- +
- Artiklar
- Planerar
- Förälder
- Mina länkar
- Skapa en ny tråd
- Regler
- Forum
- Senaste
- Nya trådar
- Omröstningar
- Quiz
- Obesvarade
- Hetaste
- Kategorier
- Adoption
- Adopterad/vuxen
- Förälder
- Hemma igen
- Hjälp/Råd
- Intresserad
- Land
- Under utredning
- Väntar barnbesked
- Övrigt
- Ekonomi & juridik
- Ekonomi
- Familjerätt
- Företagande
- Juridik
- Konsument/Inhandla
- Lån & skulder
- Spartips
- Övrigt
- Familjeliv.se
- Artiklar
- Dagens fråga
- Efterlysning - media
- Familjeliv - sajten
- Familjeliv förslagslåda
- Helgvärd
- Information
- Jultävlingar på Familjeliv
- Ny på Familjeliv
- Träffar
- Tävlingar - av Familjeliv
- Tävlingar - av medlemmar
- Övrigt
- Fritid & hobby
- Dator & Teknik
- Foto & Video
- Internet
- Motor
- Photoshop
- Pyssel
- Scrapbooking
- Släktforskning
- Spel
- Sport & Fritid
- Teknik
- Övrigt
- Fråga experten
- Barnmorskan
- Öron-näsa-hals- läkaren
- Inaktiva
- Förälder
- 40+
- Allergier
- Amning
- Attachment Parenting
- Barn 0-12mån
- Barn 1-2 år
- Barn 3-5 år
- Barn 6-12 år
- Barn/funktionshinder
- Barnböcker
- Barnkläder
- Barnomsorg
- Barns utveckling
- Barnvagnar
- Bilbarnstol/Säkerhet
- Blöjfri bebis-EC
- Blöjor/Potträning
- Bärsjal / Bärsele
- Dop & Namn
- Efter förlossningen
- Enbarnsföräldrar
- Ensam förälder
- Far/morförälder
- Flaskmatning
- Flerbarnsförälder
- Fosterförälder/barn
- Funktionsnedsättning
- Föräldrapenning
- Hemmaförälder
- Inhandla
- Kost/Matvanor
- Mobbning
- Mor-och farförälder
- Namn
- Njutningsföräldrar
- Pappor
- Pedagogik
- Prematurbarn
- Regnbågsfamilj
- Relation/samliv
- Resa med barn
- Skola
- Styv/Bonusförälder
- Syskon
- Sång/Lek/Boktips
- Sömn/Dygnsrytm
- Tonåring
- Tvillingförälder
- Ung förälder
- Ungdomar
- Uppfostran
- Utlandsförälder
- Varannan-veckas förälder
- Åkomma/sjukdom
- Övrigt
- Barnkalas
- Lekar och aktiviteter
- Gravid
- 40+
- Andra trimestern
- Arbetslivet
- Ensam gravid
- Fosterdiagnostik
- Fosterutveckling
- Förlossning
- Förlossningsrädsla
- Första barnet
- Första trimestern
- Grav. komplikationer
- Hälsa & Kost
- Inhandla/preparera
- Kejsarsnitt
- Mammakroppen
- Namn
- Oro för missfall
- Pappagrupp
- Regnbågsfamilj
- Samlevnad
- Syskon
- Tredje trimestern
- Tvillingar
- Ultraljud
- Ung & Gravid
- Övrigt
- Smärtlindring
- Hus & hem
- Bakning
- Dryck
- Heminredning
- Hus
- Lägenhet
- Matlagning
- Trädgård
- Övrigt
- Husdjur
- Akvarium
- Burfåglar
- Hundar
- Hästar
- Kaniner
- Katter
- Reptiler
- Smågnagare
- Övrigt
- Kropp & själ
- Filosofi
- Frivilligt barnlösa
- Glädje
- Kosthållning
- Medialt
- Mode
- Psykologi
- Relationer
- Rädsla/skräck
- Singel
- Skönhet
- Sorg
- Tatuering & Piercing
- Träning
- Vikt
- Övrigt
- Hälsa
- Känsliga rummet
- Abort
- Adoption
- Allmän debatt
- Barnlängtan
- Ekonomi
- Familjehem
- Familjejuridik-Vårdnadstvist
- Familjerätt
- Förlorat barn
- Förlossningsrädsla
- Föräldraskap
- Graviditet
- Kroppsligt
- Missbruk
- Missfall
- Misshandel/Våld
- Myndighetskontakt
- Psykisk ohälsa
- Relationsproblem
- Skilsmässa/Separation
- Sorg
- Styvförälder
- Svårt att få barn
- Medlemstrådar
- Allmänna
- Föräldrar
- Föräldrar med funktionsnedsättning
- Planerar barn
- Väntar barn
- Nöje
- Bloggliv
- Böcker
- Film/TV
- Humor
- Högtider
- Kultur & Konst
- Musik
- Nöje
- Poesi
- Shopping
- Övrigt
- Resor
- Pappagrupp
- Fritidsintressen
- Föräldrapenning
- Graviditet
- Infertilitet
- Pappaledighet
- Provrörsbefruktning
- Spel
- Sport
- Övrigt
- Planerar barn
- 40+
- Barnlängtan
- Ensamstående/Singel
- Fertilitet & Kropp
- Förberedelser/kost
- Graviditetssymtom
- Graviditetstest
- Kvinnosjukdomar
- Oro för missfall
- Preventivmedel
- Regnbågsfamilj
- Relation & samliv
- Syskon
- Utredning
- Äntligen gravid
- Övrigt
- Samhälle
- Anonyma diskussioner
- Arbete
- Etik
- Fråga mig vad du vill
- Irritation
- Jämställdhet/Genus
- Natur & Miljö
- Nyheter
- Politik
- Religion
- Samhälle
- Språk
- Studerande
- Vetenskapligt
- Välgörenhet
- Övrigt
- Valet 2014 - Vad tycker du?
- Sandlådan
- Egotrådar
- Ironi & satir
- Lektrådar
- Tro det eller ej
- Sex & samlevnad
- Föräldraskap
- Homo/bi/trans
- Könssjukdomar
- Leksaker/hjälpmedel
- Minskad lust
- När man inte vill
- Otrohet
- Sex & graviditet
- Sex & Sånt
- Sex efter förlossning
- Skydd
- Smärta/Obehag
- Ställningar
- Svårt att få barn
- 40+
- Behandlingar
- Ekonomi
- Endometrios
- Fertilitet och kropp
- Insemination
- Läkemedel
- Manlig infertilitet
- Ofrivillig barnlöshet
- Oförklarlig barnlöshet
- PCO
- Provrörsbefr. / IVF
- Regnbågsfamiljer
- Relation och samliv
- Ruvare
- Sekundär barnlöshet
- Singel
- Spermiedonation
- Svårt -bli gravid
- Upprepade missfall
- Utomkvedshavandeskap
- Utredning
- Äggdonation
- Ägglossning
- Äntligen gravid
- Övrigt
- änglarum
- Anhöriga
- Avbruten graviditet
- Begravning
- Grav/Minneslund
- Missfall
- Sjukvård
- Sorg
- Väntan
- Änglabarn
- Änglasyskon
- Övrigt
- Annonsera
- Kontakt
- Säkerhet & regler
- Cookies
-
Piaz68Äldre 14 Dec 11:007988 visningar4 svar47988
Hjälp, min dotter har inga kompisar längre!
Jag är orolig för min dotter som går i ettan. Problemen började när hon bytte förskola vid 4,5 års ålder. Innan det upplevde vi henne som ett visserligen envist och viljestarkt barn men trots det smidig i umgänge med andra och som en populär kompis i dagisgruppen. Efter förskolebytet har situtionen successivt försämrats. Det började med första utvecklingssamtalet på nya förskolan där det kom fram att vår dotter har svårt för sociala relationer, hamnar ofta i konflikter och är mycket känslig och gråter lätt och får utbrott/låsningar som var svåra för personalen att hantera. Hon får även utbrott hemma ibland och detta blev värre under en tid och även för oss föräldrar var det svårt att hitta en strategi vid dessa låsningar som ofta börjar med att hon känner sig kränkt eller orättvist behandlad på något sätt, och ofta saknar det för oss vuxna en verklig grund, eller att en mycket liten sak blir väldigt stor för vår dotter. Personalen på förskolan tyckte att vår dotter var jobbig och besvärlig förstod vi och hade egentligen inte något positivt att säga om henne trots att hon är en mycket kreativ och duktig tjej på många sätt!
Sedan hon började i förskoleklass förra året har situationen inte blivit bättre, snarare tvärtom. Nu i ettan har hon fått färre och färre kompisar och ny har hon i princip inte någon kompis i skolan som hon leker med efter skolans slut och det är aldrig någon kompis som ringer henne och vill leka heller längre. Det har gått så långt så att hon inte själv heller frågar om hon får ta med en kompis hem längre – något som hon alltid gjort nästan varje dag tidigare, troligen beror detta på att det inte finns någon kompis i skolan som vill leka med henne heller och jag tror att hon har slutat fråga. De kompisar hon hade tidigare har börjat leka med andra kompisar i stället. Hon vill inte berätta så mycket om vad som händer i skolan men vi vet att hon är ledsen och gråter varje dag i skolan, men enligt personalen så har det ”blivit bättre”, dvs hon gråter inte lika mycket. Hon har ändå berättat att hon känner sig ensam i skolan och om några situationer när hon frågat klasskompisar på rasten om hon får vara med och det svarar undvikande, vi vet inte riktigt, vi ska fundera en stund… och sedan är rasten slut innan de svarat, eller så svarar de att nej tyvärr det går bara att vara två eller tre på den här leken….
Min dotter lägger skulden på sig själv är jag rädd och säger att hon får inga kompisar för att hon gråter så mycket och hon vill sluta gråta men kan inte säger hon.
Skolpsykologen var inkopplad under vårterminen i sexårs men sedan blev det sommarlov och byte av lärare i ettan och sedan har fritidspersonalen sagt att det går mycket bättre och läraren säger också att de jobbar med att hjälpa henne när hon blir sådär ledsen. Men jag är orolig för min dotter och det gör ont att hon inte har några kompisar längre och vet att hon inget hellre vill än att få vara med och leka med kompisar hon också. Jag misstänker att min dotter blir utfryst i skolan av sina kompisar.
Vi har också kontakt med BUP angående vår dotter för att hjälpa vår dotter att inte reagera så starkt på saker och ting, att lära sig att hantera sina känslor och att bli bättre på att sätta sig in i att andra kan tänka/vilja andra saker än hon själv. Hon har svårt med detta men jag misstänker också att det kan finnas saker som händer i skolan som förstärker/förvärrar för henne.
Jag blir väldigt ledsen över att min lilla tjej har det så här jobbigt, det ska inte behöva vara så att hon ska behöva vara ledsen och gråta flera gånger per dag och känna sig ensam i skolan. Hon säger att hon har slutat säga till personalen nu när hon tycker att någon varit dum, de lyssnar inte ändå säger hon…. ? Jag har bokat in ett möte med hennes lärare nu igen för att ta upp min oro och för att kräva att skolan också behöver ta tag i det här, om det faktiskt kan handla om mobbing.
Är det någon som har några kommentarer eller tips på hur jag ska gå vidare med detta? -
Svar på tråden Hjälp, min dotter har inga kompisar längre!
-
MenÄldre 14 Dec 20:45
Stackars din flicka:( Självklart ska hon få känna sig trygg och glad i skolan!
Bra att du tar tag i detta nu. Ge dig inte förrän du är säker på att din dotter har det bra på dagarna! Nu vet jag ju inte hela er situation, men spontant tänker jag att ni verkligen borde fundera på om inte ett skolbyte genast vore det bästa! Försök isåfall hitta på vettig anledning till skolbytet som ni talar om för flickan istället för den verkliga anledningen. Om ni inte har möjlighet till byte så måste du vara riktigt hård mot skolan så att utfrysningen stoppas genast.
Hoppas det ordnar sig snabbt...stort lycka till! -
nike01Äldre 15 Feb 09:20
Hej!
Läste just ditt inlägg.
Fick igår ett mail fr min dotters 2 lärare om att vi ska träffas ang min dotters kompisbeteende i skolan mm.
Ditt inlägg skulle lika gärna kanna vara jag, det är så otroligt likt våran situation.Vår dotter går i ettan. Hon har visserligen fortf kamrater som vill följa med hem till oss och leka men det är alltid på min dotters iniativ och aldrig deras.
Hon hamnar ofta i konflikter med kompisar. Vi har vetskap om vår dotters bestämda sätt, envishet och gärna säger först och tänker sen.
Att få veta vad som händer i skolan har varit svårt då hon sällan vill berätta, om jag frågar kan hon svara att mamma, det är lungt, vi har rett ut det där. Vi är vänner igen.
Men jag känner ju själv att något är det och det gnager i mig. Jag känner mig som en dålig förälder som inte fått bukt med hennes ibland dåliga sätt men hemma är hon hur gullig och go men mkt betämd. Ibland undrar jag om det bor en liten tonåring i henne för att sedan bli liten och bedrövad. Jag bara undrar om ni har fått hjälp? Jag vet inte vart jag ska vända mig, min man har negligerat detta problem medan jag har varit på min vakt länge. Men nu förstår han nog att jag inte hittar på. Mitt problem är dessutom att jag inte vet vilka verktyg jag ska använda för att stärka henne i det sociala beteendet.
Hur har det gått för er?