När är barn förstora för att följa med??

Jag var 11 första gången jag var ensam en natt hemma. Min bror som samma år var 16 hade fått vara hemma en vecka själv, och jag blev avis. (Han ringde efter två dar och frågade mor hur man tog upp smulor från golvet haha). Så för att få slut på mitt tjat lät de mig vara hemma själv -och två kompisar skulle också få sova över och deras föräldrar bodde i samma område. (Sen kom den enas pappa och slängde in henne i en bil och körde henne till sig istället och den andra fick utegångsförbud, så jag blev jättesjälv... )
Sen tog det ett par år innan jag ville vara själv hemma.

Men jag tycker att det först är en mognadsfråga -11 år NEJ (i mitt fall), men i tonåren iallafall.
Och att grannar, vänner har lite koll så huset står kvar och inga ff-fester härjar :)
Vet inte hur många såna man var på där det satt en lapp på hallspegeln "INGA FESTER!!!"

Trevlig resa!

jag tycker inte det finns någon ålder när barnen är för stora............. min pappa bjuder fortfarande med oss på semester (trots att jag har flyttat hemifrån!) - men vid 16-17 årsålder "klarar" väl de flesta barn att vara hemma själv om nu föräldrarna vill åka iväg själva

Jag var femton, sommarjobbade efter nian och var hemma själv en vecka när resten av familjen var på Gotland. Var dock mycket lugn och skötsam

Jag var nog 16, men det var under terminstid och jag var i skolan. Jätteskönt att vara själv en vecka

jag tycker att när föräldrarna gå gymnsiet, vart de än nu bor, bör få följa med generellt. då är man en del i ekonomin än och bör ses halvt som barn. när mangått ut gymasiet (och fyllt mins 18år) så är man självständig på annat sätt. 

Jag tvärvägrade att följa med resten av familjen på semester strax efter att jag hade fyllt 16, mamma talade rakt av om att det fanns regler att följa om jag skulle vara ensam hemma i 3 veckor .... jag skulle ha jobb över sommaren och jag skulle inte tjafsa om att hon bad en vänninna titta till mig då och då...
Helt okay krav tyckte jag, hade nog kunnat spåra ut annars!
Tack och lov pratade vi om detta i tid så att jag han skaffa ett sommarjobb och jag fck också en chans att "välja" vilken vänninna som skulle titta till mig... på så sätt hade jag något vettigt att göra samt att jag visst att det fanns någon att ringa om det blev problem
Jag fick lära mig att ta ansvar helt enkelt!

... nu 20 år senare ångrar jag att jag inte upplevde frankrike med de andra men jag vet att det hade varit en pina för alla om jag hade varit tvungen att förla med.

Skulle dock aldrig lämna mina barn hemma själva om de var yngre och inte hade jobb som sysselsatte dem.... gud vet vilka tokigheter som kunde hända....        

Jag var 14 när jag stannade hemma från semestern. Först två veckor, sen kom mamma hem två dagar och kollade att jag levde och hade mat och pengar, sen två veckor till. Fast jag var väldigt nördig, så det var liksom ingen risk att jag skulle råka ha fest där halva skolan dök upp och rev huset.

Jag var 19 och min syster 17 första gången vi var hemma då våra föräldrar åkte utomlands. Då var vi hemma själva. De yngre syskonen (9 och 7 år) var med på resan, och min äldre syster hade flyttat hemifrån.

(Naturligtvis blev halva huset plötsligt strömlöst för att en huvudsäkring hade gått sönder, jag visste inte ens att det fanns sådana...Då fick vi ringa pappa för hjälp)

Sen har vi åkt hela familjen på semester efter det, trots att tre av barnen har flyttat hemifrån och familjen har utökats lite. Sist vi åkte var vi 10 personer: Mina föräldrar, fem syskon 17-30 år, systerns sambo, min man och vår lille son. Vi tycker om att umgås i familjen helt enkelt.

Jag var sexton första gången jag stannade hemma när föräldrarna åkte utomlands (skulle istället själv få åka på språkresa senare på sommaren). Mormor kom och bodde hos mig, och jag kände mig vansinnigt kränkt över att jag inte fick ta hand om mig själv. Störde mig oerhört på att mormor lade osthyveln i fel låda när hon hade diskat och helt enkelt INTE HÖLL ORDNING. Men då var jag också van att få vara hemma själv över helger om mamma och pappa skulle bort, så jag kände mig verkligen behandlad som ett småbarn. Antar att anledningen till att de lejde mormor att bo hos mig var för att de råkade vara borta över skolavslutningen i nian...

Tack för alla svar!