Hur får man bukt med pratiga elever i klassen?

De behöver inte ha en diagnos men dom är antagligen understimulerade. Antingen är det för lätt eller för svårt.

Så din uppfattning är att bakom varje störande elev finns ett allvarligt problem? Du menar att det inte existerar " vanligt tonårstrots" ? Alla barn genomgår olika perioder där dom testar auktoriteter och gränser. Vissa mer och andra mindre. Att tro att alla barn som inte uppför sig korrekt lider svåra problem är ju helt befängt. Du må tycka att jag verkar trångsynt. Jag tycker att du verkar njuta av att framställa dig själv som ett offer. Ingen har angripit dig, ingen har sagt att du är en dålig förälder. Jag har aldrig sagt att dessa bråkstakar inte fått rätt uppfostran. Det är du som lägger ord i min mun. Det är dina förutfattade meningar om mig. barn kan sköta sig bra hemma, men ändå vilja testa gränserna på annan plats, tex i skolan. Jag blir faktiskt rätt så trött på personer som resonerar som dig. Det är inte synd om alla barn! Barnen förtjänar en reaktion på sina handlingar. Barn som aldrig får uppleva konsekvenser lär sig aldrig vad som är rätt och fel och blir då otrygga barn!!

Fråga om de läst och funderat över Terje Ogden och hans beskrivningar av lägsta effektiva ingripandenivå. Min erfarenhet är att detta kan ge resultat om det används konsekvent och på ett genomtänkt sätt.

Vet du titeln på den boken? Blev nyfiken..

Socialkompetens och problembeteende i skolan – kompetensutvecklande och problemlösande arbete.

John Steinberg har också skrivit en del om att skapa studiero.

Jag tror nog att man kan förklara både ett och annat för en femteklassare. Barn förstår mer av livet än somliga tror. Självklart resonerar inte en femteklassare kring framtida CV. Man kan dock förklara för en femteklassare vad som förväntas av denne, samt vad utebliven frånvaro leder till dvs sämre skolbetyg. Man kan också förklara att skolbetyg är viktigt för framtida val av gymnasium. Detta förstår en femteklassare. Man kan också förklara hur de andra skötsamma eleverna känner sig när denne elev tar all plats i klassrummet. Mitt förslag på åtgärd innefattade givetvis någon form av uppföljning och inblandning av föräldrar. Jag föreslog inte att man skulle 'kasta ut eleven, och sen strunta i resten. Jag trodde dock att vissa saker var underförstådda, men tydligen inte. Jag tycker att det är sorgligt att ni har så dålig tilltro på barns förmåga att välja hur dom själva ska agera. En femteklassare KAN välja om han/hon ska lyssna på det läraren säger, eller helt strunta i det och gå emot den vuxna auktoritetens regler. denna regel om att man inte får avvisa elever i skolan är det värsta tänkbara hindret. vad lär vi barnen när vi talar om för dem hur dom inte får bete sig, och sen inte följer upp med en konsekvens då dom bryter mot reglerna? Jo, vi lär dom att det spelar ingen roll om man lyssnar på läraren eller inte, vi får "vara med" i gemensakpen i alla fall.

Tack! Tar gärna emot fler tips!

Om du googlar på lägsta effektiva ingripandenivå och danderyd hittar du ett bildspel som kan ge dig lite intressanta ingångar.

Tipsa läraren om att arbeta med teckenekonomi. Det kan t ex handla om att få lägga ärtor i en burk om enskilda elever och/eller klassen gjort det efterfrågade. När burken är full får klassen en belöning, t ex att få kolla på film och äta popcorn eller dylikt. Jag har testat det i åk 7-9, och de ville verkligen få lägga i sina ärtor i burken. Simpelt, men alla människor vill känna att de gjort något bra och varit 'duktiga'. Man kan alltid hitta något de gjort bra och bygga en positiv anda i klassen. Kravnivån kan öka med tiden. 

Det finns inte en lösning som passar alla, man får helt enkelt prova sig fram. Och detta är ju inget som läraren alla gånger kan prata med andra föräldrar om.

Och jag har inte sagt att alla som pratar har koncentrationssvårigheter. Det kan vara tusen olika saker, understimulering, problem hemma, mobbing, svårigheter med att läsa osv sov osv osv.

Behöver inte vara ett allvarligt problem, men det finns alltid en orsak. Trots kan vara en orsak.
Var har jag uttryckt att alla har allvarliga problem? Varför påstås något som jag inte skrivit?
Framställa mig som ett offer?? Det är det sista jag är. Det jag ville få fram är att de du enkelt kallar för något är personer, perosner med orska till sitt beteende. DU kan inte vet vad det är.
Bara för att mankan se en orsak till varje beteende spå betyder itne det att man tycker synd om någon. Du har en orsak till hur du beter dig just nu, o jag tycker inte synd om dig.

Min mellanstadieklass splittades till en klass med 17 snälla elever och en klass med 10 pratiga och stökiga elever. Bra för de snälla, sämre för oss andra. Men riktigt roligt hade vi, stackars läraren ;) Anledningen till att vår grupp var stökig var nog blandad, vissa med adhd-symptom, några hängde bara på. Själv tyckte jag det var för lätt och var bäst ändå fast jag pratade mest... De försökte få mig att fatta att jag störde andra men jag var på tok för ego och arrogant för att bry mig tyvärr! Den metod som var effektivast i min klass var när de bråkiga killarnas pappor var med på lektionerna, då var det tyst!

Dela klassen så att de stökiga får sitta i ett annat rum och jobba/prata. det de inte hinner för att de pratar blir läxa. + den andra läxan som hela klassen har....

jag förstår att det är jobbigt för föröäldrar som har diagnosbarn, men det är jobbigt för de barn som inte har diagnoser också, och det gynnar ju ingen att en hel klass halkar efter för att 4-5 st pratar. Då är det ju bättre att bara de 4-5 halkar efter i undervisningen.

Föräldrar till de stökiga med på lektionerna så ofta det går..

Egentligen saknas det personal i skolan för att hantera denna typ av elever. Jag tror många av dem hade mått bra av en fast hand. Vissa lärare, ett fåtal, har ju det i sig, efter vad jag minns av min skolgång, att de är på ett sätt som gör att ingen pratar helt enkelt. Borde kolla på vad dessa lärare har, och sedan ta med det i lärarutbildningen....
det behövsfler lärare som inger respekt samtidigt som de är snälla.

Var på mötet igår och det gick bra tror jag. Rektorn var med och dom har beslutat att det kommer in en extrapersonal 3 dagar i veckan, dom börjar med ett belöningssystem, samt kontaktböcker som skickas hem varje dag. I de böckerna skriver läraren hur elevens dag har varit, så kan föräldrarna ta mera diskussioner hemma också. Enligt läraren så pratar så gott som alla mer eller mindre. Samt att det skickas hem läxor för de barnen som inte hinner med pga prat... Det är annars en "läxfri" skola. Då blir det en direkt konsekvens av handlandet. Både elever och föräldrar var med. Så jag hoppas barnen förstod allvaret...

Jag är föräldraledig lärare och undervisade tidigare i två klasser i åk 4. De var som natt och dag. I den ena klassen var det arbetsro, jag hann med att hjälpa och uppmuntra alla, jag hann med att följa upp deras arbeten under lektionerna så att de direkt kunde få feedback på det de gjort och få hjälp att utveckla sina arbeten. I den klassen kunde jag slappna av mer, vara lite "roligare", undervisa mer varierat, skämta mer etc.

Men i den andra klassen som jag undervisade i var det precis tvärt om. All kraft gick åt till att hålla ordning och att skapa arbetsro, och därför så fick jag lov att undervisa mer traditionellt och ha en helt annan styrning i den klassen.

Om det var en elev som störde mycket så kunde den eleven få sitta vid en arbetsbänk utanför klassrummet i korridoren och arbeta den lektionen(i samtycke med föräldrarna), men jag tyckte att det blev splittrat att hinna med och hjälpa till när en eller flera elever sitter och arbetar på ett annat ställe än i klassrummet, för om jag gick ut så fanns det fortfarande elever som hade svårt att koncentrera sig kvar i klassrummet.

Ett annat alternativ är ju att belöna de elever som sköter sig bra med att de kan få sitta i ett annat arbetsrum/korridoren och arbeta ibland med ett grupparbete eller enskilt tex. Då får de chans till arbetsro, och uppmuntran genom det. Att få sitta utanför och arbeta enskilt behöver inte vara ett straff för eleverna utan något som de själva ber om när de känner att de har svårt att koncentrera sig.