nån som sover i skilda rum? varför ?

Kan tillägga att vi haft det såhär i flera år. Men man överlever det också! :) Man sover ju ändå bara! :)

här är en till! Vi har haft skillda sovrum sen vi fick större boende och varsitt rum *s* bättre det än att vara konstant sur och stentrött av sömnbrist! skönt att se att det finns fler än vi som har det så.

Ni som har haft skillda sovrum länge och har småbarn, hur har ni löst det? här har det blivit så att jag har fått ta alla nätter och tidiga morgonar pga att barnet sovit hos mig..... inte så himla kul, men hur fasen löser man det annars?? Barnen kan ju inte sova hos honom heller för han snarkar ju så öronen fladdrar.... 

Vi gör det ibland när båda de små varit sjuka, delat upp oss. Eller när det bara varit jobbigt med lite sömn. Mot snarkningar finns öronproppar, guld värda!!! Men det krävs att msn vänjer sig, får in dom ordentligt liksom. MEN sen blir det tyst och det är underbart!

Ja just nu. Är i v 38 och har lite ont. Vi har en 160säng och vi får inte plats nu när dottern vill sova hos oss. Maken sover därför inne hos henne och jag har HELA sängen för mig själv.=) Vid första barnet hade vi någon idé om att vi skulle sova tillsammans vilket ett tag resulterade i att jag inte sov nästan alls. Maken snarkar och jag kunde inte somna om mellan snarkningarna. Inför denna bebis är vi överens om att sömnen är a och o.

Japp, vi sover bäst isär. Pga snarkningar och diverse barn som kommer och stör på natten. Vi har samsovit med en varsin bebis istället^^ 

Plus att man kan ju hälsa på ändå! 

haha du är inte ensam. våra sambos verkar väldigt lika. nu skall vi göra vårt gästrum till ett sovrum för honom. särbos i en lägenhet vid 22års ålder. inte vad jag hade tänkt mig.

Vi har inte sovit i samma rum på... 1½ år. Äldste sonen sov som en kratta, så vi delade upp nätterna för att få några timmars ostörd sömn. Sedan föddes lillebror, som däremot sover finfint, och för att inte störa hans sömn sover sambon med äldre sonen (som sover betydligt bättre nu) i ena sovrummet och jag med lillebror (som nattammar) i det andra.

I sommar sov vi en natt i husbil, två av oss i överslafen och två därnere. Det är det närmsta vi sovit varandra sedan februari 2011.

Vi sover alltid tillsammans men jag har FULL förståelse för de som inte gör det om ena partnern snarkar. Jag kan inte ens sova om fläkten är på lägsta i köket...

Jag kan absolut inte sova med sparkande varma hostande barn, som kommer trippande så dom får mannen dela rum med, medans jag sover gott hela natten i egen säng

Jag är oerhört lättväckt också, och sambon snarkar ibland också, det funkar bara inte med samma rum. Tycker det är guld med egen kupé!

Jag tycker det är urmysigt att ligga och glo på TV i sängen med maken på kvällen, men skall erkänna att jag gärna sover ensam. Vi har olika långa sömnbehov, han vaknar så fort jag går ur sängen för att kissa eller dricka lite vatten, han är "klängsovare" och jag vill ha plats för mig själv....

 

Vi sover sällan tillsammans, försöker någon gång då och då, slutar med att vi väcker varandra och är på uruselt humör istället.

Min sambo är likadan "klängsovare". Han behöver inte lika många timmars sömn som mig. Han kan "väcka"mig flera ggr bara för en puss eller kram mitt i natten. Och då jag vaknar väldigt lätt så är det lite jobbigt, har sagt till honom om det men då blir han bara tjurig för att jag vill sova och han vill ha bekräftelse på kärleken hela tiden..Trots detta sover vi fortfarande i samma rum men skulle  behöva egna rum men finns inte det i huset..... Jag är alltid trött å blir lätt irriterad för ingenting....