Ni par som hittat lusten igen - hur gjorde ni?

Binary (igen); jag försökte kolla in din sida, men den verkar inte fungera? Är det något fel på den, eller har jag den egna datorn att skylla?

Innan barnen var det perioder med massa sex, perioder med mindre sex, men lusten fanns där, sedan blev det bara mindre och mindre när ungarna kom.

Jag har alltid haft en stor aptit på sex, men jag har även haft svårt att uttrycka detta för min partner då jag inte ville så att säga lägga mer press på henne eftersom det så uppenbart märktes att hon lade så stor press på sig själv. Det som krävdes var egentligen lite ändrat beteende från bådas parter.

Dels så fick jag försöka att sakta ner lite på min låga så att säga och helt enkelt försöka att få min partner att må bra, visa henne uppskattning på andra sätt än rent fysiska, hon var tvungen att få bort tankarna som var i stil med "Nu sover ju ungarna, vi _borde_ ha sex, varför blir jag inte upphetsad" med mera.

Så det vi gjorde förutom att bli lite trumpna då och då var helt enkelt att börja om med kommunikationen, lärde känna våra egna och varandras kroppar och sinnen igen eftersom det helt förändrats sedan början av förhållandet och just det här med att tala klarspråk med varandra. Eftersom det var så pass illa i vårat förhållande att jag inte förstod vinkarna om att nu var min partner minsann kåt och vice versa.

I och med att jag och min partner har ett så pass långt förhållande i ryggen och att vi båda är rätt verbala så behövdes ingen extern resurs så att säga utan det hela arbetades fram tillsammans av oss med många och långa samtal både i och utanför sängen.

Hmm .. sidan verkar funka i allafall... weird

Tack! Jag tror att det ligger massor i detta. Problemet är väl att ingen av oss har lust, ingen tar initiativet, det finns ingen invit att inte tacka nej till...

Då får du ta intiativ. Och invit och invit. Det är en rak fråga det handlar om. Kräver inte så mycket. "Ska vi ha sex ikväll"?

Binary - tack igen! Jag har skickat vidare dina tankar till min man för att han ska kunna ta del av dem också. Vi pratar en hel del om detta, men har svårt att komma framåt...

Vi pratar och säger att vi ska bli mer fysiska, att vi ska gosa utan krav på sex, osv... men vi lyckas inte få så mycket att hända. Bebisen tar mycket tid och ork, och det är så svårt att initiera någon form av närhet när man inte känner behov av det! Ändå vill vi båda vilja, om du förstår hur jag menar?

Helt sant. Visst är det lika mycket upp till mig. Menar bara att det är svårt för oss båda att initiera sex (med eller utan rak fråga) när ingen av oss egentligen vill!

Ibland tänker jag att det hade varit lättare om åtminstone han hade velat, men jag tror att det blir jättejobbigt på ett annat sätt...att känna press och frustration.

Vi har två små barn och en brukshund. Vi hade sex kanske en gång i månaden för ett år sedan. Lusetn infann sig aldrig riktigt efter första barnet. Min man har alltid haft lust, men i mig tog det tvärstopp. Det var inte bara olust, det var jobbigt bara att tänka på. Vi har inte en jättefysisk puttinutt relation nu bara för att vi har sex 3 gånger i veckan. Vi umgås 24 timmar om dygnet alltid, så vi har mycket vardag.

Innan vi helt enkelt bestämde oss för att ha mer sex(eller, innan JAG bestämde mig) så bråkade vi mer, min man var inte nöjd med vårt sexliv (såklart!) och jag hade sexångest och kunde sura för att slippa sex (omedvetet).

Nu när vi har sex mycket mycket oftare så upptäcker jag hur sexet var kittet som saknades. Nu kan vi vara "vardagsvänner" som fixar det praktiska gemensamma livet utan att det får relationen att kännas helt död, för vi har skitbra sex som gör det tydligt att vi älskar varandra, uppskattar varandra och tillfredsställer oss.

För mig var det en tröskel som skulle bestigas kravlandes i olust innan jag faktiskt kände lust. Det konstiga är att min man gör allt för mig när vi har sex och han är den enda någonsin som har kunnat ge mig orgasm, så det har aldrig varit dåligt, jag inbillar mig att det är en psykisk låsning som uppstod av alla graviditetshormoner.

Jag kan inte prata om det. Inte älta, inte "göra en grej" av sex eller inte sex. Då blir jag provocerad och känner mig trängd. Kör vi mer upplägget att vi bara bestämmer oss för det och har det så blir det för mig mycket mer avslappnat och mindre prestigelöst och också så mycket bättre. När vi pratar om sex så handlar det praktiskt om vad vi vill göra ikväll med varandra, på ett väldigt osexigt sätt. Det handlar inte om dirtytalk eller något avanceratsnack. Rakt på, ja eller nej och om nej, vad vill du göra istället.

Först måste man ju fixa tid med när barnen är små. Att prioritera. Att stänga av tv, sluta städa, vänta med maten och bestämma sig för att ha sex den stunden barnet sover, för allt det andra kan man ju göra med ett vaket barn.

Och ta initiativ, börja med att bara krams, kyssas eller bara vara nakna. "kom så kramas vi".

Behöver inte dansa nakna, bara kramas nakna, haha
Börja sova nakna kanske och dela täcke? Sitt i samma soffa, nära. Håll handen.

Om båda av er bestämmer sig för att börja ta initiativ, om både bestämmer sig för att göra sitt allra bästa för att svar på det initiativet.
 Ibland hinner man bara en kyss, rejält hångel innan ett barn skriker.

Ni vill ju, båda, då kommer det ju att funka om ni bara sätter igång!!!

Ibland känner jag eller min man sig för trött men börjar vi smeka varandra eller antyda sex, så brukar det ta över tröttheten, och ibland kan man ju bara ha en snabbis och somna sen...det behöver ju inte vara penetrerande. Bara enkla orgasmer ihop.

Och förresten, ni äter väl inga mediciner som påverkar er?

ModestyB - tack för att du delar med dig. Det är så väldigt skönt att höra att andra har varit i samma situation och fått ordning på det!

Jag tror att även vi skulle tjafsa mindre, slita mindre på varandra och ha större förståelse och tålamod om vi hade mer sex. Eller, som det är nu, om vi hade sex helt enkelt. För som det är nu har det gått så långt att jag beskriver det som att vi "inte har sex längre".

Det låter som en dröm att ha sex 3 ggr i veckan! Inte för att jag (som du har förstått) är sugen så ofta, men för att jag inser att ni har sex så ofta för att båda vill det. Tänk att ha lust så ofta! Jag vill också!! Och vill att min man ska vilja!

Blev du inte stressad av att ha bestämt dig för att ha mer sex? Eller kändes det ok att ha det utan att egentligen vilja? Lite som att lusten fick komma av sexet istället för tvärtom?

Hur funkar det rent fysiskt (ledsen att jag frågar så privat) - kan du ha sex även om du inte är särskilt tänd, eller får ni ha något hjälpmedel (typ glidmedel)?

RockaTot - tusen tack för en massa kloka ord och bra tips! Jag gillar verkligen tanken med att man måste anstränga sig och låta vissa saker vänta, som faktiskt kan klaras av när bebisen är vaken. Det är så himla lätt att allt det praktiska tar överhand, och så blir livet bara en tråkig sexlös (för oss) geggamojja. 

Gillar även det du skriver om att ta initiativ till närhet - inte nödvändigtvis sex. För det är ju trots allt där det börjar, vid just närhet. Som vi har det nu, är vi snälla och goa mot varandra, men till och med kyssar och hångel känns avlägset och främmande. Jättetråkigt och jättesorgligt! Samtidigt tror jag att man bara ska igenom den där känslomässiga barriären som kommer sig av en längre tids "avhållsamhet". Har man väl börjat närma sig varandra igen, så tror jag att man är en bra bit på väg och då finns det stora chanser att allt rullar på...

Ironiskt nog är bara det där allra första steget det svåraste...

Ja, vi vill båda absolut! Och jag blir jätteglad och peppad av det du skriver - att i så fall kommer vi att klara det!

Tack!!

Förresten; nej, inga mediciner.

Åh va kul att var till hjälp.
Babblar lite till.. Jag bara bestämde mig för några saker jag ville hålla fast vid, för att jag hade hört om dalande sexliv osv sen barnen kommer. bestämde saker som att vi skall kramas varje dag. Är noga med att heja och säga hej då med. Säga god natt också och se på varandra, att kram godnatt om vi inte lägger oss samtidigt. Kommer jag på att vi inte har kramats under dagen hoppar jag på honom och "sniffar" lite och kramas. När han sover och jag inte kan sova kan jag bara lägga en hand på hans hud.
Mitt beteende smittade till honom för jag var så noga, så nu är det så vi har det. Tror inte det hade gått av sig självt för då blir man ju inne i barnen. Vi tar oss även tid att bara ligga på sängen och "kramasprata", typ säger "skynda vi har nog 10 sekunder innan de ramlar, bråkar eller nått" (med kläder oså så klart) när barnen hoppar runt och gör vad barn gör. Tycker även det är viktigt att de ser att vi har en närhet och tycker om varandra även om det blir så korta stunder för ibland kan de ju bli längre.

När det är lättare att säga nej till sex än ja till sex kanske man behöver fundera på vad man håller på med.

Hur menar du? Tråden handlar om olust. Då är det självklart lättare att säga nej än ja till sex.