Delade känslor inför att försöka få syskon

Nu hade jag varken oro över prematur födsel eller sjukdom under graviditet men jag känner verkligen igen ångesten över att vänta syskon. När jag väntade nummer två så längtade jag inte överhuvudtaget, jag kände mig oerhört sorgsen över att tiden med bara första barnet snart var över och jag sörjde verkligen detta. Nu har lillebror funnits hos oss i en månad och nu är känslorna helt andra. Visst kan jag fortfarande sakna att bara fokusera på ett barn men det är underbart att se stora mysa med lilla och hon verkligen avgudar sin lillebror. Som sagt så var min situation och mina orosmoln inte lika dina men jag tror alltid att man känner oro inför förändringar så stora som dessa. Kanske finns det någon annan här som kan besvara dina frågor - jag ville egentligen bara säga att jag förstår din oro och att du inte är ensam om att känna oro.

Tack för svar. Jag har själv många syskon och vill ju ge min son den kärleken in i hans liv, som är mellan syskon. Men det är svårt när jag bekymrar mig för om jag kommer vara tvungen att vara länge borta från honom. Samtidigt vill vi inte vänta för länge med att försöka igen, delvis för att vi vill att de ska vara närma i ålder, och delvis för att vi inte vet hur många år det kommer ta denna gången och fertiliteten blir ju inte bättre med åren

Är det andra som har någon erfarenhet runt detta och hur gick det för er?