Hej TS.
Jag är 1.48cm och väger 48kg ungefär, är 26år. Jag har varit hos läkare för koll av växten osv när jag var yngre men gränsen för dvärg är 1.30cm så där var jag inte, hade inga defekter på kroppen eller något utan jag tillhör skaran "kortväxta" helt enkelt =)
Såklart var vissa elaka när jag var yngre mot mig för jag var/är så kort, slutade ju växa när jag fick min mens som dessutom var tidig, runt 11-12år. Och då växte alla omkring mig före såklart.
Men min mamma kom till skolan och pratade med lärarna, rektorn och så, dom tog sedan upp det i varje klass om mobbning/växt/kroppar/hur alla växer olika och olika snabbt/ m.m, inte som om någon fick skulden eller så utan dom tog upp det som ett allmänt ämne så alla skulle förstå varför och hur ungefär.
Då vi hade en tjej som var 1.70 nästan i 5:an när jag var som sagt 1.45 typ så blev det självklart att ta upp alla sådana ämnen för dom andra barnen, barn förstår ju mycket väl. Och visst kom det ändå kommentarer efter det ändå men som någon skrev ovan, jag var lite rapp tillbaka med "kort & snabb", spelade fotboll och blev kallad för "illern som sprang för sitt liv" hela tiden då jag kom undan alla hela tiden, haha.
Så OM det visar sig något eller inte, ta upp det med skolan, lärarna och be dom gå igenom det med klassen, man går ju även igenom barn som har diabetes (eller gjorde det på min tid i alla fall) och förklarar vad det innebär, låt din dotter stå på sig också kan jag tycka! På rätt sätt självklart.
Jag mår bra idag btw, min familj är kort, 150 - 165 är nog den längsta, min bror fick tillväxtsprutor innan pubertet så han fick mer längd, 175cm idag. Men min man är 1.85 och hela hans familj är mellan 1.80 - 2m, haha. Så kanske får våra barn mellanlängden sen, haha.
Viktigt bara din dotter mår bra och inte ser det som för mycket psykiskt jobbigt. Lycka till!