När är det lättast att vara förälder?

3 år och uppåt. Min erfarenhet säger att pojkar är MYCKET enklare än flickor. Det är ingen kamp VARJE dag om precis ALLT 😉 Bebistiden är mest ammande och sömnbrist samt kolik enligt mig. Nu när minsta är 3,5 år är allt lätt liksom.

★*☆ Stolt mamma till Philip 021128, Nova 070810 & Elliot 100426 ★*☆

Min son är 2 år och 4 månader och sen han föddes har det varit roligt, det finns väl alltid nåt som är lite jobbigt med det "roliga" tar så mycket mer plats. 

När ungen sover ;)

Min fyller två år i dagarna och jag tycker att det blir både lättare och svårare, men framförallt roligare. Avskydde bebistiden. Ser fram emot tonåren;)

Tycker det var lättast när min kille var bebis. Men nu är han 7 år och det blir roligare och roligare ju större han blir. Men svårare :P

alla åldrar har sin charm även om tonårstiden hos en del kan vara ett helvete, precis som en del har ett helvete med bebistiden om det är jobbiga saker.
Jag måste nog svara olika för mina olika barn, även om jag njutit av alla åldrar mer eller mindre ändå.

När dom inte befinner sig i trotsåldern! Alla åldrar har sin charm men jag saknar knappast de vakna nätterna.

Lättast är det när dom är vuxna och flyttat hemifrån :P

Men jag tycker alla åldrar har sin charm och sina jobbiga perioder, om jag ser till mina 4 så är det stor skillnad på vilken ålder som var jobbigast, förutom nr 3 som föddes trotsig, sur, grinig och missnöjd, hon är 2 år och 10 månader nu och fortfarande trotsig, sur, grinig och missnöjd...

Bebistiden, vilken lyx det var med alla timmar bebisen sov en massa timmar om dagen och dessutom inte kunde ta sig iväg och skada sig.

Lättast är nog bebistiden och från 5½ ungefär, men det beror ju på vad man menar. 1-3 år ungefär är nog jobbigast för det är sånt extremt pass hela tiden, var man än är lurar faror och de är för små för att fatta och kan försvinna, klättra upp någonstans osv, hela tiden. Beror så klart på vad man har för barn också

Min blir snart två år och jag tycker det blivit roligare och enklare i takt med att hon börjat prata och förstår i princip allt man säger. Men det är jäkligt jobbigt med all trots och testande. Men jag älskar hennes lilla personlighet som syns mer och mer! Bebistiden var väl enkel på så vis att hon var kvar där man la henne, protesterade sällan och tjatade inte om glass och kakor hela tiden. Men det var en ganska tråkig tid med sömnbrist, bärande och matande.

När de inte är hemma, eller när de sover.

Annars, ur ett längre perspektiv, känns det som att det bara blir lättare desto äldre de blir.

Ett minne som jag tar fram i de svårare stunderna (har en trotsande snart tvååring) är ifrån de första månaderna. Lillkillen hade problem med magen, sov inte mycket på nätterna och vi var väldigt trötta! Han ligger i sin säng, det är mitt i natten och jag hör att han vaknat, ställer mig upp och tänder den lilla nattlampan. Tittar ner i sängen och möts av världens underbaraste leende. Så när han är frustrerad och trotsar, springer iväg och är besvärlig så tar jag fram minnet, får tag i honom och kramar honom...för han är mitt livs ljus!

Fullkomligt avskydde bebistiden med den där jävla amningen och sömnlösa nätter. Efter ett år börjar de bli roliga tycker jag, sover bättre, äter vanlig mat och börjar gå själv så man slipper bära hela tiden.

Tonåren, absolut den roligaste tiden

Alla åldrar har sin charm, första året kan jag tycka är den mest intensiva perioden men ack så mysig, men helt klart så tycker jag att det blir lättare  för var år.

Pojkar lättare än flickor?! Ha! Det där är från barn till barn och inte könsbundet, helt övertygad! Min son (3 år)och jag har kamp varje dag om precis allt!!! Kompisarna har bara flickor och känner inte alls igen sig i det.

Bebistiden är underbar! Sen från 4-5 år och upp till 8 år, längre än så vet jag inte ännu.

1-3 är besvärligast...

Mellan 1 och 6 års ålder var helt underbara. Innan kände jag mig så låst av alla mat- och sovtider, och nu när han har skolplikt är det ännu värre.

Beror på vilket barn vi pratar om, äldsta föddes nyfiken men envis. Varit i "tonårshumör" trots sedan ca 2 års ålder ;) mittgrabben ett "A barn" Pep när han va hungrig sov hela nätter från start, bestämde själv att sluta med blöja vid 2 utan olyckor aldrig några problem! Äldsta är nu tonåring å det är Tjabb tjat hämta men emellan hjälpsam! Yngsta har varit enormt envis sen födseln, rolig o fundersam men fullt ös å går sin egen väg!