Ego-bonusmammor!!!!!

Bra skrivet, är bonusvuxen själv (ogillar ordet bonusmamma), jag ser och hör många som klagar, vad finns att klaga på? VI är den "onormala" ekvationen i förhållandet, jag måste anpassa mig till deras liv och möta upp dem och bli vän med alla inblandade innan jag får ta plats snett bakom pappa i familjen för bio går alltid före bonus, nu har jag och mamman ingen relation då jag tycker att man kan vara artiga och prata när man träffas och det behövs men annars har jag inget utbyte av henne, hon säger till min partner att hon tycker att det är bra att barnen kommer överens med mig men gillar inte att dottern öppnar upp sig för mig, hon har flertalet gånger sagt "hon och hennes jävla hund" eller "hon den där jävla" om mig till barnen som de berättar för mig (utan att jag vill höra vad som sägs hos henne), hon blev smått knäckt då dottern gjort en julklapp till mig..

Hon har väl vart anti ifrån första stund men försökt att vara artig och så till en början... (vi känner inte varandra så kan inte säga något om henne alls mer än att hon säger konstiga sårande saker till sin dotter ibland).. på senare tid har hon varvat med att tala om mig till pappan för att nästa sekund tala om sin nya som ingen sett eller hört talas om innan, till att tjaffsa om pengar hon vill ha och möbler som hon lämnade som ingen ville ha vid flytten till att nästa stund säga att hon känner sig ensam och funderar på om de skulle vart lyckligt gifta fortfarande om de flyttat och skaffat ett till barn..

Säger inget annat än att det är synd om henne för att hon ställer till det mellan henne, barnen och pappan när hon drar igång och att jag hellre hade sett att hon kunde lämna barnen när jag är hemma istället för att han ska hämta för att jag är där så vi kan visa barnen att vi vuxna respekterar varandra och kan vara i samma rum utan omsvep.

Jag lever med bonusbarn och det fungerar nu väldigt bra. Det som jag har sett som ett problem är att jag i många situationer inte har "rätt" att tycka och bestämma. Därtill anser jag i många fall att min sambo har alldeles för slapp uppfostrings"teknik" och curlar en massa. Jag anser som många andra att gemensamt hem = gemensamma regler. Så är dock ofta inte fallet, det är säkert fler som känner igen sig. Det handlar då inte om att barnet i sig är en börda, utan snarare det som blir runt omkring, allt merjobb som det innebär för mig när sambon inte kan "med" att ställa krav (han är tonåring nu). Det blir givetvis ett irritationsmoment ibland! 

Har varit med om detta själv. Nu är jag iofs. vuxen men det känns som igår. Hade en pappa som igentligen inte var min biologiska pappa men hade skrivit på faderskapet. Han och mamma separerade och han träffade en ny fru. Hon var en riktig ragata. Hon gjorde allt för att separera mig och pappa. Hon var elak och beräknande. satte alltid sin son först och han var också elak. Förstörde mina saker och skyllde på mig. Tillsut så orkade jag inte hälsa på pappa så mycket och då satte hon in nådastöten. Hon talade om för honom att hon tyckte det var onödigt att han skulle betala underhåll för en unge som ändå inte va hans..Så han valde henne och sa upp faderskapet utan minsta förklaring när jag var 13 år..Sen hörde jag aldrig mer från honom...
Det som gör att jag kan gå vidare är bla. att jag vet att han är steril så han kan aldrig få barn eller då barnbarn. samt att mammas nya man har ställt upp och funnits där som en riktig pappa.

Jojjo841212 -  Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med dig och prata om bonusfamiljens fördelar.
Maila mig så berättar jag mer: familjtv@gmail.com

Jag förstår bonusföräldrar som behöver "lätta sitt hjärta" och gnälla lite över sina bonusbarn ibland. Däremot behöver man ju inte vara elak och respektlös i det man skriver.

Jag har själv en bonusdotter som är 12 år och det är inte lätt alla gånger. Tjejen är i början på tonåren och är en riktig "satunge" många gånger men är även helt fantastisk andra gånger (som normala tonåringar brukar vara). Oftast har jag inget tålamod alls med henne utan blir direkt irriterad när hon beter sig dåligt, antar att man har mer tålamod med sina egna barn. 

Det jobbigaste med att vara bonusförälder är brist på förståelse från allmänheten. Det funkar lixom inte att prata om hur man ibland känner för bonusbarnet eller situationen. Man får helt enkelt bara bita ihop och "gilla läget".

Förstår varför bonusföräldrar sitter på FL och klagar, spyr galla och är jävligt frustrerade ibland..  
  

Jag kan inte förstå hur föräldrar som skiljer sig kan lägga in argument som att "det är inte barnens fel att föräldrarna gått isär" när de skriver till bonusmammor!! Vad är mening med det? Jag vill bara svara: Nä, å inte är det mitt fel som bonusmamma, inte heller mitt ansvar! Det är ditt fel som förälder och DITT ansvar! Ditt ansvar att sätta barnet före dej och din svartsjuka, ditt ansvar att själv skapa en ny familj framför den du haft sönder. Denna frustration verkar otroligt enkelt att bara dumpa på den nya (oftast nya kvinnan). men detta är en enkel projektion som jag tycker att man som vuxen måste se igenom och ist ta adekvat ansvar för situationen man oftast själv valt att trycka ner sina barn i.
Jag som bonusförälder har ett vitt blad att tillsammans med barnet börja skriva på och det bästa är att låta oss bonusar (bonusbarn och bonusvuxna) göra det utan att försöka trycka på oss en låtsas kärnfamiljsmall för att kompensera ERAN skillsmässa. Oftast är det just det som barnen inte vill och inte heller bonusföräldern utan det handlar om en frånskild förälders behov och dåliga samvete.
Att exet inte vill umgås längre är en naturlig följd av att gått vidare och sällan ett förbud från ny partner- bara att acceptera att han inte kommer att prioritera som att han vara singel!

Sedan så tycker jag att du ska kolla på andra sidor på fl som tar upp svårigheter, det är ofta liknande svårigheter med barnen och då är det helt ok och svaren är adekvata. Här på fl kommer påhopp efter påhopp från ilskna frånskilda mödrar när problemen och frustrationen är säkert samma som de själva någon gång kännt.

Ius lexis: Tycker att det var bra skrivet!

Är bra att visa en fungerande sida av bonusfamiljer. det kan få upp ögonen på bonus och bio föräldrar som tror att de har rätt i att utesluta ngn samt rätt i att sätta käppar i hjulet för ett fungerande samarbete. biomamman har bokstavligen sagt och skrivit att hon aldrig kommer att acceptera mig efter tio år har hon varken accepterat mig eller detta liv hon anser att barnet inte ska leva efter schema och att hon minsann är mamma 365 dagar om året o det är lika med att hon ska styra o bestämma o planera även på pappa dagsrna. när min man säger ifrån så får han och barnet höra att han inte sätter barnet främsta och att han är n dålig p appa. jag är en idiot som stöttar min man till barnets o pappans rätt till umgänge.