Går det att tillämpa AP om man får många barn i tät följd?

Nu tycker ju jag att AP handlar om så mycket mer än samsovning och långtidsamning men av någon anledning så är det alltid dessa två som hamnar i fokus när AP diskuteras. Men att man ska hinna få tre eller fyra barn så tätt att man inte kan amma varje barn i två år har jag svårt att se. Om man nu ändå lyckas med det (får tvillingar två gånger på raken kanske) så tror jag inte att det är så många som skulle välja att amma alla. Att samsova går ju ofta rätt bra även om man är många om man har möjlighet att bredda sängen och trivs med det. Men som sagt, jag tycker att AP handlar om så mycket annat. Att vara lyhörd inför sina barn, se till individen, respektera dem och ta sig tid att verkligen förstå orsakerna bakom det som många bara bortförklarar med termer som sömnproblem, trots, gnäll och annat. Och det ser jag inga problem att göra även om man har flera barn tätt. Visst kräver det otroligt mycket av föräldrarna och de kommer säkerligen inte lyckas hela tiden (vem gör det? ) men i min värld är det helheten som räknas.

Jag har iofs inte fått barn så tätt, har bara tre på knappt 4 års skillnad och jag tycker det gick utmärkt. Närhetsbehovet var det enda problemet att jag inte kunde bära det äldre barnet under graviditeten och det var iofs väldigt jobbigt, men närhet fanns mycket ändå. 4 i samma säng (160+90) var inga problem och när 3:e kom hade äldsta börjat sova i egen säng. Amma har jag inte iofs heller gjort så länge. Äsldsta slutade själv då hon var 15 mån (men då blev vi innan dess tvingade till 2 v uppehåll pga antibiotikakur pga infektioner på vårtgårdarna), andra slutade ammas vid 10 mån pga hans allergi då vi var borta och jag inte fick tag i mjölkfri mat, så hellre det än ont i magen...

3:e är den som varit mest nära. Han levde i sjalen hela första halvåret tills han började vilja ner... Vi har alltid burit det mindre barnet medan det större gått själv eller åkt vagn. Sen ju fler man är i familjen desto fler personer finns för barnen att ha närhet med. Sen har vi till största delen varit hemma båda två när barnen varit små

Jag kan inte uttala mig så tvärsäkert eftersom vi bara har en liten unge här hemma.

När jag tänker på AP så är ju barnets bästa såklart huvudanledningen men det känns också som ett väldigt smidigt förhållningssätt för att få en lättare vardag. När vår lilla var nyfödd så kändes det ibland lite jobbigt att vara lyhörd för minsta behov, men så tror jag de flesta förstagångsföräldrar känner, oavsett om man inte tillämpar AP eller inte. Nu när vi har "fått kläm på det" så känner jag att vårt liv blir så oerhört mycket lättare i och med att dottern är nöjd och tillfredsställd. Visst lägger vi mycket tid på henne men å andra sidan så skriker hon i princip aldrig, och skrikande barn kan också tära på krafterna... Vardagen blir också mycket roligare för oss alla. 

Med andra ord så tror jag att vi skulle vara ännu mer beroende av AP om vi fick många barn tätt. Vi skulle inte orka ha fyra missnöjda småttingar... Ang. amning så tror jag nog att vi skulle vilja amma i alla fall, men kanske stödmata för att faktiska kunna avlasta varandra ibland. Och ang. samsovning så delar vi idag 140cm på två vuxna, ett barn och två hundar. Jag ser nog inga problem med att få plats med några till på 180 cm tex :) Alternativt att vi vuxna tar varsin dubbelsäng, eller madrasser på golvet, eller spjälsängar kopplade på vår säng, eller eller eller :)

Nu kör vi inte ap men gör bara som det känns rätt har tre barn en på snart 3 och ett halvt(blev ammad till 2 och ett halvt),en på 2 ammar fortfarande och en på 4 månader ammar självklart.
Vi sammsover har en juniorsäng på varjesida av dubbelsängen så madrasserna ligger ihop minsta ligger i mitten lilla tjejen på min sida och största tjejen på yttersidan av maken. Alla tre har blivit mycket burna i sjal en på magen en på ryggen när de sover middag sover de ihop i en tvilling vagn eller i en Christiania cykel så är de nära varandra. Så visst går det men som sagt nu har jag heller inte koll på allt vad ap innebær.