• Anonym (ledsen)

    Någon mer som gjort slut pga barnen?

    Vi flyttade ihop efter 1½ år. Hans tre barn och jag och mitt. Hans minsta visade tydliga tecken på ADHD. Det blev möten, familjerätt, soc, BUP och barnet fick diagnos ADHD. Det var otroligt jobbigt med alla dessa möten men vi/jag försökte få allt att fungera.

    Till saken hör att barnets mamma motarbetade oss konstant. Hon och pappan var inte överens alls, de bara bråkade och detta påverkade naturligtvis vårt förhållande.   Mamman ville att vi skulle ta hand om barnet men på hennes villkor.

    Från början tyckte jag om alla barnen men till slut blev det så jobbigt med det minsta så jag orkade inte till slut och det märkte naturligtvis min sambo.

    Jag ville absolut inte att det skulle bli så men jag trivdes som bäst när barnet inte var hos oss för då var det lugnast. Jag tyckte inte om barnet till slut men jag kämpade som besatt för att jag skulle göra det. Till slut gick det inte längre och min sambo gjorde slut med mig och det är jag så otroligt ledsen för. 

    Någon som gjort slut pga barnen?          

  • Svar på tråden Någon mer som gjort slut pga barnen?
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-02-03 10:50:56 följande:
    Du skriver att hon inte ska yttra sig om dej, medans du själv gör samma mot andra. Självinsikt. Jo man kan vara ordentligt less på barnen och lämna på grund av detta! Däremot så ÄR det inte barnen som valt att bli sådana utan det ÄR föräldrarna som gjort ett aktivt val där de hellre fokuserar på att själva bli omtyckta än att ge barnet verktyg för att klara världen.
    Du kan inte få bort föräldraansvaret.....
    I dessa inlägg så är det inte frågan om normalt bonusbarns beteende, det här är när familjerna är i behov av stöd i uppfostran.
    Läs om och läs rätt snälla du!
    Anonym skrev 2012-02-03 10:44:51 följande:
    Va! Det handlar inte om biomamman! Det är sanarare så att papporna ger sig in i relationer där de inte är redo att acceptera att kvinnan de lever med ska ha exakt lika mycket respekt som han och att hennes barn eller gemensamma barn har rätt att ta exakt samma plats och ha rätt till att finnas som hans tidigare barn!

    Det är DU som letar efter att få vara offer!! vad än bonusar har problem med eller är utsatta för så finns det sådana som dej som vill trycka ned dem ännu mer och om pappan behnadöar henne som skit så ska hon accpetera det eller lämna honom men hon till skillnad från honom och hans barn har ingen rättighet att säga ifrån. har du en seriös empati störning??

    Det var jag som skrev miffo! banet kallade lärare för grova könsord, slog lärare i ansiktet, spottade på andra barn!! JA DET ÄR BIO FÖRÄLDRNAS FEL hur deras barn uppfostras!! Så jävla less på offermorsor som du som allvarligt menar att det inte är deras hur deras barn betéer sig. Skaffa inte barn om ni inte tänkt att vara en aktiv förälder!
    När lärarna sagt ifrån till exet och hans ex så förändrades pojken och han blev den som han var när han var ensam med mej. det är fruktansvärt frustrerande att stå och se denna vanvård pga föräldrar som är livrädda att bli bortvalda av sina barn.
    Jag har oxå barn, 2 st aldrig att de fått komma undan med dessa betéenden, de gränserna är satta hemma. Nej det är inte ok att en måltid går enbart åt att berätta hur äcklig maten är, nej det är inte ok att visa snoppen för andra barno ch vuxna för att få uppmärksammhet, nej det är inet ok att slicka mamma i ansiktet!!
    Okej, då skrev ts fel: "Till saken hör att barnets mamma motarbetade oss konstant. Hon och pappan var inte överens alls, de bara bråkade och detta påverkade naturligtvis vårt förhållande.   Mamman ville att vi skulle ta hand om barnet men på hennes villkor."
  • ius lexis
    Anonym skrev 2012-02-03 10:50:56 följande:
    Du skriver att hon inte ska yttra sig om dej, medans du själv gör samma mot andra. Självinsikt. Jo man kan vara ordentligt less på barnen och lämna på grund av detta! Däremot så ÄR det inte barnen som valt att bli sådana utan det ÄR föräldrarna som gjort ett aktivt val där de hellre fokuserar på att själva bli omtyckta än att ge barnet verktyg för att klara världen.
    Du kan inte få bort föräldraansvaret.....
    I dessa inlägg så är det inte frågan om normalt bonusbarns beteende, det här är när familjerna är i behov av stöd i uppfostran.
    Så upplever jag det när man läser.  Låter som väldigt jobbig vardag där det är pappor som vägrar acceptera de nya familjemedlemmarna. Tänk att det är så sällan pappan som ifrågasätts! Tom här så skriver någon in med agg mot bonusen som utrycker agg mot papporna. Fast i denna tråd så är det ju papporna som särbehandlar, det verkar inte biomammor ha något emot :) snälla nån.

    Hoppas verkligen inte min make kommer att särbehandla mitt barn och tvinga den sova i hallen eller alt det andra. Jag hade skällt ut honom. Att köra med prioriteringslista bland barnen i familjen är ju närmast misshandel. 
  • Anonym (adhd-son)

    Jag har en elvaårig son med Asperger och ADHD, och lever sedan sex år i en ny relation med en man som alltså inte är biopappa till sonen. Sonen bor hos oss och träffar sin biopappa varannan helg. Och jag kan skriva under på att det många gånger nästan tagit slut med min nya på grund av att det är tufft att leva med barn med de här typerna av funktionshinder.
    Det var en av mina stora rädslor i början av vår relation - för sonen var jobbig och jag var rädd att min nya skulle skrämmas bort. Även om jag var rädd för det så räknade jag med den möjligheten, för hur det än är att "barn är barn" och det där, så kan det vara svårt att ha tålamod med barn som inte är ens egna. Varför offra sig liksom för nåt som kräver så mycket?

    Tack och lov så har det hållt, och min man (vi är numera gifta) har tagit sonen till sig och behandlar honom i princip som sin egen. Vi har dessutom fått ett gemensamt barn som snart är tre, så nu funkar vi som en familj. Men nog tusan har det kostat på många gånger och i de svartaste stunderna kändes det som att tillvaron endast kunde räddas genom antingen skilsmässa eller fosterhem för sonen... :( Nu blev det förstås varken det ena eller det andra - men korttidsboende var tredje vecka var räddningen under ett halvårs tid innan vi kunde fungera normalt igen.
     

  • Anonym (*)
    Anonym skrev 2012-02-02 15:12:04 följande:

    Men det är ju helt sjukt!! Självklart ska de väl kunna dela rum! Din son får ju dela rum precis som han, mer rättvist än så går det väl ändå inte att bli. Känns som att man tvingar sina egna barn att bli uppfosrade att de alltid ska få minst och komma sist. Som nått slag tjänste jon till prinsarna. Rättvist my ass!!


    Jag gjorde en fuling mot mitt ex när vi förlänge sedan skulle dela upp godis (en trivial sak) mellan barnen, det råkade bli mer i en skål och jag ville dela lika och började ta från de två  stora skålarna över till de små. Dert var som vanligt han som skulle ge ut godiset och jag visste att han tänkte ge de små skålarna till mina barn som vanligt. -Ok sa jag, och tog helt sonika ut skålarna och gav mina kids de största skålarna!:) Gubben tappade nästan hakan och det gjorde hans barn med. De var ju de som alltid fått mest och om någon av mina gnällde så sa pappa och barn - MÄ! Det spelar väl ingen roll! Så nu när de gnällde så jag samma och la till - som ni brukar säga. jag fick svarta ögon hela helgen av gubbe och hans barn för att jag gjorde 1 gång det han gjorde mot mina barn varje lördag. Med de dryga orden -Mä det spelar väl ingen roll, de får säkert mer en annan g (vilket de aldrig fick utom denna g) som skydd för att få särbehandla sina barn!!



    Men Gud, jag dör! Allvar, kunde han inte ens dela ut lördagsgodis på ett rättvist sätt? Vafan, "du delar jag väljer" lärde man sig i förskoleåldern, kanske skulle låtit ungarna sköta det själva, de hade klarat det bättre än vad han gjorde.

    Åh vad jag känner att det är värt att kämpa för att slippa skiljas och blanda "egnas och andras" barn när jag läser sånt här. Förstår att det inte är syftet med tråden, och hoppas att du inte tar illa upp, men du hjälper en medsyster kan jag lova!
  • Anonym (oh ja)

    Lämnade min kille och hans otroligt självupptagna och egoistiska barn för ett år sen. Gud så skönt!
    Efter ett förhållande som var bra innan barnen kom in i bilden, flyttade vi ihop i hans lägenhet. Mina 2 barn på heltid och hans vv barn. Han hade levt singel att bra tag innan och därför skämt bort sitt barn med både materiella saker och hans tid. När jag var där tillsammans med hans barn var det som om jag inte fanns. Totalt ignorerad. Det ändras väl, tänkte jag.
    Vi flyttade in och naiva jag trodde väl att han skulle behandla mina barn på ett bra sätt, men det hela slutade i att mina barn grät över min kille och jag tålde inte se min killes barn. Gick så långt att jag tyckte RIKTIGT ILLA om barnet och när jag ser dom nu mår jag faktiskt illa. Vi blev behandlade som andra sorteringen, alltid var det HANS barn som var DUKTIG i skolan och hade VIKTIGA intressen. Aldrig mina barn. Mina barn blev så glada när vi flyttade eftersom de såg allt jag såg och kände sig lika åsidosatta som jag gentemot de två.
    Nu söker jag en man som kan behandla mig och mina barn på ett respektfullt sätt och en man som själv har barn som jag kan få skämma bort med massor av kärlek likaså som jag strör kärlek över mina barn! 

  • vadfanskajagheta01

    Dumpade sambon och hans vidriga ungar. Bästa beslutet jag har fattat. Har inte barn själv och som det är nu har jag gått från att älska barn till att hata barn pga hand fyra vidriga ungar och till råge på allt en styvdotter som la sig i vårt liv istället för att se efter sina små kräk. GÅ INTE IN I FÖRHÅLLANDEN MED BARN!!! Leder aldrig någonstans. Kan tillägga också att han är gammal och fattig medans jag är ung och har hela livet framför mig :)

  • Anonym (T)
    Anonym skrev 2012-02-03 07:39:18 följande:

    Noterar intresserat att man i tråden beskriver hur det är exets fel att relationen förstörs. Styvbarnen är ouppfostrande, bortskämda miffon och gränslösa, saknar respekt och normala kunskaper, vilket givetvis är biomammans fel. Som styvmamma är man ett offer, inte värd något och den heliga mamman (exet) dyrkas av mannen. Tak och lov är det inte så i verkligheten och skulle dessa män, deras ex och deras barn få berätta sin version skulle sanningen se helt annorlunda ut, det är jag övertygad om.

    Det är tråkigt att så många ger sig in i relationer där det finns barn, utan en tanke på att acceptera alla som de är, utan med en drivkraft att förändra, få bort styvbarnen och se till att relationen mellan biomamma och pappa blir så dålig som möjligt.

    Välvilja och ödmjukhet, kära meddebattörer, kommer man långt med!


    Det är så tråkigt att man inte accepterar misshandlare...ja om du frågar dom sim misshandlar så får du nog en annan version.

    Tänk om folk kunde tänka sig för innan dom kastar in sig i ett liv tsm med en misshandlare.

    Gud så dumt skrivet av dig!!! Tror du på fullaste allvar att det inte kan se ut såhär i familjer?

    Min man o jag har varit ett par i 15 år och det blir bara värre o värre med hans tidigare barn.

    Något så flat mot sitt barn har jag aldrig sett.

    Igår stod bonus o skrek att pappan inte skulle lägga sig i o pappa fann inga ord o gick därifrån med svansen i mellan benen.

    Bonus styr sin pappa. Får ALLT den vill ha.

    Jag är en jävla subba om jag "lägger mig i"

    Våra barn behandlas helt annorlunda där har pappan regler och inget tålamod alls.

    Man ska inte uttala sig om man inte har varit i närheten av problemet själv
  • Panda88
    vadfanskajagheta01 skrev 2015-01-27 02:07:46 följande:

    Dumpade sambon och hans vidriga ungar. Bästa beslutet jag har fattat. Har inte barn själv och som det är nu har jag gått från att älska barn till att hata barn pga hand fyra vidriga ungar och till råge på allt en styvdotter som la sig i vårt liv istället för att se efter sina små kräk. GÅ INTE IN I FÖRHÅLLANDEN MED BARN!!! Leder aldrig någonstans. Kan tillägga också att han är gammal och fattig medans jag är ung och har hela livet framför mig :)


    Min man har tre barn sen innan och jag ett, även ett barn gemensamt och vi är lyckligare än någonsin.

    Vi har varit tillsammans i sju år och gifta i 3 så att säga att det aldrig leder nånstans stämmer inte riktigt va?

    Bara för att det inte funkade för dig så betyder det att det inte funkar för nån?
  • Anonym (m)
    Anonym skrev 2012-02-03 07:39:18 följande:

    Noterar intresserat att man i tråden beskriver hur det är exets fel att relationen förstörs. Styvbarnen är ouppfostrande, bortskämda miffon och gränslösa, saknar respekt och normala kunskaper, vilket givetvis är biomammans fel. Som styvmamma är man ett offer, inte värd något och den heliga mamman (exet) dyrkas av mannen. Tak och lov är det inte så i verkligheten och skulle dessa män, deras ex och deras barn få berätta sin version skulle sanningen se helt annorlunda ut, det är jag övertygad om.

    Det är tråkigt att så många ger sig in i relationer där det finns barn, utan en tanke på att acceptera alla som de är, utan med en drivkraft att förändra, få bort styvbarnen och se till att relationen mellan biomamma och pappa blir så dålig som möjligt.

    Välvilja och ödmjukhet, kära meddebattörer, kommer man långt med!


    så läser inte jag inläggen. Jag ser snarare en sambo (i detta fall styvbarnens pappor) som är mjöliga och sätter sina egna barn på piedestal, inte ser eller förstår att alla barn måste få en chans i den nya familjen. Att de ev ouppfostrade barnen skulle bero på pappans ex, det ser jag i något inlägg men i huvudsak skrivs det om pappor som inte kan/vill/ser att de särbehandlar barnen
  • Anonym (m)
    Anonym (m) skrev 2015-01-27 07:54:58 följande:
    så läser inte jag inläggen. Jag ser snarare en sambo (i detta fall styvbarnens pappor) som är mjöliga och sätter sina egna barn på piedestal, inte ser eller förstår att alla barn måste få en chans i den nya familjen. Att de ev ouppfostrade barnen skulle bero på pappans ex, det ser jag i något inlägg men i huvudsak skrivs det om pappor som inte kan/vill/ser att de särbehandlar barnen
    som är omöjliga, skulle det stå (inte mjöliga)
  • Ess

    Hade dom inte varit så pass stora när vi träffades så hade jag flyttat.
    Jag tyckte mest det var en plåga att behöva stå ut med dem under umgänget, så jag höll mig borta så mycket jag kunde.

    Den ena är ok nu som vuxen. Den andre hade gärna fått flytta till världensände och inte höra av sig igen. Jag brukar gå undan när det barnet och dess sambo hälsar på, för jag tål ingen av dem.

Svar på tråden Någon mer som gjort slut pga barnen?