• Anonym (Ledsen)

    Familjefrid och problem i relationen…

    Hejsan…


    Nu ska vi se om jag kan göra mig hörd och berätta så gott jag kan för att få stötning / Hjälp eller annat från någon eller andra som känner igen sig….


     Kan börja från början och dra mig mer mot slutet så vi kör sammanhängande inom allt.
    Jag och min sambo träffades för 4 år sedan och själv var jag i ett Gift förhållande då och vi hade enorma problem som visade sig att det bottnade psykiskt inom oss och försummelse inom familjen och ta hand om varandra.
    Iaf sep. vart det mellan oss och sambon och jag var goda vänner och pratade mycket och gick på samma utbildning och fick en lägenhet precis bredvid henne i ett 4 familjehus med att vardera lgh var 3 rum o kök. Månaderna gick och själv gick jag in i väggen och fastnade till slut på psyk här uppe och vart sjukskriven ex antal månader först så umgicks vi som bra vänner och vi gjorde väll lite emmelanåt mellan oss och kanske skall berätta jag har 3 barn varav 2st (8, 11 och 16 år nu) med den ex frun som vi har nu varannan vecka och den äldsta i ett tidigare förhållande och har bot med sin mor på annan ort och varit hos oss varannan helg och större delen av somrarna. Sambon har haft ett förhållande sen tidigare med och dom splittrades ungefär i samma veva som vi träffades och dom har en dotter som nu är 7 år i Sept.
    Ju mer tiden gick osv så hade vi samma intressen och umgicks väldigt mycket med barna och vi åt tillsammans och gjorde saker vi vart mer och mer ett par men ej hopflyttade då. Vi spenderande somrarna ihop åkte på semester med barna allt var väldigt bra och lugnt skulle man tro men viss otrohet från oss båda vart jag själv fastna i en ond cirkel av att jag fick veta att min ex fru ville försöka igen och blandande känslor som varit inom mig så fick nån sorts fix / konstig ide att vilja börja prova men tyvärr tänkte jag väldigt korkat ett par månader och ville inte med ena och ville med andra sårar oss alla rejält förarens det kom en månad då jag satte Ner foten och därmed BASTA valde min nuvarande sambo.  Vi vart även förlovade med varandra under julen och dom Bode mer i min lgh än sin, samt vi visste vi fick lov att fixa större så vart även det i Feb detta år flytt till en Villa vi fick hyra.

    Nu är det även så att hennes dotter har ett väldigt temperament och kan visa verkligen sin fina sida att skriva och retas och vara väldigt sur oftast har min sambo fått gått in emellan och försöka lugna ner under våren osv samt hon har även fått en kurator som besöker henne på skolan och försöker prata ibland med dottern. Tendenserna vart häftigare och häftigare småbråk vart till större bråk mellan mig och sambon fast vi förmodligen redan då såg det taskiga beteende vi börja med så fortsatte vi sommaren kom och vi själva åka på en minisemester och njöt i fulla drag och pratade om semestern med barna mycket och rådde om oss själv. Kan även påpeka att min son som är 11 år har ADH/Autism/Lätt utvecklingstörning mildare variant så han reagerar väldigt på ljud osv alla barn har egna rum men 11 åringen och dottern har dom bredvid varandra. Semestern med barna gick väldigt bra vi umgicks och allt flöt på utan bråk alls under semestern. Där emot hemmavid och vardagen kommer igen så själv vart jag av med mitt jobb i Juni sambon fick ej förlångt och slutade i juli vi båda var arbetslösa med lägsta nivån på a-kassan iofs hade vi extra pengar över från löner osv så det borde täcka upp Aug/Sep.

    Ett problem jag har från säkerligen tidigt är att jag har ett Temperament jag med och verbalt kan kasta ur mig saker i bråk eller diskussioner och menar oftast inte det jag säger då förmodligen av rädsla/oro eller ilska. Dessa temprament kan visa sig väldigt ILLA när jag fått snefylla och råkat blandat sprit med öl som defentivt inte hänt så ofta och detta har jag vetat länge men råkat hänt 3 ggr detta år… Under sommaren så hade vi middag ute med grannarna och tyvärr snefylla och jag själv miss väldigt vagt vad jag gjort och skadat mig själv på benet så skinet åkt bort osv vad som hänt vet ej men jag har skrikit och varit verbal ful i munnen med att klanka ner på min sambo och hennes dotter
    aldrig har jag Slagit, tagit tag i någon av dom alls överhuvudtaget däremot varit mer verbal DUM…
    Tempramentet med dotter och småbråkena gick under vardagarna och visa bråk vart värre och jag och sambon kunde bråka inför barna och häva ur sig saker som var riktad mot dottern och även mot mina pojkar från resp sida. Flertal ggr åkte dom iväg till sina föräldrar och sov över där några nätter så vi kunde komma ifrån varandra men tyvärr var det ej lugnare i vardagen jag och sambon började inte ta hand om oss eller försökte prata normalt mellan oss utan gick mer eller mindre förbi många ggr och flöt på (dumt gjort) Jag själv har kastat ut då min sambo och dottern en gång och sagt åt dom att dom får inte bo här osv för detta med bråkena som dottern uppvisat mycket mot mina barn och min sambo som hon kan verkligen skälla på och stå och grina och ha sig samt kan även tillägga att många ggr då jag själv sagt till dottern på lugnt sätt så blir det oftast lipar, svordomar eller tystnad och bara visar sig sur inför mig helt enkelt Inte vilja lyssna på mig vad jag säger, Själv uppfostrar jag mina andra pojkar bra gällande bråk osv gjort sen tidigt ålder med ex frun och dom är som vanliga barn så men dom kan explodera dom med när dottern retas och för ett väldans liv då går även dom igång och säger väldigt fula ord och heller inte vill dom bor här osv…

    Problemet som vi står inför nu och framöver är att dottern säger sig inte vilja bo här alls längre pga av hur jag sårat dom verbalt med ord, min sambo vet jag lyssnar ju på sin dotter i det läget och vi båda vill få detta och funka så nu går vi på familjerådgivningen och till o börja med går vi sep. för att prata ur oss detta verbala som jag gjort innan vi kommer till parterapin.
    Dom kommer och träffar oss lite då och då och det visar sig fungera bra för båda så.
    vi har levt sep. nu i över 1 månad och min sambo kommer börja sova här redan till helgen som kommer och vi försöker ge varandra lugn och umgås mest nu framöver.
    Viljan för oss att splitta upp detta och leva som särbos har kommit på tal och vi har pratat genom hur det skulle bli och tror vi inte vill ha den lösningen direkt.


    Hur kan vi prata med dottern bla iaf från sambons sida för många ggr så säger hon VILL DU till dottern själv undrar jag om man som föräldrer inte också borde visa att man vill få detta och funka igen och att få dottern att se att bråkena och småtjafsen är över det ser hon ju när vi träffas att vi är lugnare osv. Men hur kan vi få dottern att börja vilja sova här igen iaf att prova på hur kan man enklast gå tillväga ?

    Det tar på ekonomin att leva på skilda platser och vi går just nu på socialen och får hjälp med tillskott eftersom vi har mindre pengar per månad.
    Ingen av oss vill separera men hur kan vi få hjälp enklast med dottern och hennes inställning att det bara blir bråk te x.
    Nånstans måste man väll börja kunna få dottern att vilja sova här igen ?
    Hoppas på någon respons från folk som kanske känner igen sig eller har förslag på saker vi kan göra för att det ska bli lättare och närma oss dotterns inställning.


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-12-04 13:05
    Glömde att säga att jag går även på familjefrid för att lära mig hantera ilskan/rädslan för att ej komma ut i verbala former.. Samt fått en del böcker som hjälper mig mellan gångerna.
  • Svar på tråden Familjefrid och problem i relationen…
  • Anonym (Ledsen)

    Vet att det tar tid med mycket sorg och att kunna få förlåtelse, men kan ni ge tips och kanske skriva hur man bör gå tillväga med att få familjen att Leva igen för oss Båda vill få det att funka igen till det bättre.

  • Anonym (Ledsen)

    Ingen som har nåt eller känner igem sig något...

  • Tommy parterapeuten

    Hej
    Ni har verkligen ingen lätt situation. Jag tror att det bästa ni kan göra är att fortsätta med de insatser ni redan har och försöka att ta till er av det ni lär er där. Ni tycks vara aktiva trots att ni har det jobbigt, vilket är bra. Försök att vara uthålliga och ta ett steg i taget. Ofta kan det kännas som det inte händer något men på sikt brukar det ske en förändring trots allt.
    Hälsningar  
    Tommy 

  • Anonym (Ledsen)

    Nej som du säger det är ingen lätt sits iaf...

    Det fungerar iaf att vi får gå på fam frid till o börja med men vi känner ändå hur vi hetar till mot varandra ibland och försöker förstå henne med tanke på hur jag sårat henne och tiliten är sämre...
    Försöker ge henne space och inte höra av mig om dagarna men saknar många ggr iaf nåt spontant från henne som mildar oron/rädslan..

    Under jul o nyårshelgen har det varit upp o ner udner dagarna. Men summan e nog mest vi varit lugna mot varandra och bara umgåts.

Svar på tråden Familjefrid och problem i relationen…