Ni som lär era barn kramas, hur tänker ni?

låter min dotter krama familjen och sin bästa kompis, men säger hon nej att hon inte vill kramas eller vill ta emot en kram så behöver hon inte.

en "enkel" kram efter ett bråk ser jag inte riktigt på samma sätt som en ömsesidig kram. men det är klart att båda ska vara med på det iaf..
just med barn är kramen ett sätt att säga "nu är vi vänner igen" men i en situation som hände din son får man nog ha lite överseende, jätte bra att den andra ville bli sams igen men eftersom din son inte var redo för det får man helt enkelt låta det vara och kanske försöka senare? 

Ja visst om det kommer spontant från barnets sida, då får man väl ha lite överseende, men detta att det är föräldrarna som säger ÅT kidsen att de ska kramas! Det är det jag tycker är märkligt..

Hahaha...näää....men det känns ju ändå ganska harmlöst, elr? Det finns väl massa saker som vuxna inte gör, som barn gör?
Men å andra sidan kanske det är lite konstigt faktiskt.....jag brukar inte säga till min dotter att krama någon......man kan ju hoppas att det kommer spontant.
Hmmmm.....kanske lika konstigt som att säga till ett barn som gråter , "gråt inte". Lite samma, tycker det är jättekonstigt? Varför ska man inte gråta om man är ledsen?!
Sorry, för rörigt inlägg! :) "tänkte högt" här.
Nä, det är nog lite konstigt kanske ändå att "beordra" sina barn att kramas.

Några fler som har en åsikt? Eller förekommer det här kram-tvånget bara där jag bor?

Förlåt och kramar och annat liknande på kommando är väl aldrig någon höjdare. Sedan håller i alla fall mina barn rätt hårt på sin egen integritet (de är snart 4 respektive 2½). Vi är rätt noga med det....att det är viktigat att säga nej och stopp när det blir för närgånget och de inte vill. Det vettiga i ett sådant läge är ju att föräldrar och barn sätter sig tillsammans och pratar lite om att det kan göra ont när man krockar och att det inte var med mening etc. så att de får den erfarenheten. 

Försöker verkligen tänka på att inte tvinga fram kramar till vare sig kompisar eller släktingar. Själv hatar jag att vane-kramas.

Vi har nog aldrig kommit på tanken att vi skulle uppmuntra vår dotter att krama andra barn. Eftersom det större problemet med henne är att hon kan vara lite hårdhänt, samtidigt som hon är väldigt stark och motorisk för sin ålder, så har det väl varit mera fokus på att INTE krama Klappa fint har vi iofs tränat med hunden, och det har hon gjort på eget initiativ nån gång när nåt annat barn har varit ledset, men fysisk kontakt är inget vi uppmuntrar annat än genom eget exempel att krama och pussa henne massvis

Man kan väl skaka hand istället för att kramas?? Varför denna kram-mani förstår jag inte...

Jag håller med dig TS! Jag är också väldigt anti den där "förlåtkramen". Tack och lov har jag inte sett så mycket av det själv.
Jag förstår ju poängen med att man vill att barnen blir sams men att tvinga någon till att kramas när man är upprörd blir lite galet. Fysisk närhet ska vara frivilligt!
Samma sak med att tvinga fram ett förlåt. Då lär barnen sig att det bara är att säga förlåt och sen är allt överspelat. Bättre att berätta för barnen varför de inte ska bråka och visa hur konflikten istället kan lösas.
Att säga förlåt för att man råkar knuffa till någon tex tror jag kommer naturligt med tiden och inget man behöver begära av barnen.

Jag säger nog mera till min flicka om hon går och puttar eller slår på någon ( hon är 15mån) att så gör man inte, det kan göra ont- säg förlåt, du kan kramas istället. Mest för att visa att det är mer ok att kramas än att slås. Sedan ska de givetvis inte gå och krama vem som helst, när som helst.

Varför skall man kramas istället för att slåss.
Det är ju två olika känslor man visar.
Slåss gör ofta barn för att de är arga, ledsna eller frustrerade, då skall de lära sig (vilket tar tid) att hantera den känslan.
Kramas eller klappa fint gör man när man är glad, vill visa någon att man tycker om personen. Då skall man göra det från den känslan.

Däremot kan man visa hur man skall klappa hunden, ett annat barn om det är det barnet vill

Fast  barn i den åldern puttar/slårinte på andra för att de är arga utan för att de inte vet hur de ska visa sina känslor. Barn som slåss kan lika gärna vara glada och då är det bättre att visa dem ett beteende som är bättre än att slåss. sedan ska det givetvis inte vara något tvång mot den andra för en kram ska vara ömsesidig. Det kan som du skriver lika gärna bara bli en liten klapp.

Fast det går väl inte att generalisera. Mitt barn slogs och bet när det var argt, men var inte kramig öht när det gäller andra personer, men kunde klappa andra.

Min dotter är kramig- vill gärna visa sin uppskattning gentemot andra genom kramar. Jag kramar mina kompisar, mina släktingar, mina vänner. Hon har tagit efter det här och vill därför gärna krama till exempel när hon går ifrån dagis. Men samtidigt om ett annat barn markerar att det inte vill kramas så tvingar hon sig inte på- hon respekterar det.

Däremot så har jag väldigt svårt för när andra säger till henne att hon inte behöver kramas hela tiden (personal på dagis bland annat) när hon frågar ett annat barn.

Hon blir ledsen och säger till mig att vi inte ska kramas för det får man inte!!!! Så kopplar det hos henne!

Ska vuxenvärlden få förstöra så. ..