Sexualitet...

Har ingen någon synpunkt om hur man kan hitta tillbaka till varann när lusten bara är off???

Låter inte alls roligt, och faktiskt ganska orättvist från hennes sida... Kanske vore det något att ta hjälp av familjerådgivningen för att främst lösa knutarna i hur ni kommunicerar med varandra och problem som uppstår i er relation?

Jag tycker mig ana ganska så mycket desperation i ditt inlägg. Vad din fru säger till dig är kanske att hon inte är attraherad längre. Ingen kvinna attraheras av en desperat man så det är inte så konstigt. Du måste börja ställa krav på henne. Inte vad gäller sex men i relatonen i stort, du måste hitta ditt värde. Att tala om att andra är bättre är inte konstruktiv kritik, det är en ren förolämpning mot sin man och något du absolut inte ska acceptera. Jag förstår att du inte tänder på henne. Hittar tillbaka kan du endast göra genom att rycka upp dig själv och inte acceptera kränkningar eller dåligt beteende.

Inte kan göra henne sexuell...? Jag tror inte jag förstår vad hon vill. Det är ju inte bara ditt ansvar.

Att hon jämför dig med andra känns taskigt och helt meningslöst, det vinner ingen av er på. Jag skulle ta hemskt illa vid mig om jag blev jämförd med tidigare flickvänner. Särskilt om jag fick veta att de varit "bättre" än jag!

Hur länge har ni varit tillsammans? Har sexlivet fungerat bra innan? Kan ni prata öppet om fantasier och vad ni gillar i sängen?

...försöker hela tiden förklara för henne hur opsykologisk hon är i sitt handlande. Kräver att göra henne sexuell och sedan kränker ens beteende och tillintetgör en fullständigt, men förstår att jag måste ställa krav. Hon håller dock på att hota med än det ena än det andra och till slut våga man inte göra någonting...hmmm

Känslomässig utpressning. Att hota med att dra tillbaka sin kärlek eller förneka att den andra älskar en om man inte får sin vilja igenom.

Hon låter väldigt barnslig. Hur kan man bestämma sig för att analysera sönder intimitet? 
Vem gjorde henne till drottning tro?

Be henne att inte snacka så mycket, utan ge sig hän istället:)   

..det har gått en tid, men knappast blivit bättre. Problemen började ganska tidigt i vårt förhållande när jag upptäckte att hon var fruktansvärt svartsjuk. Vi hade lite olika sätt att se på bemötande i relationer. Något jag har fått anpassa mig till efter hennes normer. Tycker i och för sig inte det är fel, men vet att jag av den anledningen kom med en del "halvsanningar" i början då jag var rädd att hon skulle tolka mig fel. Ingen otrohet på något sätt, men jag var ändå rädd att hon skulle tolka det på annat sätt än jag gjorde. Jag skulle givetvis ha facat ev. tveksamheter direkt, så hade dessa problem förmodligen minimerats.
Tyvärr har jag fortfarande lite problem att känna mig avslappnad i hennes närvaro och det gör att spänningarna ökar. Hur ska man kunna bearbeta detta? Jag pratar med henne om detta, men hon tycker bara att jag ska bete mig som hon vill
Skulle verkligen behöva bolla tankar och idéer med någon utanför vårt förhållande, men så fort jag tar upp det med henne vill hon bara prata om att det är bättre att göra slut. Vad f-n ska man göra rent ut sagt????

Gör slut! Det hon håller på med är misshandel. Precis lika ful och jävlig som fysisk misshandel förutom att den inte lämnar spår på utsidan av kroppen.

För din egen hälsas skull måste du lämna henne. Kommer bli riktigt jävligt svårt för hon har mängder av känslomässiga hållhakar på dig. Det kommer vara ditt fel och hon kommer anklaga dig för att hon mår dåligt av det och en massa annan skit. Bryt med henne och gör det helt. Aldrig mer någon kontakt med henne. Hon kommer sprida skit om dig helt säkert men det är för att hon är en ond människa.

Du är bättre än henne så strunta i hennes sjuka beteenden. De är hennes och något hon får hantera själv.   

...RUSI2, tror tyvärr också det blir enda lösningen till slut. Dessvärre har vi också två gemensamma barn som redan har fått sitta emellan och som hon tidigare uttryckt aldrig vill ha kontakten med om vi gör slut. Hon är en fantastiskt kärleksfull mor och en oerhörd pedagog som skulle vara det bästa för deras utveckling och uppväxt. Vill verkligen inte att de ska förlora sin mamma, men vad är alternativet!!!???

Inget som jag ser det. Det är inte meningen att du ska offra ditt liv på din frus egoaltare för barnens skull. Om hon ser det som du beskriver det så verkar hon inte vara typen man vill hålla i handen när åskan går iaf.

Barnen kommer få det bra om de slipper leva i en familj där den vuxenrelationen är bra. Att ta med sig erfarenheten av hur ni lever låter inte bra alls. 

...Nej, det är verkligen en plåga! Barnen ska inte behöva lida mer av vårt ständiga gräl. Nu vet jag att hon mår väldigt också och det är väl just då jag borde hålla. Måste erkänna att jag har haft svårt att hitta min manlighet. Hon är själv väldigt stark utåt och försvarar. Det har väl gjort att jag känner mig för lite man i hennes närhet, vilket gör att mitt självförtroende sviker. Vet att jag måste ta tag i det själv, men känner verkligen att jag behöver ett "bollplank"...

Följande TS....

...är inga tecken på ett friskt äktenskap.
Ta en rejäl funderare på om är värt att satsa på att försöka vidare.

Det här låter som ett djupt och allvarligt problem. Jag skulle rekommendera samtalsterapi och om det inte är acceptabelt för henne att fundera på att avbryta relationen.

Förstår inte den här meningen: Nu vet jag att hon mår väldigt också och det är väl just då jag borde hålla.

Hon verkar inte vara så bra pedagog. En bra pedagog arbetar med positiv förstärkning och det gör hon inte med dig. Vad hon än vill ha av dig så kommer hon inte få det genom att sitt nuvarande beteende.

Du har helt rätt i att du själv måste ta tag i ditt dåliga självförtroende. Det är däremot i princip omöjligt om man ständigt blir utsatt för elakheter från den man lever med.

Lite OT:
Jag har undrat ett tag över frågan om makt och våld. I relationer så utövas det oftast våld av mannen mot kvinnan. Det brukar förklaras på olika sätt kopplade till makt. Män kan alltså utöva fysiskt våld för att uppnå något relaterat till makt. Sen tänker jag att män och kvinnor är båda människor och inte så olika. Kvinnor borde därför också ha intressen relaterade till makt. Jag utgår från att det finns lika många idioter eller socialt/relationellt/emotionellt handikappade individer i båda könen. På vilket sätt utövar kvinnliga idioter makt i relationer?

Tog det här från ett inlägg i en annan tråd. (Tack KP)

"Här är en sida jag tycker du ska titta på www.kvinnofridslinjen.se, där står bl a så här;

Psykiskt våld

Precis som fysiskt våld kan psykisk misshandel se olika ut. Det kan handla om att bli hotad och skrämd med fysiskt våld eller att bli förnedrad och tvingad till kränkande handlingar.

Att ständigt bli kränkt med ord är också psykisk misshandel. Till exempel att bli kallad hora, ful, oduglig eller dum i huvudet om och om igen. Den typen av psykisk våld kan vara svår att se eller sätta ord på. Att jämt bli kritiserad och ifrågasatt av sin partner kan göra att man bryts ner och tappar självförtroendet.

Psykiskt våld kan vara att bli isolerad från omvärlden av sin partner. Att man inte får utöva sina intressen, röra sig fritt utanför hemmet eller umgås med släkt och vänner. Eller att man blir förlöjligad, blottad eller förtalad inför andra av sin partner.

Psykisk misshandel kan också vara hot – eller andra destruktiva handlingar – mot barn, husdjur, ägodelar och ekonomi. Det kan även innebära att man blir hindrad att göra saker som att äta, tvätta sig, sova eller att få den sjukvård man behöver.

Läs mer om psykiskt våld i NCK:s kunskapsbank:

Våldets uttryck och mekanismer"

TS, Hur gamla är ni?
Ta en rejäl funderare på hur du vill ha det. Rådet om samtalsterapi är bra, sök på kommunens sida om familjerådgivning. Att ta hjälp är inget tecken på nederlag, det är ett tecken på att man är vuxen och tar ansvar för sitt liv, mående och att man är en ansvarsfull förälder.
Framförallt, se till att bryta denna destruktiva tillvaro.
Om du mår dåligt så är du ingen bra förälder och era barn får en ganska skev bild på hur en familj skall fungera.

Oj, vad längesen jag hade tillfälle att komma tillbaka in hit...

Tack för alla tankar, idéer och svar! Hoppas komma tillbaka tillsammans med min hustru och att det kan bli den lilla fina familjen som jag ser framför mig. Vet att det inte gör sig själv, men utan rätt inställning når vi aldrig dit

Kamrat,
Varför plågar du dig? Varför låter du henne ta tid av ditt liv. Hon "misshandlar" dig och trycker ner dig. Det är dags att inse att hon har bränt sina broar och du har något att ta tillbaka som du har förlorat.

Visar hon ingen vilja så varför skall du dra allt själv kring er relation.