Missfall i v.5+1, vad är det för fel på mig?

... eller den verkliga frågan jag ställer mig som inte barnmorskorna kunde svara på var Vart i processen gick det fel? Jag är alltså i fertil ålder och normalviktig. Ägget blev befruktat och delningen gick så pass bra att det iaf fäste. Men vad kan ha gått fel? Vet någon? Jag får inte ro i själen, är så orolig

Det är ju inget fel på dig för att det blev ett missfall. Många graviditeter slutar i missfall. Inget som säger att du inte kommer att bli gravid igen och föda fullt friska barn.

Det behöver absolut inte vara någto fel alls. Väldigt många graviditeter löper aldrig hela vägen och många gånger så är mensen bara sen helt enkelt. Har själv haft två missfall, båda kom runt v12-13, senast var det ett sk MA (fostret har dött men ligger kvar i kroppen) och det grynet hade dött i v9. Detta är inte heller ovanligt.

Den vanligaste orsaken till mf/ma är att celldelningen inte gått som den ska eller att det är nåt kromosomfel som kroppen rensar bort på egen hand. Vid lite senare mf/ma (som jag misstänker det är i mitt eget fall) så blir det problem när moderkakan ska ta över från gulkroppen. Har man dock kommit förbi v12-13 så är risken för mf/ma väldigt reducerad.

De alldra flesta kvinnor har upplevt ett missfall men (tyvärr) det är sällan man pratar om det.

Men åter igen, det är inte fel på dig för att du fått missfall!

Det finns otroligt mycket som kan gå fel i celldelningen utan att det är nåt fel på dig. Och det är omöjligt att svara på vart nånstans det gick fel. Om du tänker på vad det är vi utgår från, ett liiiiiitet liiiiitet ägg och en liiiiiten liiiiiiten spermie, och det sen ska bli en fullfjädrad liten bebis så inser man att det är ett mirakel att det inte blir knas ännu oftare än det faktiskt blir.

Bara för att ägget befruktats och fäst betyder inte att faran är över, tyvärr. Om det ändå vore så väl.

Först och främst; beklagar

Missfall är tyvärr sånt som händer och är inget man kan påverka själv. Det var något som gick fel bara och det är inget som behöver upprepa sig nästa gång.

Det är inget fel på dig! 20-25% av alla graviditeter slutar i tidiga missfall. Det är så mycket som skall stämma för att det skall bli en frisk = vad man kallar normal graviditet. Tvärtom har din kropp fungerat som den skall när den tidigt rensat ut en graviditet som det var något fel på. Det är alltså mycket vanligt och händer nästan alla någon gång även om det inte är så vanligt att man pratar om det. Ofta kanske man inte ens märker det på annat än att mensen är sen och annorlunda än vanligt. Risken för två missfall i rad är ca 10% och risken för tre missfall i rad är 1%, då först kan man misstänka att något är fel och gör en utredning.

Däremot kan jag tycka att det är tidigt att  konstatera att graviditeten inte är som den skall i vecka 5+1 men de kunde förmodligen se att allt inte stod rätt till med din bödning och så förmodar jag. På de flesta kliniker kollar man två gånger innan man ger abortmedicin/skrapar. Man brukar också vänta till vecka 6-7 med att göra tidiga vaginala ultraljud för det är först då man kan se ev. hjärtslag. Har man fått se ett fungerande hjärta efter vecka 7 är sannolikheten för att det skall bli ett missfall mycket liten (1-2%)

Ge inte upp, sörj den tid du behöver och försök igen! 

Jo jag vet, det är vad barnmorskan sa också. Men detta är vad som skrämt mig de senaste 10 åren, vill så gärna att allt ska funka och söker därför svar på vart det kan ha gått fel och vad man kan göra åt det. Jag förstår att det är svårt att ge svar på det, men tänkte iaf försöka

I know the feeling!

30% av alla graviditeter slutar med tidigt missfall, alltså missfall innan vecka 12. Det blir oftast fel från början, tillexempel kromosomfel. Det betyder inte att det är fel på dig eller din partner även om man känner så när det händer.

Jag blev rådd att läsa om missfall på internet, varför det sker och hur man ska gå vidare. Det hjälpte mig och speciellt att läsa här på familjeliv. Du är inte ensam, det är otroligt vanligt har jag förstått sedan jag började kika runt här!

Kämpa på, kram! 

Tack för era fina och utvecklade svar! Känner mig faktiskt lite lugnare nu =)

Lite generaliserat så kan man säga att de stora riskmomenten i början är när hjärtat skall börja fungera (kan ses runt v.7) och när moderkakan skall ta över hormonproduktion och försörjning (runt v.9). Det är därför vanligast med missfall innan vecka 12.

Tidiga missfall beror oftast på fel på fostret, ex kromosom fel, att hjärtat inte börjar slå när det ska, eller att moderkakan inte fungerar som den är tänkt.   Senare missfall kan bero på infektioner, missbildningar på fostret eller fysiska fel hos modern (ex försvagad livmoderhals).
Oftast hittar man ingen särskild orsak, det bara händer...

Vi alla vill så gärna att det ska gå så där prickfritt som det gör i filmerna. Men, det spelar ingen roll hur bra du äter, hur vältränad du är, hur väl du sköter din kropp och ditt psyke, risken för att det ska gå som det nu gick finns där ändå tyvärr. Och missfall är tyvärr nåt man får räkna med kan ske.

Såg ett program på Discovery för nåt år sedan och det är i snitt 1 av 6 befruktade ägg som blir en bebis. De allra flesta vet man inte ens om att ägget befruktats utan mensen kommer som den skulle fast man kanske haft nån liten aning helt enkelt.

De bebisar som föds är helt enkelt mirakel. Och för att få hjälp av sjukvården ang missfall så måste man fått tre för att kunna göra undersökning om att se om det går att hitta en orsak till varför.

Låt dig själv sörja detta lilla gryn som flyttade och fortsätt sen träna på att göra en till. Skapandeprocessen är ju ändå rätt skoj

Förstår det känns tungt. Jag hade ett missfall i vecka 9-10 som var riktigt jobbigt då det gått längre. Gjorde rejält ont och blödde mycket osv. Sen fick jag en gullunge på nästa försök. :)
Nu hade jag ett till missfall i vecka 4-5 i november som inte kändes alls lika mycket och även det skötte sig självt.
Man får tänka som så att det med största sannolikhet handlade om så grava kromosomfel att fostret inte skulle överlevt hela graviditeten i alla fall. Det är det som är orsaken till de allra flesta missfall. Inget fel på mamman alltså, eller pappan för den delen.
Det är skitjobbigt med missfall för man knyter ju an till det där lilla lilla inuti sig själv på en gång, ofta innan man ens fått graviditeten bekräftad med test om man känner av den själv. :)
Det positiva är att du med största sannolikhet inte kommer få ett till missfall. Risken att drabbas igen är nämligen väldigt liten och det är även så att om man försöker på en gång igen, så snart man slutat blöda, så har kroppen ofta lättare för att bli gravid igen. Den "tror" att den är gravid fortfarande och har därför glattare slemhinnor som lättare tar upp ett ägg. :)
Så mitt tips är att köra på igen så fort du känner dig redo. Håller tummarna att det tar sig snart igen! :) 

T.o.m 75% av alla påbörjade graviditeter slutar i missfall,dock de flesta med s.k kemiska graviditeter.  1-2 m.f är jättevanligt och beror nästan uteslutande på fel på embryot/fostret. Först efter minst 3 m.f eller om man haft nåt/några riktigt sena kan de bero på annat och då finns mediciner som kan hjälpa. Sörj,gå vidare,försök igen. I regel går det vägen andra gången!

Jag har haft 3 missfall... En i vecka 13 (fostret dog i v 9) en i v 8 (spontant) och i vecka 16 (efter att ha sett ett litet hjärta slå på ul i v 11).

Men inget är fel! Helt enkelt otur! Vi har gjort utredning men allt såg bra ut... Har emellan missfallen fått min dotter och är nu gravid i vecka 24 :) det finns hopp!!

Jag som skriver nu är samma person som startade tråden. Jag hade räknat fel, det var inte v.5+1 utan jag har nu via internet räknat ut att det var v.7. Sen så skrev jag att det var "1.a försöket i ett förhållande" men sanningen är en annan. Jag skrev så för att inte verka knäpp. Det var oplanerat från en one nightare och skulle göra en abort, men ironiskt nog fick jag ett missfall i väntrummet. Man borde kanske bli glad då för att slippa en abort (hade precis träffat min nuvarande sambo och fick ett par dagar efter jag träffat honom beskedet att jag var gravid: och då inte med honom. Därför fanns det inte på värdskartan att jag skulle behålla det). Men trots allt blev jag jätteledsen för att jag var rädd att det var nåt fel på mig när jag fick ett missfall. Jag fick i måndags ett nytt missfall, planerad graviditet och det var fruktansvärt jobbigt. Tänkte bara om någon får för sig att läsa mina gamla inlägg så vill jag vara sanningsenlig.