Vad kan man förvänta sig av en 1,5-åring vid matbordet?

Min dotter har mer eller mindre varit ett levande trots hela sitt liv så JO det kan de Nu menar jag inte trots ordagrant, som att hon går emot oss för sakens skull, som någon form av manipulation. Men hon är den envisa och viljestarka typen som kämpar för att nå sina mål. Målen som 1,5-åring är ju dock inte riktigt stora livsavgörande mål. Jag ser det oftast som en fördel. Hon lär inte vara den som ger upp i första taget här i livet.

Min son brukar sitta och pilla med plockmat i sin egen stol med tillhörande bricka. Det brukar funka bra om han är hungrig. :) Men givetvis hamnar en hel del på golvet. (Han är så givmild min son och vill dela med sig till hunden)
Ha som mål att barnet ska sitta och äta i 5 min tex först, om barnet vill ner så ställ in maten i kylen och ge den senare. Låt inte barnet springa fram och tillbaka. Så småningom kan ni utöka tiden när barnet visar att hon/han orkar sitta längre. :) Men ge aldrig mat någon annan stans än i stolen.

Tips på bra plockmat är majs, ärtor, paprika, kokta morotsstavar, små bitar av tomat, gurka, fruktbitar etc.. pasta, korvbitar... bara fantasin sätter gränserna. Ge färgglad plockmat som är spännande att pilla i sig själv. :)

Det kanske är lättast att börja ändra rutinerna vid ett mindre mål som tex melliset med lite plockbitar av frukt och bär.

Låt maten stå serverad på bordet framför stolen innan du sätter barnet där, så att barnet ser varför han ska sitta i stolen. :)

Som många andra tycker jag samma. Så länge dom äter så tycker jag dom ska sitta vid bordet men när dom är klara så klart de kan få gå och leka då. Men inget springande fram och tillbaka.

Jag har ju dock sett ett skräck exemplar min svägerska låter dem springa som dem vill vilket har lett till att de inte försått riktigt varför man ska äta. Så för att få i dem någon mat så sitter hon och matar dem på golvet medans de leker och ja hon matar fortfarande sin 4 åring som inte har en aning om hur man ens hanterar en kniv och gafel.

Nu säger jag inte att det kommer hända för det är knappt troligt att det skulle hända dig. 

Jag säger som flera andra - maten står på bordet, men vill man ta en paus och springa lite är det helt okej. Hon får också oftast sitta i knät och äta om hon vill, men det händer att vi säger nej till det. Däremot står ju inte maten framme tills hon själv säger att hon är klar. Springer hon rundor mellan tuggorna så säger vi till när vi börjar bli klara att "nu är det sista chansen - vill du ha mer mat får du komma nu innan vi plockar undan".

Jag ser inte vår relation som en maktkamp, jag förlorar inget om hon får sitta i knät och äta. Jag vill inte heller göra maten till en strid.

Jag vill ha någorlunda matro och jag vill inte ha kladdiga barn springande runt i lägenheten medan de äter. Samtidigt orkar jag inte med en massa tvärkonflikter och regler för reglernas skull. I er sits hade jag haft barnet i knät och när han ville gå ner påmint om att äta: "är du färdig? Vill du ha mer mat? Då får du sitta lite till och äta färdigt!" och när han gått ner torkat av honom och frågat en gång till - "är du mätt? Vill du ha mer mat?"

Min man lärde stora sonen att säga tack för maten och får jag gå från bordet tidigt, det tyckte jag var överdrivet då men det är en bra ritual för att hålla honom vid matbordet tills han ätit upp och fånga in honom så att han kan tvätta händerna.  

Min 1,5 åring sitter och äter nästan längst av oss alla. Han äter stora portioner och älskar mat! Han vill upp i stolen när han ser att maten är på gång. Han äter bra med sked och dricker bra ur glas. Fast det senaste har han börjat kladda mycket! Ut med maten på bordet och i haklappen och sen äta upp det. Sen äter han gärna mer med fingrarna nu igen.. Tröttsamt. Men man får vara glad att han äter jättebra och gillar mat iaf!

Min kille i samma ålder ska sitta å äta vid sin plats, vill han inte det så får han gå ifrån bordet (klart det finns undantag, om han är sjuk eller så), han får inte springa fram å tebax till bordet... Tycker att det är viktigt att visa honom vad som gäller å att resten av familjen får en lugn matstund... Han mån gång ledsnar på sin mat erbjuds han plockmat tex majs, gurka, ärtor, makaroner eller liknande som han tycker är roligare å godare att äta...

Vill bara ge lite åtrkoppling!

Nu har vi låtit lilleman "vandra fram och tillbaka" som han har velat och haft honom i knät under måltiden om han har känt för det. Dock ingen mat nån annanstans än på bordet (vilket vi inte hade innan heller) och inga leksaker tillsammans med maten. Och det har gått jättebra! Han har i stort sett suttit på sin stol hela tiden, äter snabbt och effektivt och går sedan ner för att leka. Nån enstaka gång har han kommit tillbaka för att äta en extra bit, och vill då sitta i vårt knä.

Och - härom dagen när jag bytte bölja och han låg och skrattade på skötbordet så såg jag att två hörntänder håller på att spricka igenom. Kanske är det det som har gjort ont och gjort hela ätgrejen besvärlig - och kanske därför som han sökt "stöd" hos oss (äta i knäet). Skulle det ha varit så så känns det iaf bra att inte ha "tagit en kamp" om detta, när orsaken inte har varit gränstestning och trots utan snarare att han inte mått tipp-topp. Tja, vad vet jag - men tack iaf alla för att ni varit ett bollplank!

Kul att höra! Här har alla fyra hörntänder segat sig fram de senaste veckorna. Aptiten led en del men det tar han igen med råge nu, äter oss ur huset.

vad skönt att det ar löst sig.
Jag är rätt hård med maten och att man ska äta vid bordet, så fort min 1,5 åring inte visar intresse för maten längre (provar så klart några gånger först så han inte bara tar en liten andrnings paus) så tar vi bort maten och han får gå och leka igen. Jag resonerar som så att om han leker med maten så är han mätt eller vill inte ha mer och då ksa han inte behöva sitta och ha tråkigt i stolen utan kan gå ner och leka.
Sen har vi ofta en mysstund efter maten i soffan.