15 mån- slänger/klättrar, lyssnar inte- vad göra???

hon vill ju själv!! Prova att låta henne sitta på en vanlig lite lägre stol istället, eller sitta på knä eller stå på en sån. Då kommer hon i lagom höjd. Sen kastar så små barn mat. Det är inte för att retas utan för att de helt enkelt behöver/vill se vad som händer när de gör så. Det är ju spännande att se vart den tar vägen.
Tipsar även dig att läsa boken Jag är här! Vem är du? av Jesper Juul http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?search_word=Juul+Jesper&language=&ac_used=yes

Ja fast hon får äta själv, och har provat att sätta henne på en annan stol, men hon reser sig ändå- och då ända upp på bordet. Det såklart att de slänger en del mat, men hon tittar verkligen på mig när hon slänger för att se vad hon får för reaktion och oavsätt hur jag har reagerat, om jag inte brytt mig alls, om jag sagt att maten ska vara på bordet så fortsätter hon ändå. Ska se vad det är för bok du har tipsat om.

Hon är 15 månader och beter sig precis som barn gör när de är 15 månader. Det är väl klart hon testar, inte för att vara elak och provocera utan för att undersöka och observera hur omgivningen = du reagerar etc. Små barn gör inte som man säger, de gör som man gör. Vill du inte att hon kastar mat så tar du undan maten bara. Jag vet hur det kan vara med ett litet barn - min äldsta är och har alltid varit en liten tunnis (han fyller 4 år om en månad och har nått den aktningsvärda vikten av hela 14,4 kilo) - men att göra en konflikt av matsituationen är verkligen att göra alla en björntjänst. Får du spel av mat som kastas så ta undan maten och ge henne lite senare istället. Hon kanske är den småätande typen. Hon är ju i en ålder då de ofta har svårt att sitta still längre stunder och det kan fungera bättre att äta fler små mål.

Sedan får man ju ha lite is i magen och vara lite enveten och inte få tokspel av att de inte håller med en . Min yngsta är också en klätterapa av stora mått. Det ska alltid upp och klättras i bokhyllor och stås på stolar och annat och han är dessutom rätt vimsig och okoncentrerad så kan falla handlöst. Det har lugnat ner sig avsevärt - han är 2½ - men är det något man tycker är viktigt så får man ju hålla på det och så får man låta dem bli arga och ta det med ro . Min yngsta ställde sig längst upp på sin tripp-trapp-stol och klättrade gärna upp på bordet och hoppade runt. Det tyckte vi inte var ok - varken ur säkerhetssynpunkt eller ur trivselsynpunkt. Vi lyfte ner honom om, och om, och om och om igen. Talade om för honom att vi förstod att det var kul att stå på stolen och bordet men att vi sitter på stolar och inte klättrar på bordet. Ibland - läs ofta - blev han jättearg och inte minst frustrerad och vrålade och skrek. Då får man ju ta det . De måste inte tycka att vi som föräldrar har rätt, men vissa saker sätter vi gränser för. Arga får de självklart bli , så länge de inte gör illa någon annan i sin ilska.    

Det hör åldern till! Försök hinna med och ta bort tallriken innan hon slänger på golvet. Ibland slänger min son maten på golvet för att han inte vill ha, ibland för att det är kul att höra när det plaskar ner på golvet och andra gånger för att mata hunden. Ett alternativ kan vara att bara lägga fram lite mat i taget... så slänger hon iaf inte en hel måltid. Att säga till henne och förklara tjänar inte så mycket till i den här åldern. Utan det bästa man kan ta till är att plocka bort saker eller avleda.

Försök helt enkelt få henne intresserad av något annat när hon vill klättra. Eller gå ut och lek istället. Jag vet att det är kämpigt, men det kommer att bli bättre! Vissa specifika saker kan man visa är Ajaj genom att vara konsekvent, säga nej och därefter leda bort och visa något annat hon kan göra istället. Men du ska absolut inte tappa humöret! Utan bara vara bestämd.

Så gör vi här hemma med Tvn och vardagsrumsbordet. Om han drar i Tvn eller försöker klättra upp på bordet sätter jag mig lugnt på huk framför honom, håller honom lugnt i armarna(absolut inte hårt) så att han inte ska gå iväg, tittar honom i ögonen och säger "Ajaj! Man får INTE klättra på bordet" (Med lugn, bestämd röst) Då brukar sonen gnälla lite och  skruva på sig. och så säger jag tex. "Kom Milo, vi läser en bok istället."(med glad vanlig röst)

Men 15 månader är en kämpig ålder. De vill mer än de kan, de vill kommunicera mer än då kan prata etc, samtidigt så är de otroligt nyfikna och framåt och vill prova allt. Försök vara lyhörd, behålla ditt lugn och tänka att ditt barn nyss var en bebis, och inte kan så mycket än. Var en lugn och trygg vägvisare och undvik att skrika och tappa humöret. Då skrämmer du bara barnet och hon kan tappa förtroendet för dig.

Försök få så mycket avlastning som möjligt på kvällarna om du har en sambo som kan ta hand om barnet då.

Såna är de i den åldern, och man kan inte heller förvänta sig att de skall förstå ett nej eller ännu mindre komma ihåg det, när de är så små är inte impulskontrollen fullt utvecklad, det innebär att impulsen att tex klättra på stolen är starkare än att du säger nej, oavsett om du tex skulle (som EX nu) gett barnet en örfil varje gång hade impulsen fortfarande varit starkare att klättra en gång till. Det handlar alltså inte om trots (iaf för mig är trots något medvetet barnet gör) utan snarare om en nyfikenhet och att barnet KAN och vill mycket (oftast vill de mer än de kan)

Många barn i den åldern gör saker för att få en reaktion, de förstår inte alltid vad ilska föräldern ilska betyder, ofta kan man istället för att säga till och bli arg istället ignorera "dvs inte ge någon reaktion alls" för att barnet skall tröttna, då blir det inte lika kul effterson "inget hände", Avleda är också något som ofta funkar bra på så små barn, åldern är lite trixig, minns själv hur arg jag kunde bli på sonen, kommer att vara där om ett år ungefär igen

Som ovanstående skrev prova att lägga lite mat på tallriken åt gången istället för mycket, kanske kan ni tom göra en rolig grej av det.

Ibland är det sååå lätt att hamna i "Nejsägarträsket" att allt bara blir nej nej nej, och till sist blir man argare och argare, det som hjälpte för oss var att sätta os och räkna ihop vad som var ABSOLUT NEJ, tex banka på tv´n, slå katten och vad som kunde avledas och hur tex...ibland är det bra att försöka ligga steget före.

Vad göra? Man väntar tålmodigt tills de blir lite äldre... Nä men allvarligt, det finns nog inte så mycket att göra för en 15 månaders är så liten. Håller med Lilla My21, välj de grejer som är absolut nej och håll fast vid dem. Blir det för mycket nej-tjat lyssnar de garanterat inte. Men det är mycket lättare sagt än gjort, jag vet! Har själv en i samma ålder... Annars fungerar avledning bäst tycker jag för så små.

Tack för alla små tips, vilka jag iof. redan har provat och använder. Jag vill bara förtydliga att när jag skriver tappa humöret så menar jag inte att jag har skrikigt eller slagit utan att jag just har tagit bort henne från det hon gör. Mitt problem handlar nog om att jag inte är tydlig nog. Har nog inte riktigt klart för mig hur många ggr. hon ska få kasta, klättra upp m.m. efter det att jag har avlett, eller visat henne hur hon ska göra istället. Jag måste bli mera bestämd med att ta bort saker eller att göra en annan aktivitet.