• natalie72

    Kan det vara adhd?

    Är så orolig för vår son 5½ år. Han får enorma utbrott, ibland för till synes bagateller, och slår, sparkar, spottar, kastar saker och försöker förstöra allt han kommer över. Det känns ibland också som att han skruvar upp sig själv så att han har svårt att sluta. Ibland är han näst intill inte kontaktbar och det händer att jag rent fysiskt får hålla fast honom och försöka lugna honom. Oftast är det lillebror, 3år eller jag och min sambo som \"råkar illa ut\". Han sätter sig ofta på tvären ordentligt och vägrar göra som han blir tillsagd. Han lider av prestationsångest och får utbrott/börjar skrika och gråta när saker går emot honom (typ att han ritar fel eller att en kaka går sönder). Ibland springer han omkring mkt och pillar på saker.
    Han har oftast, när han har lust, inga problem att sitta stilla och rita, titta på en film eller lägga pussel men har svårt att sitta kvar vid matbordet (springer rundor) och klättrar, åmar, kråmar och håller på i soffan och på möblerna.
    Han har inga problem språkligt eller motoriskt, dock var han lite sen med finmotoriken (hade t ex svårt att rita innanför linjen men det funkar nu).
    På förskolan har det uppståt ett flertal händelser kring vår son. Han knuffas, kips osv. Någongång har han knipt en flicka så att hon nästan inte vågade komma dagen därpå. Senast slog han en flicka i ansiktet med en matkniv för att, som han upplevde det, hon tog gaffelstället precis när han skulle ta en gaffel. Pedagogerna upplever att han har svårt att veta hur han ska närma sig andra (i grupp) och ibland har han svårt att komma in i en grupp som redan leker. Däremot inga direkta problem när det är en kompis. Förskolan har föreslagit att specialpedagogen kopplas in för att observera honom, vilket vi accepterat.

    Jag är så orolig för att vår son ska hamna utanför, att han ska bli en sådan som alla skyller på och att han ska få svårt med kompisrelationer. Vår hemsituation är också pressad i och med ständiga bråk, konflikter och utbrott. Jag känner mig emellanåt som en extremt dålig förälder när jag inte lyckas behålla lugnet utan exploderar och jag tycker det är jobbigt att lillebror apar efter storebror (dvs om storebror spottar på golvet och kastar saker gör lillebror det, även om han inte vet varför).

    Kan det vara adhd? Finns det något speciellt att tänka på för att underlätta när han får sina utbrott?            

  • Svar på tråden Kan det vara adhd?
  • tompatiger

    Jag tror problematiken är större än att vad du skall försöka tänka på.

    Angående barnet - en undersökning och utredning skulle nog vara på sin plats då barnet tydligt visar ett uppvisat beteende både inom hemmet och på förskolan som tyder på någon form av adhd.

    Ett barn med handikapp eller funktionshinder behöver oftast en lugn miljö byggd på rutiner och "fyrkantighet" - och då är en miljö med bråk, stress och tokigheter fel - inte lätt att ändra, men dock är ni vuxna, försök att ta era dialoger nät inte barnet hörpå.

  • dogcatbird

    Min son är precis som din. men nu är han sex år och får in sin frustration på rätt spår och det för honom vidare i allt han vill göra. Han är väldigt kreativ, uthållig, intresserad av matte och allt "naturvetenskapligt". Han börjar få koll på hur han ska passa in sitt eget spår och hur HAN hade tänkt i vårt sätt att tänka.

    Många gånger har han en sak klar för sig och blir arg när någon förändrar situationen och han inte får komma från punkt a till punkt b och det blir fel. (bestickkorgen)

    Lär honom att gå undan när han är arg, försök inte prata med honom eller greja med honom. Prata när han lugnat ner sig och kommer tillbaka. Då kan ni prata om att det är fel att kasta saker eller låta sin ilska gå ut över andra.

    Kanske ska du se om din är så att han har ett kreativt sinne, stor fantasi, integritet och uthållighet och bara behöver mer tid för att få sin självständiga person att kunna vara med andra och acceptera dem.

     

  • natalie72

    Tack för era svar! 

    @tompatiger: det är inte direkt så att jag och sambon bråkar utan snarare att det blir mycket konfliketer med sonen och mellan sonen och lillebror... Men visst är det så att man måste försöka ta kontroll över sitt uppförande... Är själv pedagog och det är inte i närheten lika svårt att behålla lugnet och agera rationellt om ett barn på jobbet agerar ut, men jag antar att det är svårare med egna barn då det känslomässiga engagemanget är annorlunda och så mkt större. Tycker att det ska bli riktigt skönt att få kontakt med spec.pedagogen och se vad hon har att säga.

    @dogcatbird: först när jag såg länkarna tänkte jag "what?" men när jag läser ditt inlägg blir jag glad. Visst kan det vara så och det är glädjande att se att man kan anta en annan utgångspunkt och anlägga olika perspektiv på saker och ting! Vår son är väldigt intresserad av musik och älskar gitarrer. Han har, enligt pedagogerna, väldigt lätt för att hänga med i berättade historier (och kunna återge) trots att han ser ut som om han sitter och tänker på annat och inte är med. Det som mest bekymrar mig är utbrotten och det aggressiva betende som riktas mot andra. Men som sagt, jag ser positivt på att få kontakt med resursteamet oavsett om han har "något" eller ej. Målet med det är ju att hans tillvaro och hans förskolevistelse ska vara så bra som möjligt för honom.

    Tack igen för era inlägg! Tar gärna emot fler åsikter och tankar!       

  • Little Ms Chatterbox

    Läs boken Explosiva Barn av Ross W Greene, där förklarar man väldigt bra hur din son förmodligen tänker och fungerar. 
    Ge Omega, Tror att PlusEPA skulle vara bra för honom, och kanske även för föräldrarna så ni klarar av och får ett bättre tålamod.

    För att man ska minska på utbrotten som förmodligen kommer när det det inte blir som han hade tänkt sig med en bild i huvudet är det bra att ha rutiner och struktur. Gör schema över vardagliga händelser och förbered innan saker och händelser. Tex, efter frukosten ska vi duka av bordet och sen ska vi gå ut och leka. Då kan man undvika utbrott som kan bli när man klär på sig. Behöver inte vara i relation med påklädningen men bara att en sådan sak att det blev ett uppehåll i hans händelsekedja när man plockar av bordet stör hans inre bild av utelek direkt efter frukost. Mentalt är det meningen att han redan är ute och springer i prassliga löv och när man då ber honom att inte hoppa på hallgolvet utan stå stilla för att lättare kunna ta på stövlarna så blir det ju det fel bild och signaler och en utbrott är faktum. 
    Bara ett exempel på hur det kan vara.  


  • natalie72

    Tack för boktipset! Låter onekligen som en bok för mig!
     
    Idag är vi hemma, sonen och jag, båda förkylda och hostiga och han är hur go och lugn som helst... 

    Han har världens bästa förskola och toppenpedagoger, utom en som jag har lite svårt för... blev ärligt talat ledsen i fredags när jag var och hämtade. Först  berättade hon att dagen hade gått jättebra för att sen gå över till att berätta om den ena efter den andra incidenten som hänt tidigare i veckan. Hon till och med gick ifrån bordet (de satt fortfarande och åt mellis) och tog mig på en guidad tur för att visa vad E gjort sönder... Under tiden hängde sonen efter och verkade lite tveksam. Avslutningsvis, innan vi skulle gå satte hon sig på huk för att berömma sonen för att dagen varit så bra och att det gått så bra... OCH att "idag har du ju varit snäll mot dina kompisar" ... Blir ledsen och arg och tycker i ärlighetens namn att det är något onödigt att släpa runt mig för att visa när vi hade E i släptåg! Han är faktiskt 5½ och inte döv! När vi kommit ut frågade han "varför gick ni runt och tittade på saker och vad pratade ni om"... Är själv pedagog (lärare) sen 8 år och snart också förskollärare och tycker inte att detta är helt ok... funderar på att ta upp det med Es ansvarspedagog (som är jättebra och aldig skulle få för sig att diskutera Es beteende när han är i närheten).

    Men som sagt, idag försöker jag låta bli att tänka på det och njuter i stället av en lugn, om än snorig och hostig, dag med min fina pojke!! 

  • natalie72

    Åh, nu blev jag lite stressad... Es ansvarspedagog ringde och ville ha ett möte (tillsammans med förskolechefen) med oss imorgon... Gäller det att spec.pedagogen ska komma eller annat.... Tänk  om någon förälder blivit arg och vill ha bort E från fsk?! Fast så funkar det väl inte hoppas jag?!

  • Little Ms Chatterbox

    TS, jag skriver från mobilen och kan inte radbryta och annat men hoppas det går bra att läsa ändå....///.... Nej, nej nej. De har INGEN rätt att försöka få bort er son från skolan. Däremot har skolan SKYLDIGHET att lösa problemet som har uppstått. Sätta in resurs, se till att din son trivs i skolan och att han får hjälp med det han har problem med. Tyvärr så måste man (oftast) kämpa lite som förälder för att få till det här. Om du som förälder kräver ett åtgärdsprogram så måste skolan upprätta det inom rimlig tid. I ett åtgärdas program skriver man in vem och vad som ska göras, vilka mål, både kort- och långsiktiga man har...///... Det blir mycket för dig att ta in på så kort tid men kolla upp lite om bildschema, KBT träning för barn med ADHD , eller annan metod och lägg fram ett förslag hur du vill att de arbetar med er son....///... Det är inte lätt att genomföra just nu i juletid men försök att se vad som viktigt, prioritera det viktigaste. För någon med tex ADHD så kan saker som julpynt, lov, massa gäkt och stress vara väldigt jobbigt. (jag har ju ingen aning om ni brukar fira jul, så jag pratar om egen erfarenhet bara) Hellre färre julklappar än ett överflöd. Kanske slippa någon festligheterna osv. Andvänd er av seriesamtal om vad som kommer hända i jul. Googla seriesamtal, serieberättelser, sociala berättelser...///... Många utbrott och allehanda attacker beror ofta på olustkänslan som uppstår vid oförberedda händelser. Det är "mentalt skrot" som ska ut.


  • teadrinker

    Jag och min son fick väldigt bra bemötande från BUP... kan vara värt att kontakta dem.

Svar på tråden Kan det vara adhd?