Ständigt dåligt samvete

Jag har varit sambo i knappt ett år och jag sitter i en konstig situation fast det är min lgh vi bor i. Min sambo har sålt sitt hus och även om det var hans eget beslut och att jag upprepade gånger sa att jag inte kunde påverka honom i det så känns det lite som han gjorde det för min skull/vår skull. Men han ville absolut inte ha ngt prövotid med att t ex hyra ut det ett par år eller ha det som sommarhus. Nu i backspegeln kan jag tycka det var synd, det bästa hade kanske varit att hyra ut det ett par år.

Kort efter att han flyttat in till mig kom jag på honom att syssla med sexannonser. Han hade kontakter med andra som han bytte bilder med och pratatad om sex med. Hade han haft huset kvar när jag kom på honom så hade jag bett honom flytta hem ett tag. Det sitter som en tagg i mig ännu. Jag tror det är så att han har en lite annorlunda syn på sex än jag, jag vill inte kalla det sexmissbruk, men en ökad nyfikenhet och att han får en slags bekräftelse genom sex. Han är enormt på hela tiden, jag orkar inte med det riktigt. Han säger att han har behov av kroppskontakt, mycket kel och "hångel", men jag behöver space. Så fort vi lägger oss eller vaknar så vill han kramas och kyssas, ligga tätt tätt osv. Ja det känns som han är som ett frimärke på mig precis jämt. Han anpassar sig helt efter mig fortfarande fast jag bett honom att ha ett eget liv (det brukar ju vara killar som har problem med sina tjejer om det). Han lägger sig samtidigt som mig oavsett när, han är på helspänn så fort jag vaknar, han som egentligen är en kvällsmnsk och gillar att sova på morgnarna. De dagar jag jobbar och han varit ledig kan han sova till 09-10, men är jag hemma vaknar han så fort jag rör mig och är direkt över på min sida. Jag är verkligen inte van med det, dels har jag bott ensam så länge och dels mina andra sambos har varit helt annorlunda på det viset. De har haft massa annat och vi har haft rätt olika tider, jag har haft egen tid ändå, men inte nu, det är olidligt. Jag vet inte om jag är onormal , borde jag älska all denna uppmärksamhet? Hur gör andra  brukar jag tänka, är jag kall o kylig, älskar jag inte honom längre? Mina sexuella känslor för honom har minskat, dels efter den här sexgrejen, men även att jag ständigt känner mig "tvungen", ju mer han vill kela desto mer anti blir jag. Jag har ständigt dåligt samvete över att vi har för lite sex, att jag avvisar honom och han blir stött o ledsen. Han är ju världens snällaste och goaste kille annars, det finns absolut ingenting jag kan klaga på hos honom i övrigt. Jag känner mig så elak och dum. Vi har pratat om det många gånger, att jag behöver space och han bekräftelse, men det är som om vi inte riktigt kan mötas ändå. Ibland önskar jag att vi fortsatt att vara särbo, eller att jag aldrig fått se det där sexsurfandet. Man vet ju inte allt om varandra och vi hade inte diskuterat de här sakerna med ensamtid osv alls innan. Jag trodde han var rätt självgående so jag eftersom vi båda bott ensamma rätt länge. Vad anser ni där ute?