förtvivlad... dottern: "Jag tycker inte om mamma! "

Ungar och hundar är likdana.. De vill vara till lags.Desto mer man pysslar om dem desto "kaxigare" blir de. ..Så ibland så måste man ta tillbaka sin roll..Det gör man genom att ignorera, och hävda sitt jag..

Så kära du fäst dig inte vid detta. Det ingår i föräldrarollen att man blir kallad både det ena och det andra..Det är bara för o testa.  Din dotter känner sig stark med pappan.. Han bör nog tona ner lite pappa o dotter rollen..

Tack för bra input! Idag känns det lite bättre och jag har kunnat ta till mig det ni skrivit. Vet själv att jag är känslig för uttalanden som hotar min person då jag är uppväxt med att bara prestera. Och trots att jag vet om mekanismerna är det svårt att stå emot.  Men man får försöka ialla fall.

Elie: o ibland testar mina döttrar hur jag ska reagera om de säger så eller tex en svordom, eller att nån är ful , eller att de inte gillar nån osv, man märker att de testar var gränser går och så behöver jag förklara saker varför det är si och så.. Att det finns olika människor,saker osv och att alla ser olika ut,man tycker om olika människor olika mycket osv osv

Visst gör det ont när de säger så! Men alla barn säger så ibland. Din dotter börjar bli så stor att hon kan reflektera över saker vid en annan tidpunkt än i stunden de sker.

Och det uttrycker snarast en känsla hon har just då (när hon tänker på något som har hänt), som Regning måndag skriver - det är inte en sammanfattning av alla hennes känslor för dig. Jag är helt övertygad om att hon tycker om dig!

Dessutom är det där med att "jag tycker bara om den men inte om den" ett maktmedel (ett av de ganska få små barn har) som de upptäcker efter hand. Ett väldigt effektivt sådant!!

Och relationen med ett barn genomgår olika faser, så att ibland är man närmare och ibland inte lika nära - även om det verkar just nu som om hon alltid kommer att vara pappig, så kan det ändra sig snabbt om du får möjlighet att vara mycket med henne.

Skönt att det känns bättre idag!

Ja, visst kan man bli ledsen när de säger att de inte tycker om en. Men jag tänker som så här: de är bara små barn, som inte kan vara så nyanserade alla gånger, och det är ditt jobb som mamma och förälder att älska ditt barn i alla lägen - ditt barn behöver dig! Så även om hon är pappig så behöver hon känna din kärlek, även om hon i denna fas väljer sin pappa framför dig. Så tänk hela tiden - hon behöver mig också! För ett barn behöver både sin mamma och pappa! Och just nu i denna fas kanske hon är mer pappig, men hon kommer säkert att ha en mammig fas.

Och tänk vad bra att hon kan vara trygg med båda sina föräldrar. 
Ibland hör man om vuxna som inte känt sig älskade av den ena av sina föräldern och hur länge det sitter i, även i vuxen ålder.

Därför tror jag det är viktigt att du hela tiden försäkrar din dotter om att DU älskar henne. Om hon säger "jag tycker inte om dig mamma" - då kan ju du svara "men JAG tycker om dig, lillgumman"

Jag har själv en mkt pappig son, och jag har också varit ledsen ibland när han öppet har visat att han hellre vill vara med sin pappa , men då upprepar jag för mig själv "JAG är viktig för honom" "Han behöver både en mamma och en pappa", "Han är bara ett barn, och jag måste visa honom all min kärlek, han ska inte behöva ta ansvar för om jag är lite svag i självkänslan. Och jag tycker det har hjälp att tänka så, och så låter jag honom gå till sin pappa, men jag söker upp honom med jämna mellanrum för att pussa på honom och så.

Även jag tycker att du ska gå och snacka med BVC, de brukar har någon typ av samtalsterapeut så du kan bollla dina tankar med någon, det är nog värdefullt och det är starkt och modigt att begära hjälp när man behöver det.

Kom ihåg att din dotter behöver dig också! Och att hon är ett litet litet barn ännu.               

Jag måste säga att jag verkligen kan förstå hur du känner!
Jag var väldigt pappig när jag växte upp och hade inte svårt att visa min mamma att hon inte var lika viktig!
Förstod inte alls då att det var jobbigt för henne, för mig fanns bara pappa.
Vet inte vart det kom ifrån har en jätte bra mamma men var och nog faktiskt är pappas flicka..
Mina bröder var inte lika extrema som jag dom ville vara hos både mamma och pappa men jag skulle alltid vara med pappa gifta mig med honom och allt klassisk :)
Idag har jag bra relation till min mamma och vi har ofta pratat om hur jag var som liten och hur tungt det var för att hon kände att jag inte älskade henne och att hon alltid gjorde fel.

Det jag försöker säga är väl hur som helst så menar hon inte att såra dig! Behöver verkligen inte vara samma med din dotter men hon menar inte att göra dig illa även om det gör ont att höra!!
Kram!!!

Ta det inte så hårt!! Barn säger faktiskt sådant, lite för att testa kanske. Häromdagen sade min 3-åring att han inte tycker om mig längre, utan bara sin pappa. Jag sa: Jaha vad tråkigt, men jag älskar dig ändå. Sedan några timmar senare kom han och sa att han ändrat sig och tyckte om mig. 

 

Dem förstår inte innebörden utav dem orden, men om jag fick höra det ifrån min dotter som också är ca 2,5år skulle jag inte gräva ner mig i det utan försöka att på bästa möjliga sett i fortsättningen vara en ännu bättre mamma och visa ännu mera hur mycket jag älskar henne m.m man kan inte gra saker ogjorda inte ändra någonting på det flutna inte heller ändra på något prick nu, men man kan jobba på relationen så att den känns bättre och bättre...

Sånt där gör mig rörd.  

Haha, va dum du är :D Jag vet att det sårar att höra ens eget barn säga så till en, min sa att han inte älskade mig längre då han var 3 år, det där kommer i perioder, dom gillar att jäklas med en och dom säger olika saker för att se hur vi reagerar, men för det betyder ju inte det att dom inte älskar en.

va inte meningen att skriva att du va dum, förlåt tar tillbaka det :(

Hur många gånger har jag inte hört min son säga "dumma dig" och "du är en ruttenmamma". Det är inte så mycket att bry sig om. Det hör till åldern. Men visst blir man lite ställd när man för höra det första gången. Ibland ignorerar jag det, ibland säger jag ifrån att han inte säga så och ibland säger jag att "stackars dig då som har en sån dum mamma" och ibland säger jag "jaha då får jag väl vara en dum mamma då". Det brukar gå över efter en stund och då är allt som vanligt igen. jag brukar fråga efter en stund om det känns bättre och om vi är kompisar ibland. För det mesta är vi det men ibland säger han att vi är kompisar men att han fortfarande är arg. Ta inte illa vid dig. Barn testar gränser och förstår inte alltid vad orden som de säger innebär.

dina barn älskar dig! Tro mig =)
Har en på 15 och en på 3,5 - och bara vänj dig - ena stunden kommer du vara världens elakaste och dummaste för att sedan vara världens finaste mamma igen =) 
Ju personligare du tar det så kommer de börja använda detta för att styra dig.
Jag brukar bara säga - det är ok, du behöver inte älska mig. Jag älskar dig iaf mest i hela världen =)