Vad kan läkaren se med fosterdiagnistik? OROLIG!

Kommer tänka på dig imorgon och hoppas och tror att det kommer se bra ut. Ja se till att få svar på allt du undrar och att de får ta reda på och återkomma med det de inte kan svara säkert på. Även om allt verkar toppen imorgon så se till att få nytt vul/ul inbokat om några veckor igen då oron snabbt kommer tillbaka, särskilt så här i början. kram

Håller tummar och allt annat jag kan korsa för dig/er idag.

Men moderkakan tar ju inte över förrän i v.12-14, innan dess är det ju gulekroppen. Moderkakan finns ju inte alls i v.7 t ex. Kan kanske fortfarande vara riskfyllt men kolla gärna upp, det här kanske kan lugna dig. Hoppas allt ser bra ut!

Hej.
Jag och min man fick träffa en väldigt fin läkare på spec-mvc. Hon undersökte med en jättebra ultraljudsapparat på magen. Där låg jag på britsen med maken vid sidan och väntade på att få se allt i färg.
Läkaren letade, och letade. Slog av maskinen och ville göra ett vaginalt ultraljud. Klädde av mig och satte mig. Hon hittade min bebis men den var död död död

Inget hjärta slog.

Ska åka in för skrapning i morgon.

Oh, stackars dig!! Så fruktansvärt! Har själv varit med om det två gånger, vet hur hemskt det är. Stora tröstkramar

Tack.
Kan inte tro annat än att det beror på medicinerna. Om jag mått så dåligt av den snabba utsättningen så kan väl inte något i mig leva.

Känner mig helt tom just nu. Totalt utslagen.

Jag tror inte att det behöver vara medicinerna. Det är tyvärr rätt vanligt med MA dvs missed abortion. Kan ha så många andra orsaker än dina mediciner.

Å cesso, nej nej nej. Så här skulle det ju inte bli . Så otroligt ledsen för er skull just nu. Finns egentligen inget bra att säga när sådant här sker. Förstår att du direkt tänker att det var medicinen som gjorde detta, men det behöver det ju verkligen inte vara och ta fasta på det som du skrev tidigare att oavsett orsaken så var det inte ditt fel något i det här. Förstår att du efter först all oro och skräck över att behöva ta beslut om att ev behöva avbryta graviditeten till att få detta sorgliga besked idag verkligen har fått mattan undandragen under fötterna. Skulle så gärna vilja kunna göra något för att underlätta i det hela, men sörj, gråt och förbanna, det är lättaste sättet att sedan orka komma igen på. Jag upplevde lite samma tomhetskänsla som du nog har vid mitt utomkveds. Lyckades äntligen bli gravid så satt det fel och kunde inte bli något ändå. Massa kramar.

Tack så mycket för ditt fina stöd i denna tråd!

Allt gick så snabbt så jag hann inte med. Skulle ju fråga frågor om bebisens mående. Jag fick förresten bra svar. Blev så lättad över den information läkaren tagit fram.
Sen plötsligt fanns inte bebis mer. Väldigt konstig känsla att tala om hur det ska komma ut. Läkaren tog genast upp medicinering och menade att det kanske är bar att sätta in någon medicin igen. jag tror att hon blev orolig för mitt välmående. Hon gav mig alternativa förslag på mediciner som man inte behöver sätta ut om man blir gravid igen.
"Nej nej" kände jag. Panik! Jag som klarat detta nu!
Jag sa att jag inte ens vet om jag vill prova få fler barn nu. Då föreslog hon att sätta in en spiral vid skrapningen. Men jag sa "nej". har ingen aning om hur jag känner, vad jag känner., eller vad jag vill. Det här måste få sjunka in.
Försöker tänka att allt har en mening. Och är samtidigt tacksam att jag fick komma dit idag och inte upptäckte detta på rutinultraljudet om 10 v.

Tusen tack för ditt fina stöd. och jag hoppas verkligen att du kan släppa din oro!

cesso - Så lite så. Ja men precis, ge det tid. Självklart måste detta få sjunka in och ni landa i hur det nu blev, innan ni kan börja fundera på hur ni vill gå vidare. Ni kommer med tiden komma fram till vad ni vill och hur ni vill göra. Självklart har allt en mening och även om man inte vill tänka så, så är det ju som du skriver bättre att det sker tidigt än sent och bättre att det sker spontant än att man skulle behöva ta det hemska belsutet att avbryta, men det gör ju inte att man sörjer och tycker det är tungt ändå så klart. Min oro släpper nog inte i första taget, får försöka hitta bra sätt att hantera den på istället och tänka på det du skrev, att allt har en mening och visar det sig vara ngt avvikande med fisen med tiden så hanterar vi det då.

Vår ena pojk föddes med en missbildning på tarmen, han är nu snart fyra år och är som vilken liten busunge som helst. Innan man utrett hans missbildning ordentligt fick vi veta att han även kunde ha downs syndrom, vilket han inte hade- och Min mamma sa då att barn med särskilda behov, vilka de än må vara, väljer sina föräldrar. De orden har fastnat i mig och jag känner verkligen att om vårt kommande barn har någon sjukdom eller liknande så kom han till oss för att vi är de som kan, orkar och vill ge honom allt han någonsin kan önska.

Med detta inte sagt att jag inte förstår din oro men min mammas ord fick mig att härda ut under en lång och svår period.

Styrke kramar till dig.

Nu är det klart. I natt vaknade jag av onda "värkar". Säkert hade kroppen börjat jobba på att så småningom stöta ut det nu när jag förstått att den var död. Ingen blod kom så vi åkte in på skrapningen i alla fall. Alla var väldigt gulliga och operationen gick bra.
Efteråt fick jag träffa en jättefin läkare som frågade hur jag mådde och jag beskrev hur jag upplever "fritt fall" nu. Hur allt känns svart och tomt.

Läkaren blev helt chockad över hur snabbt jag kapade alla mediciner. Han sa att så gör man aldrig. Ex: ska dessa minskas oerhört sakta, i månader. Det kändes lite bättre då när jag förstod att jag egentligen inte haft en chans att må bra eftersom kroppen inte kan klara en snabb utsättning av mina mediciner. Tänker att det kanske var den chocken som stoppade bebins utveckling. Men man kan ju inte veta.

Nu hoppas jag att jag snart kan se livet ljusare igen. Jag fick nya mediciner utskrivet och ett äldre märke som är väl beprövat hos gravida. En medicin som jag inte ska behöva sätta ut om vi väljer att försöka få fler barn sen. Det känns skönt.

På något sätt känner jag en viss lättnad. Nu  behöver jag inte oroa mig mer. Och nästa gång ska jag vara beredd och behöver inte gå igenom oron över att jag äter farliga obeprövade mediciner.

Just nu vet jag inte när jag kommer vilja prova igen. Men jag tror att jag kommer vilja det någon gång inom närmaste året. Nu ser jag fram emot att snart börja må bättre och jag känner mig mindre misslyckad som inte klarade utsättningen utan att må riktigt dåligt. Jag hade inte en chans. Och jag tror inte pyret hade det heller.

Usch vad tungt, men skönt ändå att det är klart och att allt gick bra el vad man nu ska säga under sådana här förhållanden. Bra att du har fått annan medicin också. Vad dåligt av den läkare som sade att du skulle fasa ut så snabbt. Det som är det jobbiga också, alla dessa olika bud. Hoppas du kommer börja må bättre snart och så småningom även redo för nytt försök. Kram

Tack så mycket!
Det har varit de värsta veckorna på länge det här! Riktigt tungt. Men jag försöker tänka att allt har en mening även om jag inte vet om det än. Det positiva är att jag nu vet mer inför nästa gång. Och att jag fick byta medicin.

Nu ska jag sörja ett tag, och vänta lite med att ens tänka tanken på att skaffa barn, men då planerat. Det positiva är kanske att jag då inte behöver oroa mig över allt som oroat mig denna gång.