mitt barn vill träffa mig mer... är det möjligt?

Allt är ju möjligt. Beror på barnets mognad. När mina barns far fick för sig att den ena skulle bo med honom på heltid valde han att säga det till barnet, att barnet får välja varpå hon blev förtvivlad och sa, jag är ett barn jag kan inte välja!

Jag ville inte alls att hon skulle flytta så klart, men jag lät henen träffa skolkuratorn för att få någon annan, som inte hade eget intresse i det hela att uttala sig. Hon kom fram till att oavsett vad dottern hade sagt till pappan så ville hon inte alls flytta dit.

Du kanske kan börja den vägen? Låta barnet tala med en utomstående som enbart ser till barnets bästa.

det är inte lätt som förälder  på  avstånd att ta barnet till  en utomstående..

det är mycket lättare då man bor nära tex skolan  

dock ska barnet med förälder till soc och jag har sagt till barnet att barnet kan tryggt framföra  hur barnet vill ha det där.

OM barnet säger det -utan  mig närvarande - så är det ju bra.

Annars så är ju vårdndasutredning en chans för barnet att få sin röst hörd.

barnet är som jag skrivit snart 11 år.

       

Nej, men du har väl gemensam vårdnad? Då kan du ringa skolan och prata med dem.

Ålder på barnet spelar ingen roll, de lyssnar om barnet verkar moget och förstår konsekvenserna av sin önskan.

Nu vill ju du och barnet 'bara' utöka med en helg till, men som i mitt fall gällde det att flytta boendet helt och kuratorn sa att ibland kan barn säga så men inte förstå innebörden. I de allra flesta fall flyttade barnet tillbaka igen inom 3 månader eftersom det inte kan relatera till att den faktiskt 'förlorar' den föräldern som den bott hos från början. De tänker bara på vad de vinner, inte vad de förlorar.

Visst är vårdnadsutredning en väg att gå, men sista utvägen för mig iaf, jag vill ju att kommunikationen ska vara bra även med den andra föräldern så i första hand är det den vägen ajg skulle gå, om den andra föräldern då säger blankt nej och inte ens vill siskutera saken är det ju den enda vägen som kvarstår

Ta det under lov..Vill barnet byta boende?

ledighet med barn är viktigt också för bf tycker jag. mina barn åker vh till sin pappa men jag ser knappt röken av barnen i veckorna. på helgerna är den enda tiden man kan sitta ner och äta middag tillsammans. det är på helgen man kan umgås med barnen lite mer... bara för att man har veckorna betyder inte att man ser barnen speciellt mycket. man åker till skolan och jobben på morgonen. när man kommer från jobbet så möts man i dörren när barnen är på väg till träningen och när dom kommer hem blir det sängen. vet dock inte vad ditt barn gör på fritiden men det blir ju mer och mer saker dom gör utan föräldrarna. du kanske kan ha torsdag-söndag och köra barnet till skolan på fredagen. det är en dag som du kanske kan lägga om ditt eget liv och kanske börja senare på jobbet. ta buss/tunnelbana/tåg/taxi och visa att du verkligen vill vara en riktig pappa och inte en lekpappa som bara har helgerna.

sen finns det ingen ålder som man får hålla sin egen talan längre utan det handlar om mognaden. vissa bryr sig inte alls om vad barnen vill, andra lyssnar på mycket mindre barn om dom är mogna för det.

vart skulle jag då vända mig menar du?

ta med barnet till familjerätten eller?

barnet ska prata hos soc nästa vecka.

barnet trivs ganska bra där men  vill  träffa mig mer... det måste väl gå att lösa så barnet bilr nöjd med hela sin situation.

       

Har för mig att from att barnet är 10 år så får dom bestämma själva var dom vill bo ngn stans.. 

men nu handlar det ju inte om vart barnet bor... om barnet trivs där vill jag inte flytta barnet.. utan det handlar om hur barnet träffar mig.

Finns ingen åldersregel längre, förut var den 12 år, men nu lyssnas barnet på om det är moget nog.

Jag tycker att du har en bra ambition - och att du resonerar rätt. Att ha 3 helger i m¨naden ger en mycket större kontinuitet i ditt föräldraskap. Det betyder mycket för barnet.

Att som helgförälder ha gett upp sitt vardagliga föräldraskap är en förlust framför allt för barnen. De behöver ha en chans att ta till sig det bästa från bägge föräldrarna. Helger kan egentligen inte ersätta den vardagliga kontakten, föräldraskapet med vab, vaknätter och skola, fritidsaktiviteter. Som helgförälder behöver man all tid som går att uppbåda för att ge barnet nått annat än 'gröna lund, bio o popcorn'

Jag och mitt barn har just nu 3 helger i månaden och hälften av lov/semester, och på det får vi ihop ca 100 dagar per år. Det är ovärderligt för mitt barn (och för mig också naturligtvis) då vi har en histora där jag som pappa var den primära vårdnadsgivaren de första 4 åren och sen hade vi barnet växelvis på lite olika sätt lika många år.

I slutet av sommaren beklagade sig mamman över att hon fick för lite helgtid - just den tiden då hon tycker att hon har tid att träffa vårat barn. Jag blev topp tunnor rasande över detta då mamman hellre går bort på fest än tar chansen att träffa barnet den enda helgen i månaden hon har barnet. Men men.. att hon skickar barnet med budskapet är värre.

Min direkta reaktion var just att mamman får se till att vara hemma den helgen hon har barnet ! sen kan hon göra vad hon vill de andra tre helgerna.

Ett par veckor senare säger mamman då jag lämnar barnet att hon inte tänker bråka om helgerna utan se till att hon tar vara på den helg hon har.

Vilket jätte-leende och blick mitt barn gav mig ! wow.

Så TS , med min historia vill jag ge dig lite styrka att kämpa för mer tid för barnet - vi tog våran dust på familjerätten då vi ändrade från växelvis till bo och umgämgesförälder. Det var inte svårt med soc-sekreterarens stöd, du kanske kan gå dit själv för att få råd, det går i min kommun.

Om du har största delen av loven tror jag inte TR kommer döma att du även ska ha nästan alla helger.