helt själv, några fler??

Jag kanske inte borde skriva..
Har en dotter på 2,5 som jag är själv med i stort sett alltid.

Jag har en pojkvän som är "lekfarbror" ibland och min dotter är
hos sin biopappa oftast varannan helg.
Min mamma kan inte hjälpa till, men min pappa har gjort det
kanske 5 ggr som mest.

Det jag vill komma fram till är att jag VET hur det är att vara ensam,
jag hamnade i en sits då jag var HELT ensam.
Jag bodde ihop med mitt ex som för övrigt var en psykopat,
jag hade ingen kontakt med min mamma och min pappa tyckte
min dotter var för liten för barnvakt.

 Även nu är jag trött, eller jag menar TRÖTT, utmattad and you
name it..
Jag har en depression bakom mig och försöker vara positiv men
ser sällan så långt framåt utan tar en dag i taget.

Så ja, man kan ha någon annan med i bilden men även vara -ensam-.
 
Säger som många skrev till mig när jag gjorde en egen tråd om detta,
bor du där jag bor så hade jag mer än gärna hjälpt dig!!
Men vem lämnar sitt barn till en främling!?
Snälla tankar men.. du förstår. 

Hur har du det? Går ditt barn på dagis? Arbetar/studerar du elr liknande??
Hur får du dagarna att gå ihop och vara positiv trots att du är ensam
mitt i allt? 

hallå.
nej mitt barn går inte på dagis, men har sökt för ja behöver nog det, väntar mitt fjärde o de andra 2 går i skolan.  man är trött väldigt men det går. nu är ja ändå hemma så man orkar. varit det ett tag. för dels så är minstingen 21 månader, o ja vart ju gravid så ja sökte inget jobb, tror liksom ingen vill ha en då som sagt.
alltså man är nog stark för man är så illa tvungen. dom har ju ingen annan heller, så det är bara vi som sagt. så vi håller ihop o får det att gå. visst är man arg en del o så. men finns ju ingen annan man kan pusta ut sig hos.
O jag känner att man behöver lite socialt liv. men det är lite svårt. o sen orkar ja heller inte ta tag i det el göra något åt det heller.
allt är för barnen, deras aktiviteter o kompisar. ända man gör. men har inga problem för det. mina barn som går först o vill bäst för. Ibland vill man ha nån där som kanske va med o tog de bitar, el som hjälpte till med maten o sånt. Men man har ju även gjort utlandsresor som då ja velat, fast då är ju barnen också med o då har det blivit min sak som vi gör. Men men. Bara att fortsätta livet ihop med barnen. O göra det bästa av allt. :)     

Å herregud, ja du ser.. Här sitter jag och "klagar" lite över att vara med ETT barn,
medans du har 4. Jag beundrar dig!!!!
Får man fråga om du har samma pappa till dina barn? En del tycker ju att det
underlättar medans andra inte bryr sig om sådant, själv hade jag aldrig skaffat
fler barn med min dotters biopappa bara för att det skulle "underlätta"..

Jag har inte råd att resa med min dotter elr något alls i den stilen just nu,
har som sagt mått lite dåligt hit och dit det senaste året men blir inte sjukskriven
för det ska tydligen vara förjäkla svårt i dessa dagar, och jag jobbar inte heller.

Min dotter går 15 timmar i veckan på dagis, så mkt egentid är det inte,
det kunde ha kvittat..
Ibland funderar jag på om barn inte är något för mig, även att jag nu har ett som
jag skulle ge hela världen om jag hade kunnat.
Vart i landet bor du någonstans?? Ge mig en ledtråd

Har aldrig varit i din sits men något jag tror är positivt är att det skiljer ett
par år mellan dina barn så inte alla är små.

Ja vad ska man säga, jag är själv ensamstående men beundrar verkligen
dig och de som sitter i din sits. Det är fler än man tror.
Har du ensam vårdnad?? 

ja har samma pappa till de tre, vi levde o så. men sen den tredje så lura han mig totalt, o det blev ett till. o ja har ensam på henne, men ska fixa så ja är ensam vårdnad på alla istället, den fjärde är en historia i sig, en annan pappa.

ja egen tid, nej det har ja aldrig. har ju heller inte nån släkt som man kan ta hjälp av. är bara ja o mina barn. 

vi bor i blekinge. vart bor du själv?