1,5 år mellan barnen - fördelar och nackdelar???

jag har inte riktigt lika kort tid men 1 år och 10 månader och det fungerar alldeles utmärkt, mellan mig o min syster är det 1.5 år och visst mamma tyckte säkert det var jobbigt, för det är det ju med 2 blöjbarn osv men jag och min syster har haft så stor glädje av varandra under hela våran uppväxt och även nu så därför valde vi att få barn "tätt". När man är mitt upp i allt vad småbarnsåren innebär så spelar det ingen roll om man har ett eller flera barn som ska bytas på o välling, det bara flyter på.

Tack zezza

Någon mer???

Jag har en bror som det är 1 år i mellan sen fick vi en syster som det blev 2 år mellan henne och mig och 1 mellan bror och henne . Vi har alltid haft varandra och fick mycket av varandra. Sen kom sladdisarna mamma fick tvillingar när jag var 10 och det va underbart att bli stora syster på riktigt! Konstigt för med mina jämn gamla syskon lekte jag och busa med, dom här bebisarna skulle jag ju faktiskt ta hand om vara rädd om. Idag har jag en vuxen fin relation med mina jämngamla syskon och en liten mamma roll till mina 13 åriga tvilling bröder! Lite roligt trots att alla är mina syskon och älskade så har man olika relationer och diskussioner med min 24 gamle bror pratar man djupt med medan med mina 13 gamla bröder diskuterar man varför dom inte vill gå till skolan! Sen är man trög att man inte fatta att skolan är tråkig men det är en annan femma!

Jag har 14 månader mellan mina (äldsta är nu 18 månader och yngst 4 månader) och det är tufft!
Min dotter som är äldst är något avundsjuk plus i en trotsålder!

Alla säger att dem kommer ha roligt av varandra när dem blir äldre men just nu är det tufft! Ångrar jag att jag skaffat barn tätt? absolut inte!
Vi försökte också oss på 2:an ganska fort efter för att första tog oss 3 år att få. andra tog sig på andra försöket  

Vi har 1.5 år mellan våra: storasyster är 3 och lillasyster 1.5. Jag kan idag undra hur vi egentligen orkade, nu när barnen är något äldre och lite mer självgående.  Är kanske itne så överförtjust i spädbarnsåldern när jag tänker tillbaka. När jag ser på lillasyster och tycker att hon är liten och behöver hjälp med det mesta så far tanken till att när storasystern var i samma ålder hade jag dessutom ett spädbarn som fick gå först...

 

Det HAR varit mycket jobb med att ha båda tätt. Vi har ändå haft tur då vi sluppit sjukdomar eller kolik och sådant som VERKLIGEN verkar vara en prövning. Men. Det som är en enorm fördel är att man ju inte har något annat att jämföra med, man skapar sitt liv och sina förutsättningar själv och tar en dag i taget för det finns ju liksom inget val. Livet nu är sanneligen mycket lättare, båda är väldigt självständiga men har börjat leka tillsammans mer och mer. Tror det underlättar att lillasyster börjar tala lite mer, de kan börja kommunicera mer med varandra. Ångrar jag något? Icke. Men trots att hjärtat sväller av stolthet och kärlek väntar jag nog gärna ett par år innan jag skaffar trean.

Jag känner igen mig i Zirups inlägg. Vi har 1 år och 9 månader mellan våra två. Nu har den stora tjejen hunnit bli 3,5 och hennes lillebror blir 2 efter årsskiftet. Nu börjar det lägga sig lite och tycker att det är ganska skönt att de börjar bli större.

Den första tiden var ganska tuff. Jag tror att ju tätare man har mellan barnen ju större krav ställs på föräldrarna. Jag hade det inte så svårt med att båda hade blöja utan mer att vår tjej fortfarande var så liten när hon blev storasyster. Hon hade kanske behövt oss mer och ibland ställdes det nog för höga krav på henne. Det tog ett tag för mig att vänja mig vid att jag inte alltid kunde lyckas med att ha båda nöjda - hela tiden. Kände mig ganska  ofta otillräcklig. Men jag tror att det tog längre tid för mig att acceptera det än vad det kan göra för andra. Accepterar man att man gör vad man kan och att man har gett dem det finaste man kan - nämligen syskon så är jag helt övertygad om att man både njuter mer och upplever situationen helt annorlunda. Saker och ting ändras när man får fler barn och det är ett faktum. Det som jag upplevde som svårast var att jag saknade att inte kunde vara lika mycket med vår "stora" tjej som jag hade varit tidigare och jag kände ett visst uns av sorg över att jag inte kunde vara så mycket med vår lille kille som var alldeles ny.

Nu springer dom runt och verkligen har det jätteroligt med varandra och jag är jätteglad över att vi tog beslutet att få barnen tätt. Som tur är har vi både sparat pengar och föräldradagar så jag får gå hem med dom igen nu tills dom börjar på dagis efter sommaren -12. Jag behöver denna tiden med dom och nu njuter jag i fulla drag. Jag fullkomligt älskar att vara med dom!! Jag ångrar absolut ingenting! Men visst väntar vi med den trean - om det nu skulle bli aktuellt :o).

puffar

Vi har 1,5år mellan barnen. Just nu (sonen fyller 3 år i juli o dottern är 15mån) är det perfekt tycker jag & är tacksam att vi fått dem så tätt. Sonen gick på dagis några månader efter att syster föddes men han trivdes inte så nu är båda hemma och är så tighta... de har väldigt kul ihop och när sonen varit sjuk och bara legat i soffan så är "lilltjejen" svår att roa. De underhåller verkligen varandra redan och hittar på bus ihop.

Från början hade jag dåligt samvete mot sonen som alltid velat ha mycket närhet och man såg att han var svartsjuk när jag ammade osv även om jag läste för honom under tiden. Sen har det varit rätt tufft oxå med 2 blöjbarn och sonen har knuffat sin syster under perioder så det blev mycket passade ett tag men nu tycker jag mest det är mysigt att se den glädje de ger varandra.

Vi har 16 månader mellan våra pojkar. Det har varit kanon på många sätt:

- Vi har kunnat ha dem hemma länge
- Vi har korta dagar nu när de väl går på förskola
- De är tajtare än tajtast och går knappt en meter utan varandra
- De leker väldigt bra tillsammasn nu oh har alltid någon att leka med. Yngsta fyller 3 år på lördag och storebror är 4 år.

Men visst har det även varit jobbigt periodvis. första halvåret flöt allt friktionsfritt, men sen när lillebror blev ordentligt rörlig så kom avundsjukan och jättemycket jobb med det. Vi hade ett riktigt tufft halvår mellan det att lillebror var 8-14 månader och storebror var 2-2½ år. Sedan gick det bara över. Visst har de småkonflikter....typ jämnt  ....men det är ju inte så konstigt eftersom de lever på varandra 24 timmar om dygnet, men de är varandras stora trygghet och kärlek.  

Vi har 18 mån mellan våra killar, de är nu snart 3 och 41½. Det HAR varit jättemycket jobb och är väl fortf. till viss del, andra dagar mer och andra dagar mindre. Nu har det dock lättat! Jag ångrar det inte!  Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte har varit tufft. Men nu leker de med varandra och busar och bråkar såklart.

Men de är superkul att se att de nu har glädje av varandra!!!   Man ska dock ändå va beredd på ett par slitiga år i början.

Lycka till! 

Vi har 24 mån mellan våra, så lite mer... Nackdelen är väl att stora är så liten och att man har mindre tid att ägna åt varje barn. Att ha två blöjbarn en tid tyckte jag inte var problem mer än att det kostar o blir mkt sopor. Fördelen var att storasyster kunde och ville vara hemma när vi var lediga med lillebror o att vi på så sätt fick mer tid med henne också. Nu är de två o fyra o leker mycket men bråkar mkt också. Det är också positivt att det är lätt att hitta aktiviteter som passar båda. Positivt var också att storasyster sov middag när lillebror kom o att man fick en paus mitt på dan när de sov samtidigt.

Vi har 20 månader mellan barnen. Äldsta är 22 månader och yngsta då 2 månader. Det ÄR tufft! Det jag kan känna är att man inte hinner att njuta av den första tiden med nya barnet, eftersom stora fortfarande behöver så mycket uppmärksamhet och även närhet. På något sätt blir det att man "tar sig igenom dagen". Men jag tror och hoppas på att det blir lättare om någon månad när lillan vant sig vid omgivningarna =)

Vi har två tjejer med ca 1,5 år mellan. Ärligt talat så är det jäkligt mycket syskonrivalitet här hemma just nu, det slåss och det bråkas konstant. De är snart 2 år och 3,5 år. Men jag skulle ändå inte ändra på åldersskillnaden, tror inte det hade varit bättre med ett år till mellan. Snarare att det skulle blivit avundssjuka då, jag hade INTE för allt i världen velat ha en nyfödd nu i samband med stora tjejens 3-årstrots då hade jag blivit galen.

När vi fick lilla tjejen så var ju storasyster dryga 1,5 år och det funkade jättebra allting, ingen avundssjuka eller nånting. Hela första året var hur lugnt som helst, inga problem. Det var när lillasyster började gå och helt plösligt tog för sig lite mer som det blev bråk dom emellan. Men de har också sån fantastisk glädje av varandra och detta är nog bara en period som går över :) De kommer ha så mycket nytta av varandra i framtiden så är jättenöjd med åldersskillnaden på dom!

Flicka född 2004, pojke född 2005, pojke född 2006. 

Det har gått utmärkt och barnen har verkligen nöje av varandra. De största problemen är inte att ha barnen tätt, utan att hantera åsikter utifrån pga de val vi gjort. Vi försöker att ignorera men oftast försöker vi förklara i hopp om att ändra deras åsikter. I de flesta fall lyckas vi...

Men tråden handlade om fördelar och nackdelar om att ha barnen tätt.
Fördelarna överväger nackdelarna helt klart!

För oss var det jobbigaste när de var blöjbarn eftersom de var så beroende av oss, men samtidigt blev det svårare för oss att ge alla tre lika mycket uppmärksamhet. 

Mina pojkar är det 17,5mån mellan och jag vet ju inget annat, jag menar jag har ingen erfarenhet av att ha syskon med större mellanrum...

Tycker det gått jättebra!! Nu är de 2,5år och 4år och de bråkar, trotsar och leker precis som vilka syskon som helst, de är bästa vänner och är de ifrån varandra en kort stund så springer de sedan fram och kramar varandra :) Så rart att se!!

- Jag trivdes som mammaledig och hade chansen att vara det i hela 3 år utan stopp, när mammadagarna tog slut med ettan gick jag över direkt till tvåan.
- Så fort storebror växt ur sina kläder, kan lillebror använda de sedan.
- De funkar bra att dela rum.
- Leker med samma typ av leksaker och har samma intressen.
- Aktiviteter blir lättare då det är jämnåriga.
- Man går igenom blöjperiod, napp och vällingperiod  osv när man redan är uppvärmd och slipper känna att "man börjar om från början".
- De kommer förhoppningsvis alltid ha varandra när de växer upp och stå varandra nära med tanke på att de är så jämnåriga.

Försöker komma på nånting "dåligt" men det är svårt... Kanske när det gäller trots, känns som man hela tiden har en trotsunge, men det kanske oxå är lika bra att gå igenom när man ändå är uppvärmd, slippa känna att man börjar om från början :) Jag vet inte! Jag brukar rekomendera mina vänner att ha barn tätt (typ 1,5år).

Det "jobbiga" var väl mest i början innan man kom in i rutiner, men så var det väl även med ettan kanske? Jag hade en på 1,5år som skulle ha uppmärksamhet samtidigt som jag satt och amma, men som sagt sånt där kändes bara jobbigt i början innan man kom in i rutinerna sedan har det alltid gått bra och jag har aldrig ångrat nånting snarare tvärtom :) Ibland kan jag tänka på om vår nu 4åring inte skulle ha något syskon!! Vad trist för honom, nu leker ju han och lillebror JÄMT och ständigt tillsammans, dom har varandra helt enkelt. Syskon måste vara det bästa man kan ha som barn :)

NU pratar vi ibland om en trea och då känns det som en "sladdis", då vår lille kommer vara över 3 år i såna fall om det nu blir en trea :) Och nu känner vi lite att man får börja om, nu när man äntligen hittat sig själv igen och när man ha börjat villa ha mer egentid osv :) Men ja, det är bara "praktiska" saker som gör att vi velar just nu :) Vi får se! Kanske väntar tills de är 3,5år och 5år med.

Vi har sexton månader mellan våra äldsta som idag är snart 7 & 5½ år
Storebror och Lillasyster, småbarnstiden tyckte jag flöt på riktigt bra, lillasyster slutade med blöjorna tiiiidigt eftersom storebror hade slutat med dem, båda var helt blöjfria innan 2 års ålder. Idag är de väldigt tajta, kommer hem och leker med varandra hela kvällarna när de varit på förskola och skola.
De delar så mycket tillsammans, intressen för att samla småkryp, leka roll lekar, gräva i sandlådan, bygga lego, osv osv har kommit ungefär samtidigt och de har så mycket att ge och ta till varandra.. De leker jättefint tillsammans, även om de kan bråka en hel del också.
Lillasyster har hängt med Storebror och det har hela tiden varit på ungefär samma nivå. 

För två år sen, kom vår yngsta lilla Prinsessa, alltså 3½ år mellan Lillasyster och yngsta Lillasyster och 5 år mellan Storebror och yngsta Lillasyster, det är en stor ålderskillnad i lek även om Lillasyster får hänga med de stora på det mesta och leker det mesta tillsammans med de (väldigt tidig i utvecklingen, talet och motoriken och leker både förskola, rollekar och bygger lego)  
MEN de två äldsta har ABSOLUT mer i utbyte med varandra. Även om det är roligt med Lillasyster också.

Min äldsta blev 1,5år då lillebror blev 2 veckor. Jag har alltid tyckt att jag valt rätt åldersskillnad... I Början var det väl kämpigt just då innan man kommit in i rutinerna och vardagen, men så är det väl alltid med en liten bebis. Sedan har det ju varit lite avundsjuka från storebrors sida och trotsperioder, men ingenting som gått i överstyr... Tycker det varit kanon i övrigt.

Nu är mina små 4 år och 2,5år drygt och jag tycker det är perfekt :) De har varandra att leka med, lillebror tar efter storebror och båda är blöjfria... Växer storebror ur kläder så passar det sedan lillebror utan att de hinner kännas för gamla och tråkiga... De delar rum och går alldeles utmärkt.

När man får barn tätt så är man ju uppvärmd och slipper känna "att man börjar om igen"...

Sedan kan det ju vara så olika... Jag hade turen att få en "snäll" bebis som var nöjd (förrutom att han skulle tutta hela nätterna i början), så jag fick väl liksom vardagen att gå bra, att hinna ge storebror uppmärksamhet osv... Annars kanske det är om man får en missnöjd bebis som vill ha massor av närhet hela tiden... Men ja, det är väl just i början säkert som det kan kännas jobbigt och man tänker "vad har jag gett mig in på", men det går går ju över...

Nu har jag bestämt mig att vänta ett tag innan 3an, OM det blir en till vill säga :) Men nu slipper jag känna panik över att inte gett min förstfödda ett syskon :) Så jag tycker det är helt perfekt att få tätt mellan de två första...

såg NU att jag redan svarat på detta inlägg förrut haha :) sorry!