Varför får inte styvförälder vara delaktig i tex. samarbetssamtal?
Jag är gift med en underbar, go, självgående, mogen man sen flera år tillbaka, han är pappa till två barn med varsin mamma. Båda barnen är över 10 år nu.
Det äldsta barnet har inte varit några som helst problem med, då barnets mamma har alltid kommit bra överens med mig, men den yngre barnets mamma har och haft problem med att acceptera mig eller så är det andra orsaker till hennes beteende mot oss. Barnet och jag har aldrig haft några som problem med att leva tillsammans som en familj.
Jaa, jag ser oss som en familj, jag är som en styvmor ska vara i vårt hem, men känner att när det gäller i slutänden så blir jag totalt överkörd, jag får inte vara med eller ens delaktig på samarbets möten på tex familjerätten.
Vi skulle verkligen behöva sitta ner allihopa och försöka komma överens om olika saker som berör barnets boende, omsorg, mm. Jag är ju trots allt lika mycket med barnet som biopappan och biomamman, 50-50.
Jag vill bara barnets bästa och jag är barnets extra mamma, h*n ser mig som en underbar, go, snäll extramamma, jag gör precis allt som en biologisk mamma gör med sitt barn, så jag förstår inte varför man blir så totalt överkörd och ska absolut inte bli delaktig utan bara ses som någon form av barnvakt.
Familjerättens personal - terapeuter, borde se över hur familjerelationerna ser ut och hjälpa till att lösa konflikterna, samarbetsproblemen mm, men de verkar bara se bioföräldrarna och barnet i frågan och ibland får man känslan av att de försöker få bioföräldrarna att hitta tillbaka till varandra istället för att försöka ordna upp ett bättre samarbete mellan två hemmen/ boenden/ familjelivssituationen för barnet.
Och hur viktig är styvföräldern för barnet? Ska inte den relationen fungera? Eller har det blivit så att man tycker att styvförälder är inget man ska bry sig om alls i dessa familjekonflikter?
Kan tillägga att även jag har två barn från tidigare förhållande, våra barn, vårt familjeliv är precis som hos en kärnfamilj men vi har enorma problem med den ena biomamman.
Kanske blir det bättre senare nu när hon äntligen tydligen skaffat sig en pojkvän, hoppas bara att han står ut med henne och att det blir ordning på torpet hos dom?!
Jag syftar inte på att man ska vara med hela tiden men man bör faktiskt ha lite omtanke om styvföräldrar och barnet som det gäller och hur relationerna ser ut? Infekterat så in i h-e hos oss i alla fall och inte har det blivit bättre av att de har varit på 7 samarbetssamtal, tvist hos advokat för att få till ett juridiskt bindande samarbetsavtal, mm.
Jag har hållt mig på avstånd, jag lägger mig inte i, men ville väcka frågan om varför styvföräldrar inte får vara delaktig i dessa problem, vi kommer så småningom troligtvis hamna på familjepar terapi, och ev skilsmässa, om det fortsätter så här...
