En liten solskenshistoria
Hejsan...har följt detta forum lite sporadiskt och fått intrycket av att de flesta tror att familjehem är man för att tjäna pengar och för att man inte kan få egna barn.
Detta är mitt liv....Jag är 30 har tre egna barn en liten pluttas på ett å sen de andra på 11 å 6.
I förrgår flyttade våran placering hem till sina biologiska föräldrar.
Han är 15 år och vi kommer sakna honom som attan =) Men hur gärna vi ville att han skulle stanna så såg vi hur hans ögon lyste så fort vi pratade om att snart blir det hemflytt.
Vi har alltid varit positiva mot hemgång borta bra men hemma bäst. Så finns den möjligheten att barn kan få flytta hem är väll d det optimala.
Jag blev familjhem för att få ta del och hjälpa barn och ungdomar och även föräldrar. Jag vet att det finns många trasiga själar som behöver få läka sig själva innnan man kan ta hand om föräldraskap, då ser jag mig som en avlastning för stunden....jag är inte ute efter att ta någons barn.
Fick ett sms igår av våran vi kan kalla honom linus...han tackade för att vi hade gjort tiden som var jobbig för honom lättare.
kort efter får jag ett sms av hans mamma där det står tack för allt ni har gjort....nu börjar jag snart gråta =(
Vi har inte gjort så mycket tycker jag men jag förstår att det kanske är mycket för dom, jag hade ett extra rum ledigt vi hade tiden för läxläsning och mat på bordet. På vårat fredasmys finns det plats för flera osv osv
Jag är glad och lycklig för att den familjen fått en underbar julklapp och den har dom gett sig själva dom har klarat att samla familjen igen, dom har kämpat hårt och nu är dom hela igen =)
Jag önskar dom all lycka i framtiden.....och jag??? hm vi börjar om igen vem kan sluta när jag vet att fler familjer behöver hjälp.
Jag har juh åxå fått en underbar julklapp fått se en familj återförenas igen =)
