Behöver stöd och hjälp.

Jag har haft precis samma besvär och det gick över när jag lade lillen i spjälsäng (efter två tuffa nattningar). Han har nu sovit ensam i några månader och nu funkar det att låta honom sova bredvid mig igen (när han vant sig av med nattsnuttandet. Han tar inte heller napp. Jag hade ångest innan men mår så mycket bättre av att sova ordentligt på nätterna och jag tror att han mår bättre också för han sover ju också bätre.

Men HUR gjorde du det? Blev han inte jätteledsen då? VI testade en gång att lägga ner honom men han blev vansinnig. Och jag känner att om han behöver nattsnutta för sin trygghet så ska han få det. Eller?

Jag köpte en bärsjal som jag hade sonen i på dagarna. Den första tiden var han som klistrad vid mig och skrek så fort jag la ifrån honom och vagnen är han än idag inte bästa kompis med alla tider. (han är nu 10 månader)
De första 5 månaderna sov han enbart i våran säng, inte för att vi ville men för att han vägrade alla andra lösningar. Efter de 5 månaderna hade han tankat tillräckligt med trygghet för att somna själv alla sovstunder i sin spjälsäng så det blir bättre!

Det ni kan göra för att du ska få avslastning på natten är att som kompliment till amning kan pappa försöka ge honom ersättning i nappflaska. Lättast att introducera det är just med pappan och nattetid om barnet inte är van vid det sedan innan. Om  barnet accepterar flaskan kan ni ju turas om lite på nätterna så du får lite avlastning. Efter de första 3-4 månaderna så turades vi om och tog varannan natt då jag kände att jag orkade inte själv. 
Det är vitkigt att inte glömam sig själv och att man måste orka vara mamma och aktivera sitt barn.

Önskar dig all lycka! 

Jo jag har inga synpunkter på åtgärder för trygghetens skull. Det känner du som förälder bäst. Min son blev vansinnig i spjälsängen första natten och jag kände mig som en bandit. Men för hans trygghets skull så vaggade jag sängen/buffade honom lätt på rumpan tills han somnade. Efter att han vant sig vid sängen har vi nu en tydlig och fast sovrutin som gör att han sover gott och är utvilad på morgonen. Hans sovande hänger inte på när jag väljer att gå och lägga mig  osv. Ger lite utrymme för vuxentid på kvällen och jag orkar vara en bra och stabil mamma. Jag upplevde att min son inte sov gott alls när han nattsnuttade och jag var tvungen att ligga på samma sätt hela natten - en riktig ryggmördare!

Tack för era svar! Han äter ersättning delvis av lite olika anledningar. Min man kan ge honom det men sen måste han ändå ha bröstet för att sova. Så det hjälper inte så mycket. Och hungrig verkar han inte för han äter inte, han bara snuttar. Jag är helt enkelt napp.

När man är ofrivillig napp är det kanske ända lättast att bara bryta det beteendet genom att förvägra honom brösten (i nappsyfte alltså). Det känns hårt men tar ju egentligen bara nån dag så är det över.

Bär honom i bärsjal/sele på dagarna så får du händerna fria för annat. Det låter som en kille med stort närhetsbehov. Inte alls ovanligt när det gäller spädbarn. Sitter du upp och ammar på natten eller ligger du ner? Jag brukade sova samtidigt som mina barn ammade nattetid men jag vet att det inte är lika lätt för alla att få till rätt ställning.

Vid 12 veckor är dessutom en tillväxtfas så det är vanligt att de vill amma ofta och mycket för att öka produktionen.

Det är ju så spädbarn fungerar. Det är nappen som är substitut för bröst inte tvärtom. Han är mitt i kraftig tillväxtperiod och då ammar de ofta konstant. Det är naturens sätt att se till att barnet får det han/hon behöver. Att ett så litet barn behöver bröstet för att somna och somna om är också fullkomligt normalt . Sjal/ergonomisk bärsele . Det låter som ni har en alldeles fullständigt normalt liten kille. Det handlar ju mycket om de egna förväntningarna. Vad är det som är så viktigt att hinna på dagarna förresten? Dammråttor, disk och tvätt kommer att finnas kvar när han flyttat hemifrån . Vänta tills det kommer småsyskon. Då har man saker eller rättre sagt någon/några man måste hinna med. Men som sagt sjal/bärsele .

Håller med!!!

Sätt lillen i sjal/sele så fort han snuttat färdigt och gå runt lite så brukar de somna. Har man dem ständigt i sjalen så behöver de inte snutta för att få närhet. Det får de ändå!! Sen är det bara att plocka ur liten och amma så fort han vaknar.

Tror inte du vinner något med att ha honom i spjälsäng. Då måste du ju gå upp varje gång han vaknar. Prova att liggamma på nätterna om du inte gör det och putta in en bit täcke eller en kudde i svanken så du ligger bekvämt. Det som bäst brukar hjälpa mot extremt nattsnuttande är att bära hela dagarna och att amma så ofta det bara går dagtid. Gärna flera gånger i timmen. Erbjud bröstet så fort liten vaknar och så fort han ger i från sig ett litet pip. Då anpassar sig mjölkmängden snabbare.

Sen går det i perioder. Ibland ligger de klistrade mot en som ett plåster och ibland sover de bättre...

Styrkekram!

Andra har gett bra tips om att bära i sjal/sele mm men jag ska ge lite tips på hur vi har tänkt också. Jag är helt emot att tvärvägra honom bröstet för att chock-avvänja honom eller att tvinga honom till att ligga i spjälsängen.

Vi har alltid sovit med sonen i vår säng och jag har helammat. Ibland var det jobbiga perioder (särskilt de första månaderna) och det känns som om det ska vara för evigt... men jag har tänkt så att för mig som är 30 är en månad ingenting, medan för min son är det en evighet. Jag kan stå ut med en hel del med det perspektivet.

Nåja, det jag tänkte skriva är att vi hade en mycket intensiv amningsfas kring 3-4 månader, men det gick ju över och var i efterhand värt slitet och frustrationen som kom f.f.a. på kvällarna och jag helammade sedan min son i över ett år. Din son kommer nog också snart att sova färre pass på dagarna, kanske två redan ganska snart, så att amma honom till sömns kommer inte att behövas lika ofta. Jag gick också och vände på min son varje halvtimme när han sov, så att han inte vaknade av att vara obekväm. Det kan hjälpa att ha ljud igång, som musik eller diskmaskinen, så att barnet inte känner sig ensamt. Min son låg alltid i närheten av mig, i dubbelsängen eller i soffan.

Det tog också ett tag för mig att lära mig att liggamma, men när jag kunde det så somnade jag själv snabbt om när sonen väl fått bröstet. Jag kunde ligga på en sida och amma från båda brösten, det gällde bara att lära sig. Men sonen var tvungen att bli stark nog i nacke och käkar för att inte behöva ligga "perfekt" vid amning, och då funkade det bra att nattamma.

Min son snuttade mycket på nätterna och det blev jobbigt för mig kring 6-12 månader. Då fick hans pappa jobba på att bli bättre på att natta honom. Han kunde inte heller det i början, men de läste massor av böcker och sjöng vaggvisor och myste och till slut hittade de ett sätt som gav min son närhet utan bröst i munnen. Pappan får inte kasta in handduken bara för att han inte har bröst, utan måste ta sitt ansvar för att lära sig att vara en lika nära förälder. Det tar tid! Min son sov då bredvid min man, inte mig. Ville han absolut ha bröst så fick han det men hans nattamningar minskade snabbt drastiskt.

Din man behöver nog också inse det jag skriver, att er sons första tid i livet är så viktig, medan det kommer att göra liten skillnad för er i långa loppet.

Jag tror, som några andra har varit inne på, att mycket handlar om de egna förväntningarna kring hur det ska vara. Din son låter helt normal och det är en enorm trygghet som du erbjuder honom när han får snutta. Min äldsta snuttade jämt och det verkar som om även den lilla på sex veckor är likadan. Han somnar inte på något annat sätt än med tutte i munnen eller i sjal när jag promenerar. Precis som Frösöblomster skrev så är det ju nappen som är substitut för bröstet och inte tvärtom! Hitta ert sätt som gör vardagen lättare. Sätt honom i sjal, ta en promenad, sänk kraven på aktiviteter och hitta er rytm son gör att det flyter på. Jobba på att hitta tekniken för att liggamma (kolla gärna på amningshjälpens hemsida för tips och råd) så blir nätterna lite lättare. Själv tycker jag att det är lite svårt att få till det när de är riktigt små och då har jag löst det genom att palla upp med kuddar i sängen så att jag kan sitta upp och sova på ett skönt sätt. Sen växer de till sig och då kan de också vara lite mer aktiva i amningen på natten vilket gör det mycket lättare att sova sig genom amning och snuttande.

Tusen tack allihop! Jag kan ligga och amma men det är så svårt att sova och det känns verkligen hopplöst när man inte får tillräckligt med sömn. Jag skulle inte ha nåt emot att amma honom på nätterna om jag sen kunde lägga ifrån mig honom och sova en stund.

Jag antar att det är som nån skrev, att det går över men nu känns det faktiskt hopplöst. Jag får så dåligt samvete och känner mig som en usel mor när jag tänker så här. Så jag får dåligt samvete utöver sömnbristen.

I alla fall bra att känna att jag inte är ensam och att det går över.

Tack igen!

Grattis till ditt barn och att du känner att AP är en bra väg att gå Min äldsta är 20 år och jag lovar att AP funkar hela vägen genom alla åldrar!

Min trea har just sovit i sin egen säng en hel natt - han är drygt fem år! För oss har det fallit sig självklart att samsova. Det är inte bara för barnets skull utan även för att vi ska slippa springa upp på nätterna.

Det där med att de vill ha bröstet hela tiden är ju både naturligt och vanligt, det är väl därför man hittat på nappar och annat att suga på, men det är ju konstgjorda substitut!

Läs gärna Elisabeth Pantely's bok "Sova utan gråt", där finns bra tips om hur man kan gå till väga för att vänja barnet av med att somna med bröstet i munnen (om inte du kan vänja dig vid att han får ha bröstet i munnen )

Ps. Om ni har svårt att sova med barn i sängen kanske ni kan koppla en "sidovagn", (dvs en spjälsäng utan långsida) till föräldrasängen när barnen är små och senare kan ni ha en extrasäng i sovrummet.  Eller så vänjer ni er vid den där mjuka goa lilla barnakroppen som luktar så himmelskt och snusar så ljuvligt...

Jag håller med!! Att inte få tillräcklig sömn är det absolut värsta med att ha barn. Jag får själv lust ibland att bara lägga lillen i en säng och gå därifrån och han får sova själv, men de funkar ju inte så. Och jag vill heller inte ha det så. Men när man är riktigt trött blir man desperat och är villig att försöka allt, när det som oftast funkar bäst är att sluta försöka och bara anpassa sig... Men man har väl det rotat djupt inne i sig att det är bättre att GÖRA saker. På något vis känns det bättre det än att bara vänta. Oavsett hur jobbigt det är...

Har du provat att bara vända ryggen åt lillen då han somnat, eller tippa över på rygg eller mage. Så sover jag bättre och i perioder fungerar det bra... och det är rätt mysigt att ha en liten som ligger och sparkar lite på ryggen, för att känna att man är där och sedan somna om