Hur får man en 3,5-åring att sluta ha sönder?
Barn har sönder saker, jag vet, och barn är bara barn och måste få vara det.
Ja, men vår kille är... notoriskt otänkt, eller vad man ska säga. Förstör både medvetet och medvetetet. Som av en vana ska det liksom sönder. Varje gång han har sönder nåt (bryter, kastar, stampar, biter, river, klipper...) pratar vi med honom, förklarar hur ledsna vi blir, att det inte är ok osv. Han förstår säger han och ska inte göra det igen. Så går det en kvart och han gör det igen.
Hur får man bukt med sånt här? Vi törs snart inte åka hem och hälsa på hos folk längre.