Jag vill helt enkelt veta om det är skillnad på att komma hem från BB med första barnet, mot att komma hem från BB med andra eller tredje barnet.
Skriv gärna om vilka skillnaderna är.
Så det var väl egentligen lite motsatsen, eftersom det gick så dåligt första gången så kunde det liksom inte bli värre. Bara bättre. Och så blev det ju iofs också 
Stor skillnad.
Första gången var jag livrädd och hade inte en susning om någonting. Andra gången flöt allt på och jag kände mig helt hemma i rollen som tvåbarnsmamma direkt.
Det enda som var jobbigare med barn nr 2 var skuldkänslorna jag hade i början för barn nr 1, att han inte var ensam om vår kärlek längre.
Men det gick över det med när jag insåg att han faktiskt fått mer kärlek genom syskonet han precis fått 
Ja det var skillnad. Första g var man mindre säker fast jag har iofs aldrig varit någon "osäker" mamma. Men allt var mer speciellt första g. Graviditeten, vistelsen på bb och att få barn. Men även om det var mer speciellt att få det första barnet är inte andra barnet mindre älskat. Absolut inte!
Har för det mesta varit mycket lättare med tvåan än ettan, förutom att man ju hade en busunge hemma redan när man till slut vågade sig hem med nytillskottet. (dvs, man var ju tvungen att masa sig hem till slut för storasysters skull).
Och det blev en mycket jobbigare föräldraledighetstid, för den där stora busungen "störde" ju hela tiden eftersom hon bara fick vara på förskolan 15h/v, och det blev inte alls så många långa sköna promenader, för man hann inte med...
Ja.Eftervärkarna var sju resor värre med andra barnet än med första.
Det undrar jag också Går jag förbi vecka 32 den här gången kan det bara bli mycket, mycket bättre än förra gången dock!
Att få barn var en chock för hela systemet för mig.
Det vill säga, ja - att få första barnet var mycket mer omtumlande än att få andra. Med andra visste man ju hur det var. Däremot som andra skrivit var eftervärkarna överjävliga med andra.
Jag tyckte att det var jättestor skillnad. Första gången gick både jag och mannen in i bebisbubblan med hull och hår. Tittade på bebisen i timmar, analyserade varje liten skiftning i hans mimik, funderade gemensamt hur alla vardagsbestyr med amning, blöjbyte, sovrutiner, osv skulle fungera. Vi njöt båda, men kände också jättestor oro för allt möjligt (inte minst PSD). Med barn nummer två kunde vi ju redan allt det praktiska och det var ju tur eftersom det inte fanns bråkdelen av all den tid vi hade första gången. En jättedel av vårt fokus gick till att göra tillvaron begriplig och hanterbar för den nyblivna storebrodern. Det blev också en mer uppdelad tillvaro för oss flräldrar: man hade varsitt barn och sedan bytte man. Det tyckte jag var jobbigt den första tiden: att vi inte alls lärde känna lillasyster tillsammans utan var för sig och att mannen inte hann lära känna henne lika snabbt som han lärt känna sonen. (Pga amningen blev det ju mycket "mamma och lillan" resp. "pappa och storebror".) Det positiva andra gången var att jag inte alls kände så stor oro. De stunder jag hade (och har) ensam med lillasyster är ren njutning och mys. Jag lägger ingen tid på att oroa mig utan tar in den lilla ljuvliga lilla varelsen så fort jag kan och hinner. Hon är fyra månader idag.
Har 4 varav 2 födda på sjukhus och två planerat hemma. Jag tycker det varit skillnad med alla barnen. De är ju olika och man har olika familjemedlemmar hemma redan...
Min första föddes hemma och bara skrek och skrek och skrek... Snorjobbigt. Jag var trött och tog mig ur huset för första gången efter 3 veckor... Kroppen var helt ok även om det var läskigt att bajsa.
Andra på sjukhus, denna gång på sommaren. Jag var i väldigt god form och liten var med överallt och livet fortsatte som förut fast stressigare, han skrek också, men inte förrän då han var 3 v och slutade då vi kom på att det var mjölkallergi...
Tredje född hemma. Kroppen seg och MASSOR av eftervärkar. Helt fruktansvärt!! dagen efter åkte hela familjen till badplatsen. Lätt bebis som bara åt och sov.
Fjärde född på sjukhus. Jobbigt att komma hem. Han skrek och skrek och jag kunde inte bära hoom själv första veckorna pga foglossning. Allt blev en enda röra och kaosartat i flera veckor. han var förutm mjölkallergiker även allergisk mot sojaprotein...
Största skillnaden mot första barnet är att man redan har syskon att tahand om, så vardagen fortsätter trots ny bebis....
Det var jättestor skillnad! Med första barnet förändrades ju hela livet. När tvåan kom så levde man ju redan med barn och fick bara ett till. Han var väldigt snäll och åt och sov bra, han bara hängde med. Jag förstod inte hur jag kunde tycka att det var så jobbigt att få ettan Att ha med en bebis överallt var ju ingenting mot att ha med 3-åringen och handla mm! Jag var inte alls lika trött när jag fick tvåan som när ettan var bebis. Tror det berodde på att man hade fungerande rutiner när tvåan föddes. Jag var mycket lugnar med tvåan, visste vad jag tyckte och hur jag ville ha det. Med ettan fick man ju prova sig fram...
Att ha med en bebis överallt var ju ingenting mot att ha med 3-åringen och handla mm! Jag var inte alls lika trött när jag fick tvåan som när ettan var bebis. Tror det berodde på att man hade fungerande rutiner när tvåan föddes. Jag var mycket lugnar med tvåan, visste vad jag tyckte och hur jag ville ha det. Med ettan fick man ju prova sig fram...
Hmm en nästan omöjlig fråga att svara på genom bara ja och nej tycker jag
På sätt och vis är det det men samtidigt så vet man på ett annat sätt hur underbart en bebis är på riktigt när man kommer hem med nummer två, tre osv, när man kommer hem med första så kan man bara gissa sig till det.
Men du älskar helt klart alla barn exakt lika mycket från dag ett även om man aldrig tror att man någonsin ska kunna älksa någon så högt igen som man gör när man bara har en unge så gör man det konstigt nog, kärleken har plats för många barn som tur är