 7 september så nu är det bara den där lååånga väntan.

Hur gick det E som i Elin?

Nej. Det tog sig inte på första försöket. Håller tummarna för andra!

bara att försöka igen, är ju oftast rätt mysigt att försöka ;)