Säkerligen har Tyska skolan ändrats under årens lopp. Jag gick där för väldigt länge sedan, då det fanns färre elever. Det fanns 100 olika nationaliteter men alla bemöttes lika, oavsett hudfärg, språkkunskaper eller social status (det var inte bara överklassungar där!). Och lärarna tog hand om dem som inte kunde ett ord vare sig tyska eller svenska, liksom jag när jag började som 11-åring. Man fick speciella böcker i lagom svårighetsgrad för självstudier för att lära sig språket som man fick jobba med i sin egen takt - samtidigt som man kunde följa med i de andras undervisning - alltså inte undanskuffad i något separat rum. Det var inga problem att hitta individuella studielösningar för eleverna - både de begåvade som de lite långsammare - det kallar jag just stöd och uppmuntran. Föräldrar var alltid välkomna, både till enskilda samtal som till gemensamma aktiviteter och fester. Och alla klasskamraterna stödde och hjälpte ivrigt för att man skulle komma "in i gänget".
Lärandet gick väldigt lätt och fort! Men jag kände mig aldrig pressad eller tvingad att "lyda och anpassa" mig. Tvärtom, om det fanns något man inte gillade så fick man säga det och diskutera igenom problemet. Vår klass gjorde faktiskt "uppror" mot en lärare som vi tyckte var orättvis och taskig mot vissa elever - vi bråkade inte alls, utan beskrev sakligt vad det handlade om. Och han lyssnade och ändrade sin attityd.
Och om mobbning eller annat olämpligt beteende förekom (som tyvärr förekommer överallt) blev det ett omedelbart ingripande, tex kvarsittning med allvarlig tillrättavisning - med rätta tycker jag. För vettiga regler ska man följa och anpassa sig till, det kallas hänsyn och respekt. Det ser man ju nu hur det går i "flumskolan" - det är stökigt när alla håller på med något eget lajbans, men ingen lär sig något. Och lärarna har ingen auktoritet (!) - inte sällan blir de fysiskt angripna om de försöker hålla ordning i klassen; tillsägelse att delta i undervisningen och inte busa upplevs nog av vissa bortklemade elever med överdrivet ego som "kränkning".
Jag har många invandrade vänner från olika håll i världen som gått i svenska skolor och blivit trakasserade och betraktade som idioter just för att de inte kunde svenska eller såg annorlunda ut - och inte hade chans att lära sig något heller. Min familjs medlemmar har gått i svenska skolor också, och vi har alla upplevt mobbning (på obegripliga grunder - kanske för att vi enligt vissa elever var för duktiga?) och dåligt fungerande undervisning beroende på stök i klassen, i några fall pga lärarens bristande kunskaper. Och mobbning och kränkningar är mycket vanliga på arbetsplatser också, ofta dock så väl "kamouflerade" att man inte ens kan påvisa dem.
Jag läste länken, Skolinspektionens omdöme: Tyska skolan sägs faktiskt ha ett tydligt mål för god skolmiljö. Det framgår också att om och när något händer så tar man itu med det. Att man har eller inte har en avancerad och detaljerad "handlingsplan på papper" säger inte mycket om faktiska förhållanden. Jag tolkar det inte som att det är svåra problem där. Exempel hemma: vi har definitivt ingen plan gällande hushållsarbete! Vi lagar mat och äter när vi är hungriga, startar diskmaskinen när den är full och städar när det är för skitigt. Det betyder inte att någon är vanvårdad och undernärd, och små dammtussar orsakar ingens död heller. Det betyder att vi hanterar varje situation med sunt förnuft, inte pga tjusiga ord på papper.
Hoppas "Sonias" dåliga erfarenheter tillhör undantagen, det är första gången jag hör något så negativt. Mina skolkamrater trivdes i skolan och har nu bara positiva minnen - och en del har satt sina egna barn där. Till och med en lärare spårade flera fd elever efter lång tid, och vi har haft trevlig korrespondens ibland via e-post.
Lycka till alla, vilken skola ni än väljer!
= kunskap