Börja dagis efter syskonet anlänt (2,5 år)? när?

Eller ska jag vänta helt med dagis? Känner mig så förvirrad...

Hej!
Jag arbetar på förskola så jag kan kanske hjälpa dig med dina frågor. Eftersom bebisen hinner bli 1,5 månad innan hon ska börja så är de nog ingen fara. Tycker att de låter rätt så lagom att börja då. De är jätte bra att ni inte ska ha henne där mer än 3 timmar dag men de bästa hade varit om hon va ledig en dag i veckan i alla fall i början. Tror inte du behöve vara så orolig för att hon blir understimulerad där hemma dagens barn är oftast inte de. :)
 

Våra barn har varit hemma tills de varit ca 4 år. De har inte varit understimulerade.
Visst är livet med en nyföding stressigt och allt är lite upp och ner. Men de har funnit sig väl tillrätta med den nya tillvaron och vi har inte haft några som helst problem med svartsjuka osv.
Men visst, barn är olika.  

Jag bara vet hur trött jag var i början med amning dygnet runt och vill inte flänga runt på alla aktiviteter vi gör nu med en liten nyföding. Därför tänkte jag ha dagis i stället för rytmikklassen / öppna förskolan. Tänkte att hon kunde få vara med på samlingen, fruktstunden och sedan hämtar jag henne när hon ätit lunch. Men känner samtidigt mig SÅ otroligt kluven - ska jag verkligen skola in henne när jag ändå är hemma? Men samtidigt är ju 3 timmar / dag väldigt lite. Hon behöver umgås med andra barn tänker jag, hon skulle ju vara 2,5 år då... Har också tänk att hon bara kunde gå t.ex. 3 dagar i veckan, men då kanske hon blir utanför? Dagispersonalen ville gärna ha mycket rutiner sa de... Så samma tider varje dag va bäst enl. dom!?

Skolade in min äldsta son som 3-åring (lillebror var då 20 månader så de hade haft gott om tid att anknyta och stöta och blöta och hitta balansenmellan sig) och min yngsta nu som 2½-åring. Båda går 20 timmar/veckan. Min yngsta trivs på förskola, men han har verkligen inte alls behovet. Hade vi inte behövt jobba så hade jag tyckt att det varit bättre att ha honom hemma ett tag till. Han är social och hela den biten, men förskola har han inte behov av. Känns ändå bra att han har storebor på samma avdelning. Storebror fyller snart 4 år och det är först den här hösten som jag upplever att förskolan verkligen är för hans skull. Han hade en jättefin inskolning i våras och har alltid velat gå men det är först nu i höst som det har känts som om han verkligen haft behovet. Jag har två väldigt olika barn, och utifrån de erfarenheter jag har som mamma så skulle jag - om möjligheten fanns - ha dem hemma till 3-4-årsåldern. Men det är så klart jag . i ditt läge hade jag absolut väntat, men det är som sagt fortfarande jag . man måste ju göra som det känns rätt för en själv och den egna familjen så klart  .

Själv har jag alltid resonerat att om det blev aktuellt med 3 timmar/dag så skulle jag aldrig välja att ha barn på förskolan, då fick de vara hemma. Allt det bök det är med att passa förskoletiderna - just när yngsta somnat ordentligt framåt morgonkvisten ska man själv stiga upp, göra iordning sig och det äldre syskonet, väcka bebis för att snabb-amma, klä på allihop, gå till förskolan, hem igen. Sedan göra om proceduren igen efter 2 timmar - väcka bebis för en snabb amning, klä på, promenad, svettig påklädning av storasyskonet, promenad hem... Nej tack! Det var nog jobbigt med 5 timmar 3 dagar/vecka, tacka vet jag helger och lov!   ;)

Fast jag hade då tänkt att mannen får lämna och mormor och jag turas om att hämta. Så slipper då riva upp sovande syskon! =) 

Vi har haft vår dotter hemma, det har varit en självklarhet för oss. Hon var 2 år och 10 månader när lillasyster föddes och då hade hon inte gått på dagis sedan hon var 2½ år. Sedan började hon igen ett år senare, när hon var drygt 3½ år gammal.

De är fortfarande så små och jag anser att de har det bättre hemma med familjen, särskilt när de fått ett litet syskon också. Många barn visar ju också tydligt att de hellre vill vara hemma, då kanske föräldern själv vill ha barnet där för att underlätta för sin egen skull, men reagerar barnet negativt så måste man självklart tänka om.

Frågan är ju dessutom hur mycket aktivering hon egentligen behöver? Jag tror att de flesta föräldrar i dagens samhälle övertolkar det här aktiveringsbehovet alldeles för mycket! Jag är övertygad om att barn inte alls behöver så mycket aktiviteter som vi vuxna tror, de får alldeles tillräckligt med stimulering ändå och en 2-åring har ju främst behov av att utveckla nära relationer, inte av yttre relationer eller roliga aktiviteter! Jag tror att det bara är nyttigt att de får växa upp i en lugnare tillvaro de här första åren och får lära sig att ta det lite lugnt ibland också. Sedan tror jag nog att du orkar dra till lekparken åtminstone ibland Dessutom finns det väl en pappa också?