Kejsarsnitt pga rädsla Linköping/Norrköping

Hej, hur har det gått??? Jag försöker följa (speciellt dig) då jag har för mig att du bor i Eskilstuna (jag också) :). Så hur gick det på mötet med aurora?

Mötet gick jättebra. Fick träffa en jättemysig kvinna som heter Agneta Jansson. Jag har nu fått en läkartid den 27/3, då jag förhoppningsvis får mitt snitt beviljat.
Agneta sa att man kan inte tvinga någon att föda vaginalt, som så säkert vet vad hon vill och som inte kan tänka sig att föda på  "vanligt" sätt. Vilket kändes väldigt betryggande att höra :)
Så jag ser fram emot min läkartid nu och hoppas verkligen att jag kan få ett datum då, så jag vet vad jag ska ställa in mig på :)

Ååå, det låter ju toppen!! Hoppas det går super när du träffar läkaren sen också
Lycka till!

Tusen tack!! <3

idag har jag fått mitt snitt beviljat!!! lyckan är total!!! :d

Grattis!!!! =)))

Kan föreställa mig hur skönt det känns med ett besked!

Grattis!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag tyckte att de förberedelser man gör innan snitt kändes som övergrepp. Vill aldrig bli snittad igen!!!!

Vilka förberedelser pratar du om "barnlängtan88"?
Jag minns inga sådana som var som övergrepp?

Kateter är väl det otäcka jag kan tänka mig men den fick jag satt efter bedövningen, tror inte de är omöjliga på den punkten.

Alldeles bekvämt kan det väl aldrig vara att få ut ett barn hur det än kommer ut. Det är trots allt en 3 kilos människa som vuxit fram ut magen och som på ett eller annat sätt ska ut.
Jag hade ont i magen efter snittet, huden var öm.. Men det gick över relativt fort.

Det är nog väldigt olika. Min förlossning gick fel på alla sätt utom att vi fick en helt fantastisk frisk dotter.

Katetern va det värsta för mig. Dom va två som stod och slet i mitt underliv i 20 min för att få dit den. Va skitsura. Jag hade dock värsta värkarna samtidigt också.

Nere på op så fick dom inte till ryggbedövningen. 16 hål hittade vi och även då med verkar. Dottern satt fast och andades inte. Mmm. Dom sa åt mig att du måste fixa terapeut efter för det va hemskt!!!

Nu va dock mitt ett akut och kan tänka mig att det är skillnad. Men min känsla är verkligen att usch och fy för snitt. Tacka vet jag vaginalt!!

Och min är tvärtom! Att föda vaginalt finns inte på min världskarta!! Det finns inte!

Det är klart det finns mardrömshistorier. Men det finns det även massor av vid "vanliga" förlossningar.
Jag är helt säker på min sak.

Jag är också helt säker på min sak. Jag har varit förlossningsrädd i flera år och får ångest varje gång jag tänker på en vaginal förlossning. Nu planerar inte ens jag barn ännu men idag mailade jag till och med till någon vårdenhetschef på Mälarsjukhuset för hjälp, jag vettetusan vad den personen kommer att svara men jag frågade om de inte kan skriva in i någon journal att jag är (galet) förlossningsrädd så att jag sedan har det som bakgrund när jag längre fram ska kämpa för kejsarsnitt :P :) Är man rädd så är man..

lindaberg, stort grattis. Så skönt att ha kommit så långt. Jag har tyvärr fortfarande inte fått någon tid hos Aurorateamet, men har iallafall framfört min önskan om att få tala med dem. BF i september så finns ju lite tid än, men vore så skönt att få allt klart innan sommaren, så man får en lugn och skön sommar.

Akutsnitt är ju en betydligt mycket mer stressad situation, för alla inblandade, och i min värld så är akutsnitt (som det du gick igenom) en komplikation orsakad av försöket till vaginal förlossning. Dvs, detta är en förlossningsproblematik i mina ögon och den här skräckhistorien arkiverar jag därför under "vaginal förlossning".

Håller med dig Ravenna!!

Akut snitt och katastrofsnitt är också två helt olika saker. Jag tex får ett akutsnitt om min förlossning skulle dra igång tidigare än planerat. Jag får då åka in till Mälarsjukhuset på en gång, men behöver inte bli sövd, utan precis som planerat få en spinalbedövning.
Sedan har vi katastrofsnitt när man blir sövd pga komplikationer och när det är panik att få ut bebisen.

Okej. Jag är livrädd för snitt. Tänk att det kan va så olika

Jag litar mer på sjukvården och läkarna än min egna kropp (hur konstigt det än låter) Så därför känns snitt som en tryggare lösning för mig.

Låter inte alls konstigt tycker jag. Läkaren som utför snittet har ju hundratals snitt i bagaget. Han gör kanske detta på löpande band, från 8 till 17, varje dag i sitt liv. Han har mycket övning och vet precis vad han gör. En förstföderska har ingen övning och ingen erfarenhet. En andraföderska har lite övning och lite erfarenhet. En tiondegångsföderska är kanske möjligen en expert, men det är sällsynt att man får så många ungar idag. Jag litar alla gånger mer på en person som presterar sitt hundrade kejsarsnitt, än på en person som ska prestera sin första förlossning. 

Hur kan man lita på någon som har noll erfarenhet? Även om den personen råkar vara jag.

Skönt att man inte är ensam om sina tankar, tack Ravenna!
Längtar till jag får prata med aurora-teamet så att man får sin önskan uppfylld.