Anser du att sk time-out är ett straff eller en konsekvens?

Jag ser straff som kränkningar. Däremot ser jag timeout som en uppfostringsmedtod, inte ett straff. Det är en metod där barnet själv får begrunna sitt handlande eller aggerande...

Jag har väl kanske tagit det steget längre där jag tar en diskussion med barnet när timeout-tiden är över om det var ett korrekt agerande att t ex, kasta pappas ipad i golvet...

Varför?

Kalla det gärna uppfostringsmetod om du vill. Jag har inget emot det, men per definition är det INTE en konsekvens!

Straff behöver väl inte vara kränkande för att få kallas straff?? 
Alla "straff" som används är väl tänkta som uppfostringsmetoder??

Jag straffar mina barn ibland. Det händer att de får kompisförbud, ingen veckopeng,  ingen glass osv, osv.

Elakt och kränkande? Kanske... Men det skulle aldrig falla mig in att kalla det för konsekvenser...

Ja, det är lika mycket straff att plocka bort favoritleksaken eller bli utan lördagsgodis. Time-out var mest ett exempel eftersom det var det som hade diskuterats i andra trådar.

Varför anser du att dessa åtgärder är om det inte är ett straff, och vad anser du är ett straff?  

Nej, jag kallar det inte heller för konsekvens.. Det blir ju skevt...

Då verkar det ju som om vi tänker lika!
Jag diskuterar inte metoden i sig. Den har säkert sina för- och nackdelar.
Det jag reagerar på är att ordet konsekvens har en faktisk betydelse och den stämmer INTE in på skapade händelser efter ett beteende.

Jag tror som sagt att föräldrar gärna vill kalla sina straff och uppfostringsmetoder för konskvenser för att det känns bättre, men då har de inte koll på sin ordförståelse....

Jag anser att det är ett straff tillika en konsekvens. Ett straff är ju en konsekvens.

För att förtydliga. Det är inte ett likhetstecken mellan konsekvens och straff. Ett straff är en konsekvens, men en konsekvens är inte alltid ett straff .

Absolut straff. Kopierar in ett tidigare inlägg om straff och konsekvenser:

"Det är STOR skillnad mellan straff och konsekvenser, men många har svårt att skilja på dem.

Konsekvenser kan man inte "ge", de händer av sig själv som en ren följd av en viss handling. Häller du ut vatten blir golvet blött, går du ut utan kläder blir du kall, slår du lillebror får lillebror ont.

Funderar man på att "ge en konsekvens" då är det straff man är inne på. Helt enkelt.

Att uppfostra med konsekvenser handlar istället om att synliggöra vilka konsekvenser barnets handlingar skapar (och ens egna och andras handlingar också för den delen). Som vuxen måste man själv vara klar över vilka konsekvenser olika handlingar skapar och vilka man tycker att det är okej om barnet upplever.

Att golvet blir blött och att barnet blir kallt är i regel konsekvenser som är okej och bra att barnet upplever för att lära hur världen fungerar, att lillebror får ont är däremot oacceptabelt.

Varje konsekvens som sker skapar också sina egna konsekvenser; ett blött golv kan bli halt, det kan bli vattenskador etc. En nerkyld människa får minskad motståndskraft mot infektioner - kan bli sjuk. En slagen lillebror kan t.ex. bli rädd för storebror.

I det första och andra exemplet får barnet lära sig om att mildra konsekvenserna och/eller förhindra att vidare konsekvenser skapas. Barnet får en trasa och hjälper till att torka upp det man spillt/hällt ut och barnet går in och hämtar de kläder det behöver för vädret tex. 

Den vuxne som utgår från konsekvenspedagogik hjälper till att synliggöra hela skeendet och bistår även med den hjälp barnet behöver för att lösa problemet.

Det sista exemplet innebär dessutom att den vuxne kliver in med HELA sitt vuxenansvar: Det barn som inte klarar att hindra sig själv från att slåss behöver någon som hindrar det fram till den dag då barnet själv klarar det. 

Den vuxne förhindrar då konsekvensen t.ex. genom att förebygga; genom att se till att barnet inte kommer åt att slåss och att lära barnet agera på andra sätt för att visa sin frustration över lillebror.

Den vuxne mildrar också konsekvenserna genom att ta med storebror i tröstandet av lillebror de gånger de inte lyckats förhindra det; visa att det gör ont, att lillebror är ledsen och modellera sätt att trösta lillebror på/modellera hur man hanterar ledsna medmänniskor.

Allt detta; det man gör för att mildra eller förhindra negativa konsekvenser av barnets handlingar kallas ibland "logiska konsekvenser" men är egentligen mer redskap för att lära barnet se och hantera de riktiga konsekvenserna de själva skapar."

Kan väl vara både och, eller rättare sagt något där emellan..

En _naturlig_ konsekvens är det ju inte. Det är ju en konsekvens som skapas för att föräldrarna bestämmer att det ska vara följden av ett visst beteende. Men det behöver i min mening inte innebära att det är en dålig konsekvens. Det viktiga är ju att det är förutsägbart för barnet, att det är en logisk konsekvens. Att barnet VET att det är detta som händer, och att om det är en timeout, att den används på ett sätt som är logiskt.

Sen är jag inte så avig mot termen "straff" heller. Även naturliga konsekvenser kan ju upplevas lika jobbiga för ett barn, som ett vettigt straff.

Att använda timeout som straff/konsekvens i en situation där målet är att...
- avlägsna barnet från situationen för att undvika skada/att situationen förvärras
- lyfta ut barnet från situationen och ge barnet en möjlighet att lugna sig och tänka efter
- visa tydligt att det som hände inte var ok (vilket givetvis kan tolkas som "straff" om man vill)
... tycker jag inte är något fel.